Först ut med slutanförande var åklagarsidan, som anser att 51-åringen måste dömas för mord.
- Hans utsaga är vag, oklar, undanglidande, ofullständig och torftig, säger åklagaren Anette Ölmbro.
Hon pekar metodiskt ut punkter där 51-åringen inte kunnat förklara sig. Det finns enligt rättsläkaren inte en möjlighet att de krosskador som Carolin Stenvall hade i skallben och ansiktsskelett skulle kunna uppkomma bara genom att hon föll.
- Och, säger åklagaren, hans uppgifter härifrån förhandlingarna stämmer ju inte ens överens med rekonstruktionen på plats. Varken knuffen eller rörelsemönstret.
Kvinnan måste ha varit vid liv och i rörelse när hon blev skjuten med första skottet, det in i ryggen och ut genom bröstkorgen. Blodfläckar tyder på en kropp i rörelse, säger åklagaren. Och att 29-åringen fortsatt blödde efter skottet i ryggen visar enligt rättsläkaren att kvinnan var vid liv när hon sköts. Inte, som 51-åringen hävdar, var "livlös".
- Det måste ha inneburit ett långvarigt, utdraget lidande för Carolin. NN har haft all tid på sig att besinna sig. Något annat än livstids fängelse kan inte komma i fråga, säger åklagaren.
51-åringen bör enligt åklagarsidan dömas både för mord och bortrövande alternativt grovt olaga frihetsberövande. Samt för brott mot griftefriden. Mannen stack den döda kvinnans kropp i brand.
- Han flyttade kroppen flera gånger och skymfade henne. Detta är att anse som brott mot griftefrid, säger åklagaren Ulrika Schönbeck.
Håkan Kjellgren, målsägarbiträde till såväl familjen Stenvall som till den dödas pojkvän, krävde att Carolin Stenvalls föräldrar ska få 100.000 kronor var i skadestånd. Pojkvännen ska få 75.000 och storasystern likaså, lyder kravet. 51-åringen har satt sig emot att pojkvän och syster ska ha pengar, med hänvisning till att de inte var tillräckligt närstående personer.
Försvarsadvokat Leif Gustafsson hade en tuff uppgift när han påbörjade sin slutplädering. Men han trycker på en sak som 51-åringen hela tiden hävdat: att kvinnan var död när han sköt henne. Eller att han åtminstone trodde hon var död.
- Det var hela tiden hans uppfattning när han hade henne i bilen och körde henne till 58:an. Jag anser att han ska dömas för det han erkänt - i hans sinnesvärld var Carolin död vid det här tillfället, säger Leif Gustafsson.
Han håller inte alls med om att 51-åringen "uppvisat total likgiltighet" för kvinnans lidande.
- Nej. han var förvissad om att Carolin var död när han sköt henne. Att han gjort den bedömningen, att hon var död, tyder på att han inte var likgiltig.
Om rätten ändå anser 51-åringen ha dödat Carolin Stenvall, säger advokaten, så yrkar 51-åringen på att dömas för dråp och inte mord.
- Detta i och med att han trodde hon redan var död, säger Leif Gustafsson.
Rättens ordförande gav 51-åringen chansen att få rättegångens sista ord. Den mordmisstänkte hade inte mycket att säga, sa han.
- Det finns mycket man skulle kunna säga, men nu har jag inget att säga. Bara att det är fruktansvärt tråkigt det som har hänt. Jag ber om förlåtelse, men det hjälper inte.
Carolin Stenvalls syster tog också till orda en kort stund. Hon beskrev familjens verklighet som fullständig overklig.
- Det är fortsatt så svårt att förstå att allt detta handlar om Carolin. Sorgen och saknaden har fortfarande inte hittat några gränser. Men sakta, sakta har vi börjat förstå att ingenting blir som förut, sa systern.
51-åringen sitter kvar i häktet. Dom meddelas den 19 mars.
På torsdagsförmiddagen hade två vittnen hörts. Först ut var mannen i det pensionärspar som hittade Carolin Stenvalls blod nära 58:ans rastplats - den plats där 51-åringen erkänt att han skjutit kvinnan.
Paret såg blodfläcken, enligt mannen 35-40 centimeter i diameter, på lördagen den 13 september. En ljusgrå substans som paret tyckte såg ut som hjärna låg intill fläcken.
- Blodet hade inte levrat. Vi trodde det var tjuvjakt och tittade omkring. Men vi hittade inte nåt djur, säger vittnet.
På söndagen var paret tillbaka på platsen. Då var det som liknat hjärna borta, och blodet hade sjunkit undan och bara lämnat en mörk fläck efter sig.
Paret kunde inte släppa sina iakttagelser, särskilt inte efter att på radion ha hört talas om Carolin Stenvalls försvinnande. På måndagen anmälde paret sitt fynd till Gällivarepolisen.
Det sista vittnet hördes, en man som uppger sig ha sett Carolin Stenvalls bil stå parkerad på Stenbrons rastplats - den plats där Carolin Stenvall råkade 51-åringen. Där den mordmisstänkte säger sig ha knuffat kvinnan så olyckligt att hon föll och slog sig medvetslös mot mannens bilsläp.
- Det var tjejen som tyckte det såg konstigt ut. Att bilen var så konstigt parkerad, sa vittnet.
Han befann sig tillsammans med sambo och son var på rastplatsen på seneftermiddagen den 12 september. Samma dag som Carolin Stenvall inte dök upp i Kiruna som hon skulle.
Vittnet berättar att han även sett två vita ryskregistrerade långtradare. Men 51-åringens bil med släp såg han inte.
Rättssalens dörrar stängdes på förmiddagen en stund när rätten gick igenom personliga saker om 51-åringen. En del grundfakta om mannens bakgrund och hälsa hölls emellertid offentligt.
Mannen var stora delar av fjolåret sjukskriven. År 2007 hade han "brutit ihop" psykiskt, efter att länge ha ridits av oro och haft svårigheter att slappna av.
Han har benämnt sig själv "hyperaktiv", uppger rättens ordförande Jan Erik Oja på torsdagsförmiddagen. Sedan sammanbrottet 2007 har 51-åringen enligt egen utsaga varit "mycket stresskänslig". För att lugna ner sig drack han mycket alkohol.
- Han har uppgett att det handlade om upp till 50 centiliter starksprit per dag, återger Oja.
51-åringens kontakter inom psykiatrin försökte få honom att bryta alkoholkonsumtionen. Mannen började gå hos en alkoholterapeut en gång i veckan, och lyckades minska sitt drickande.