Än har ingen tagit på sig det senaste frisläppandet av minkar. Men aktivisten Pelle Strindlund förstår attacken. Under 2000-talet har Pelle Strindlund suttit i fängelse flera gånger, bland annat för att ha fört bort burhöns från ”djurfabriker” och överlämnat dem till familjer på landet.
Måndagens aktion känner han till. Det var då 17 000 minkar släpptes ut. Senare blev hundratals påkörda.
– Jag ägnar mig inte åt den här typen av hemliga aktioner, men jag har svårt att förstå invändningen att många av de frisläppta minkarna dör. Alla minkar på en pälsfarm blir dödade förr eller senare, säger han.
Pelle Strindlund säger att han bara använder ickevåld i Gandhis och Martin Luther Kings anda.
– För oss är det viktigt att visa respekt för alla, även för dem som upprätthåller förtrycket, säger han.
Sommarens avslöjande med minkkadaver och vanvårdade djur väcker ilska hos honom.
– Jag kände tacksamhet mot de aktivister som hade jobbat ideellt med att ta fram bilderna för att visa oss andra hur det ser ut. Men det finns fortfarande många som försvarar exploateringen av minkarna. Regeringen gör det genom lagstiftningen, precis som de som arbetar i industrin, säger han.
Pelle Strindlund beskriver sig själv som en vanlig kille, uppvuxen i ett radhusområde utanför Sundsvall. Men som 19-åring gjorde han ett viktigt val. Under ett år i USA jobbade han som volontär och hjälpte fattiga människor, senare började han jämföra förtrycket av människor med djurens situation.
– Jag var uppfylld av ett socialt engagemang och hade en självbild som en medveten person, men jag var totalt ovetande om förtrycket av djur, säger han.
Han har precis skrivit klart en bok som jämför 1700-talets försvar av slaveriet, med de argument som förs fram i dag för att försvara exploateringen av djur.
– Vita ansåg att de hade rätt att exploatera svarta, det betraktades som en naturlig och självklar samhällsordning, på samma sätt som människor i dag anser sig ha rätten att utnyttja andra arter. Hela samhället var blint.