I mitten av nästa vecka väntas en resningsansökan komma in för ännu ett mord.
I april i år begärde Thomas Quick, som numera heter Sture Bergvall, och hans advokat Thomas Olsson resning för morden på de norska kvinnorna Trine Jensen och Gry Storvik.
Han har tidigare begärt resning i två mål och i båda de fallen valde åklagaren att lägga ner åtalen.
Nu står det klart att åklagaren Bo Lindgren anser att Quick bör beviljas resning för morden på de norska kvinnorna. Det skriver Lindgren i ett yttrande till Svea hovrätt. Han pekar bland annat på att Quicks erkännanden av morden bygger på ett ofullständigt underlag och att det har tillkommit nya uppgifter.
Det är inte känt när Svea hovrätt kommer med sitt beslut i ärendet.
Nu är det fyra mord som Quick är dömd för som han ännu inte begärt resning för.
– Vi kommer att lämna in en resningsansökan gällande Johan Asplund-fallet i mitten av nästa vecka, säger Thomas Olsson.
Den spontana reaktionen från Johan Asplunds pappa, Björn Asplund, när han får höra att Quicks resningsansökan är på gång är:
– Äntligen!
Björn Asplund tror att Quick kommer att beviljas resning i ärendet, precis som i de tidigare fallen.
– Jag kommer att känna tacksamhet när Quick försvinner ur utredningen, säger han.
Tidigt i utredningen av Johans försvinnande greps en man som Johans föräldrar ansåg vara skyldig till Johans försvinnande. Men mannen släpptes och länsåklagaren tyckte aldrig att det fanns tillräcklig bevisning mot honom. Till slut valde Johans föräldrar att själva väcka åtal, ett så kallat enskilt åtal och mannen dömdes 1985 till fängelse i två år för olaga frihetsberövande. Domen överklagades och i hovrätten friades mannen.
– När Quick nu försvinner ur utredningen är vi tillbaka på ruta ett och ruta ett innebär att den här mannen fortfarande är skyldig till Johans försvinnande, säger Björn Asplund.
Mannen var pappa till en av Johans kompisar.
Brottet är ju preskriberat sedan 2005, men skulle du ändå vilja att det kunde utredas vidare så att det slås fast vem som stod bakom Johans försvinnande?
– Ja, det är klart att det skulle innebära någon sorts avlastning att få ett definitivt besked från gärningsmannen om hur det gick till, säger Björn Asplund.
– Men det här är något sorts djävla trauma som vi levt med i 30 år nu och som vi måste fortsätta att leva med resten av våra liv, den tid som är kvar. Jag skulle egentligen ha haft en vuxen son nu. . .
– Nu ska vi ta ett steg i taget och avvakta resultatet av resningsansökan. Blir det som jag förväntar mig då kommer jag nog att ta de första stegen för att få till någon typ av sanningskommission. Vi måste försäkra oss om att något sådant här inte kan hända igen, säger Björn Asplund.
Han är starkt kritisk till hur polisen och rättspsykiatrin delat information med varandra på ett sätt som många anser har gjort det möjligt för Quick att ta på sig mord han inte gjort sig skyldig till.
– Vi måste vara väldigt noga med rågången mellan rättspsykiatrin och det polisiära arbetet, säger Björn Asplund.
– Men mitt absoluta minimikrav är att en sanningskommission utreder hur fan det här kunde hända.