Hans första utsaga är att han inte minns att han gjort det, men antar att så är fallet eftersom "ingen annan hållit i vapnet". Senare, efter ytterligare påtryckning från åklagaren:
- Jo, jag kommer ihåg att jag gjorde det.
Vilket vapen valde du när du skulle skjuta Carolin? undrar åklagaren sedan
- Jag valde nog inget, jag bara tog nåt. Det var inte min mening att skjuta på Carolin. Jag ville hon skulle försvinna.
51-åringen ombeds på onsdagen berätta om andra bevis han misstänks ha förstört. Som golvplattan i bagageutrymmet - den byttes ut strax efter att Carolin hade legat inlastad där. Men plattan gick helt enkelt sönder när han lastade annat, säger 51-åringen.
- Det har inget med det här att göra.
Inte heller en handske, som låg i närheten av Stenbrons rastplats, känns mannen vid. Åklagarsidans linje är att 51-åringen placerat handsken där som villospår. DNA tillhörande en av 51-åringens arbetskamrater fanns i handsken. Den mannen misstänks inte ha med kvinnans död att göra.
Och mattorna då - de två nya bilmattor som mannen köpte efter mötet med Carolin Stenvall? I det fallet erkänner 51-åringen fakta: han slängde den matta som hade offrets blod på sig i en bäckravin.
Han köpte sedan två nya bilmattor. Den ena smutsade han ner och slängde på en "rishög" vid fritidsstugan. Den andra lades in i bilen, på den plats där den besudlade legat.
Tillbaka till kväll och natt, den 12-13 september, då mannen kör runt med det 29-åriga offret i bilen. Åklagaren letar upp ett ställe i tidigare förhör, där det är möjligt att tolka det som att 51-åringen förstår att Carolin Stenvall ännu lever. Han har hela tiden under rättegången sagt sig vara säker på att kvinnan redan var död när han sköt henne.
- Hon är alltså inte död? säger åklagaren apropå det det äldre förhöret.
- Kanske inte just då, svarar den mordmisstänkte.
En bit in på förmiddagen tar den misstänktes försvarsadvokat Leif Gustafsson till orda. Han vill veta hur lång tid som förflöt mellan mötet på Stenbron och det att 51-åringen lyfte ut Carolin Stenvall ur bagaget. Fem sex timmar, tror 51-åringen.
- Du har inte hört ett ljud från henne? undrar försvararen. Hon har inte rört sig?
- Inte ett ljud. Jag har inte hört nånting.
Rättegångsdagen före, på tisdagen, ville den mordmisstänkte 51-åringen inte se bilderna som rättsläkaren visade under förhandlingarna i Gällivare tingsrätt. Han höll på att falla av sin stol, sa han, och togs ut i ett intilliggande rum för att lugna ner sig.
Väl tillbaka i salen ansattes mannen sedan hårt av frågor från båda åklagarna - Ulrika Schönbeck och Anette Ölmbo. 51-åringen ombads säga sanningen, i stället för att fortsätta svara "jag förstår det inte själv" och "jag vet inte" på frågorna om varför han skjutit Carolin Stenvall.
Att han skjutit den 29-åriga kvinnan erkänner han. Men fortsätter hävda att han var säker på att hon redan var död när han sköt henne.
Han vidhåller att han med en, inte särskilt hård, knuff fick henne att falla så olyckligt att hon slog ihjäl sig.
Han erkänner sig därmed bara skyldig till vållande till annans död. Inte mord, vilket åklagarsidan vill ha honom fälld för.
På tisdagen vittnade rättsläkaren dock om att Carolin Stenvall var i livet när hon sköts - en uppgift som också en polisinspektör ställt sig bakom tidigare under rättegången.
När rättegången återupptogs på onsdagseftermiddagen, var det i form av förhör med 51-åringens jaktkamrater. Den först hörda, jaktledaren, har sin jaktstuga helt nära 51-åringens stuga. Han beskriver den nu mordmisstänkte som rastlös, men samtidigt hjälpsam.
Det var inte bestämt på förhand att 51-åringen skulle vara med på jakt fredagen den 12 september - den dag då Carolin Stenvall försvann. Jaktkamraterna kommer lite som de vill, uppger vittnet. På fredagen den 12 september dök dock 51-åringen upp och tilldelades ett jaktpass.
Han hör på fredagsförmiddagen av sig tillbaka till laget, säger jaktledaren, och uppger att han "plurrat" i en bäck. 51-åringen har i förhör uppgett att han blev blöt över i stort sett hela kroppen. Det ställer sig jaktledaren undrande till - i bäcken var vattenståndet inte mer än stövelhögt. Huruvida 51-åringen avbryter jakten eller inte får jaktkamraterna inte veta.
Tidigt på lördagen, morgonen efter att 51-åringen under åtskilliga timmar säger sig ha kört runt med Carolin Stenvalls kropp i bilen, träffar han jaktvännerna igen. Då uppträdde 51-åringen precis som vanligt, enligt jaktkamraten.
De sprids på sina olika pass. Men senare hör 51-åringen av sig: han måste avbryta jakten eftersom han tappat sin plånbok.
- Jag tyckte att det behövde han väl inte avbryta för. Han hade ju bara varit i träffstugan och i bilen, den kunde ju inte vara så svår att hitta.
51-åringen är en duktig skytt, enligt jaktkamraterna. Han har skjutit en stor mängd älgar och även tävlat i skytte.
Vid en skytteövning strax före septemberjakten hade kollegerna skjutit mot tavlor. 51-åringen riktade å sin sida i stället geväret mot sandtaget intill och sköt in i det.
– Han sa att det var för att träna bort sin skotträdsla, säger jaktledaren.
Nästa vittne, vice jaktledare, försäkrar att 51-åringen inte gett intryck av att vara någon "skjutdåre". Han beskriver 51-åringen som en lyhörd person, som absolut inte ville stöta sig med andra. Han var trevlig mot grannarna och sågs ofta "mecka" med sönerna.
- En god familjefar.
Detta vittne är helt säkert på att han sett 51-åringen avbryta jakten på fredagen, vid åttatiden på morgonen. Han drar sig nu också till minnes att han kan ha sett 51-åringen köra från Stenbrons rastplats på fredagseftermiddagen: han själv på väg norrut, 51-åringen söderut.
Också det tredje vittnet säger sig ha sett en bil och ett släp som stämmer in på 51-åringens. Det ekipaget ska han ha sett vid 19-tiden på fredagskvällen, i närheten av samhället Hakkas cirka fem mil sydost om Gällivare.
I Hakkas bor eftermiddagens fjärde vittne. Han uppger hur han sent på fredagskvällen den 12 september hörde skott när han var ute och gick med hunden. Först ett skott, sedan kanske en halv minut senare ett till. Klockan var elva, halv tolv någonting, säger han.
- Vem fan skjuter så här dags, tänkte jag.
Kanske var det ett skadeskjutet djur som det var eftersök på, resonerar vittnet. Ljudet kom från sydost, säger han. Han är själv tävlingsskytt och bedömer att skotten han hörde avlossades från ett gevär med en kaliber på 6,5 eller mer.
Skottljuden kom från det håll där rastplats 58 ligger, där den mordmisstänkte mannen erkänt att han skjutit Carolin Stenvall.