Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

”7-miljardersdagen” förutsågs för länge sedan

Foto: Rajesh Kumar Singh / AP

Att världens befolkning just måndagen den 31 oktober 2011 når upp till 7 miljarder människor är förstås omöjligt att avgöra. Men FN har kommit fram till att det är mest sannolikt att ”sjumiljardersdagen” infaller då. Att nivån skulle nås i år har dock stått klart sedan länge.

– Det är ingen nyhet, det har vi vetat i ett årtionde att det skulle bli i år. Det är imponerande hur väl FN:s befolkningsbyrå kunnat förutsäga befolkningsutvecklingen. Deras 40-årsprognoser har haft mindre än 10 procent fel, säger Hans Rosling, professor i global hälsa och välkänd för sitt sätt att med målande beskrivningar teckna befolkningssituationen i världen.

I samtal med DN.se uttrycker han viss frustration över hur svårt det kan vara att nå fram med fakta i målet, beroende på att decennier av skrämselpropaganda om en stundande befolkningsexplosion som hotar människosläktets existens envist lever kvar.

– Vi är nu ”at the begining of the end”, därför att antalet barn har slutat öka. Sedan 1990 föds det samma antal barn per år, cirka 135 miljoner, och antalet barn under 15 år är nu 2 miljarder och kommer inte att öka. När barnen slutat öka i antal begriper alla att det är en tidsfråga tills de äldre åldersgrupperna blivit fyllda och befolkningen planar ut på 9–10 miljarder i slutet av århundradet.

Men hur är det då med fattigdom, finns det ett samband mellan mycket människor och fattiga levnadsförhållanden?

– Oh ja, ju mer fattigdom, desto snabbare befolkningstillväxt. Afghanistan och Kongo växer snabbast och är fattigast. Avskaffas fattigdomen så kommer befolkningen att sluta växa.

När man ser beräkningar av befolkningsökningen visar det sig att ett snabbväxande land som Nigeria om 90 år tros ha en nästan lika stor befolkning som dagens Indien. Kan det bli så, och är det hållbart?

– 1968 skrev Paul Erlich i sin bok ”The population bomb” att hundratals miljoner människor i Indien skulle komma att dö av svält under 1970- och 1980-talet. Han kunde inte föreställa sig att det skulle kunna bli mer än en miljard människor i landet. Nu finns det det mer än en miljard människor i Indien, familjestorleken är snart 2 barn per familj, och antalet barn under 6 år är detsamma som för 10 år sedan. Indiens befolkning kommer att plana ut på nivån 1,7 miljarder under detta århundrade och börja minska redan i slutet av detta århundrade.

– Nu upprepas detta i kommentarerna om Nigeria. Afrikas befolkning kommer att dubbleras under detta århundrade. Det som kanske är svårast att förstå är att det som kallats Västvärlden bara kommer att utgöra en tiondel av världens befolkning i slutet av århundradet.

7 miljarder människor på jorden är nu, hösten 2011, ett faktum. Men världens vuxna befolkning kommer att fortsätta öka.

– Det sker inte på grund av att kvinnor föder många barn, och endast delvis på grund av att människor kommer att leva längre. Största delen av de tillkommande 2–3 miljarderna beror på att den vuxna befolkningen fylls upp med den stabila storlek på årskullar som fötts sedan 1990, säger Hans Rosling.

– Efter att antalet födslar per år stabiliserades på cirka 135 miljoner per år, tog det 15 år tills antalet barn under 15 år stabiliserades på cirka 2 miljarder (= 15 x 135 miljoner). Och sedan ska dessa 2 miljarder barn under 15 leva sitt liv och ersätta tidigare årskullar som var färre när de föddes.

Det tar ungeför 60 år tills befolkningen slutar växa efter det att antalet barn slutat öka, konstaterar Rosling.

– Då stabiliseras världens befolkning på 10-miljardersnivån. Enligt FN-beräkningar ökar sedan antalet pensionärer ända fram till seklets slut.

Det faktum att antalet barn i världen slutat öka kanske förvånar många. Hans Rosling förklarade detta på följande vis i en kolumn han skrev för DN tidigare i höstas:

”Ökningen av barn i de fattigaste länderna kompenseras helt av att miljarder människor i Asien och Europa redan får färre än 2 barn per kvinna. Antalet barn minskar lika mycket i dessa länder som det ökar i de allra fattigaste. Bland drygt 80 procent av jordens befolkning är 2-barnsfamiljen numera norm. I länder som Kina, Thailand, Iran, Tunisien och Brasilien föder kvinnorna numera färre barn än i Sverige.”

– Världens befolkning kan inte stabiliseras under nivån 9 till 10 miljarder. Det är den mängden medmänniskor vi måste planera för, säger Hans Rosling och pekar på utmaningarna som vi står inför. Han är varken optimist eller pessimist utan konstaterar torrt att det är möjligt att klara jordens största problem:

• De rikaste länderna måste leda förändringen mot gröna energisystem, de som smutsar ner mest per person måste ändra sig först.

• Biståndet bör begränsas till de fattigaste länderna, och behålla sitt fokus på utbildning, infrastruktur, hälsa, familjeplanering och mat för dagen. Större delen av det som kallades u-länder har redan 2-barnsfamiljer och även i Afrika har de mest utbildade nu 2 barn per kvinna. Ju fortare fattigdomen tar slut desto snabbare börjar jordens befolkning minska. De enskilda länder som har snabbast befolkningstillväxt är paradoxalt nog Kongo och Afghanistan där det fortfarande föds 6 barn per kvinna.