"Efter två veckor i Sverige satte jag in en kontaktannons: 'Söker en man 30-45 år för framtida bekantskap eller mer. Du ska vara snäll, trevlig, gärna lite söt och ha ordnad ekonomi. Jag som söker dig är en thailändsk tjej på 31 år'. Det kom många svar. Varje dag gick jag och min kusin ut och träffade en ny man.
Min mamma och pappa är risbönder i nordöstra Thailand och jag har fem syskon. Vi gick inte hungriga, men de hade inte råd att låta mig studera, och när jag fyllde 15 flyttade jag hemifrån för att hjälpa en släkting.
Min man träffade jag när jag arbetade som körskollärare. Han frågade efter vägen och jag körde före och visade. Han var militär. Ibland när han hade varit ute kom han hem på dåligt humör och slog mig, det är vanligt i Thailand.
Vi hade bara varit gifta i två år när han omkom i en trafikolycka. Ett år senare träffade jag en ny man, men han stack när jag blev gravid. Då bestämde jag mig för att försöka få ett bättre liv. Pappa lovade att hjälpa mig med pengar till flygbiljetten.
Min son Jett var ett halvår när jag lämnade honom hos min bror och svägerska. Åh, vad jag var ledsen. Jag grät och mjölken rann ur brösten hela vägen till Bangkok, men jag hade inget val. En ensam kvinna med barn har det svårt i Thailand. Det finns barnomsorg och barnbidrag för de statsanställda, men inte för vanligt folk.
I Sverige tänkte jag på Jett hela tiden. De första 14 männen som svarade på kontaktannonsen gillade jag inte, de sade ingenting, ville kanske bara se om jag var snygg, men Gert var annorlunda. Han bjöd på kaffe och pratade med mig.
Efter sex månader åkte jag tillbaka och hämtade Jett. Han kände inte igen mig och jag fick muta honom med godis för att han skulle följa med mig på bussen, men efter tre dagar ropade han: 'Mamma, mamma'.
Nu bor vi alla tre i Marbäck, en liten by söder om Borås. Jag sköter hushållet och går i skolan och Gert jobbar och är i skogen. Jag har det jättebra, mycket bättre än innan."