Det är mycket plugg för alla som går tredje året på det naturvetenskapliga programmet. Adam Andersson i Växjö måste kämpa extra hårt, men vissa lektioner försvinner i ett töcken.

– Jag får läsa samma saker hemma som det läraren redan har berättat och ibland får jag fråga efter lektionerna, säger han.

Det var i oktober 2009 som Adam Andersson vaccinerade sig.

Precis som tusentals andra svenskar hade han hört om fördelarna med vaccinationen. Dels fick man eget skydd, dels slapp andra bli smittade. Knappt en vecka gick och sedan fick Adam Andersson de första symtomen.

– Jag somnade sju på kvällen och var jättetrött i skolan, säger han.

Det hela var ohållbart och Adam Andersson gick till vårdcentralen. Första läkaren trodde det var urinvägsinflammation. Adam fick antibiotika. Andra läkaren misstänkte tonårströtthet.

– Doktorn sa till mamma att jag inte skulle sitta upp vid datorn för länge, säger Adam Andersson.

Först när han sökte vård vid ett tredje tillfälle gjordes en ordentlig utredning och Adam Andersson lades in på sömnklinik vid Lunds universitetssjukhus.

– De såg direkt vad som var fel.

I dag äter Adam Andersson centralstimulerande mediciner. Trots det nickar han till på lektionerna.

– Det beror på att tröttheten är jämn och jag vaknar ungefär 8–10 gånger per natt och det är omöjligt att hamna i djupsömn, säger han.

Adam Andersson har också kataplexi, som en del narkoleptiker drabbas av. Det är de plötsliga sömnattackerna.

Hur ofta somnar du i skolan?

– Det händer kanske varannan dag. Det är som en våg som drar över en. Plötsligt är man jättetrött.

Hur funkar det att läsa en bok eller kolla på film?

– Inte så bra, men när jag ska gå på bio tar jag alltid en tablett innan.

Lärarna ställer upp och stöttar honom när han inte hänger med, men nu funderar han på framtiden.

– Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra efter gymnasiet för jag är osäker på hur det kommer att fungera att plugga vidare. Kanske ska jag försöka jobba, säger han.