"När jag gick i skolan blev jag upptäckt i en hotellreception, där jag praktiserade. Jag fick ett kontrakt och modellade runt i världen med Milano som bas. Första gången jag åkte i väg var jag 17 år och reste helt ensam.
Som modell kan man tjäna in sin månadslön på två timmar, men man kan också gå utan jobb i två veckor. Jag fick kontakter världen över och det var en superbra erfarenhet, men det gällde att ha skinn på näsan. Man ska helst orka hur mycket som helst, aldrig klaga, alltid finnas till hands och dessutom vara såå tacksam.
Är man inte toppmodell blir det lätt patetiskt, och jag ville inte vara borta så länge att jag kom hem till ingenting. För mig var det viktigt att hitta rätt, inte vara lat, utan satsa lite extra och skaffa ett arbete och en karriär som jag verkligen älskade.
Jag reste hem och började jobba på en finansbyrå, men det var inte min grej. Efter ett år tänkte jag åka utomlands igen, men då tog mitt medium fram korten och sade: 'Det blir ingenting av med det'. Jag är helt såld på medium och sådant, och som nästan alltid stämde det in, min kompis blev sjuk och vi kom aldrig i väg.
I stället startade jag och en kollega upp Sturecompagniets viprum, skaffade en rejält tjock telefonbok med de rätta kontakterna och bjöd in till fester för kändisar och de typiska Stureplansprofilerna, som gillar att bada i sin skumpa.
Nu har jag sagt upp mig för att starta eget företag och jobba heltid med mode, som jag verkligen brinner för. Jag har en spalt på 'Stureplan.se' och en sida i tidningen 'Solo'. Dessutom är jag moderedaktör för Aftonbladets Klickteve.
Många säger: 'Du ska alltid ha sådant flyt', men jag jobbar faktiskt ihjäl mig också. Allt handlar om att våga prata, ta för sig och jobba hårt, och det är precis det jag har gjort. Ibland gör alla krav på att räcka till och prestera att jag bara vill lägga mig ned, men när jag har gjort något verkligt bra känns det som att det är värt allt slit i slutändan."