Bo på rätt ort – och få det bättre på ålderns höst. Kvaliteten skiljer sig kraftigt åt inom svensk äldreomsorg. Det visar en omfattande jämförelse av tusentals uppgifter från Socialstyrelsen som DN gjort – en jämförelse som de flesta inte har en chans att göra själva.
Sämre tillgång på läkare för de äldre. Dålig kontroll om risker med trycksår och fallskador. I Olofström i västra Blekinge får två tredjedelar av de gamla på kommunens äldreboenden inte ens ett extra alternativ på sin matsedel.
Tre timmars bilfärd norrut, i småländska Mullsjö, är läget helt annorlunda. Här tillbringar läkarna längre tid hos de äldre, friheten är större och de uppger samtidigt
i enkätundersökningar – till skillnad från många andra orter i landet – att de stortrivs.
DN har tagit del av rådatafiler på Socialstyrelsens jämförelsesajt Äldreguiden där 27 olika faktorer inom omsorgen listas i landets kommuner och i de tre storstädernas stadsdelar. Syftet med sajten är klart: alla ska kunna jämföra och bilda sig en uppfattning om hur äldreomsorgen ser ut.
Men en omfattande bearbetning av rådatafilerna som DN gjort visar nya mönster – mönster som de allra flesta inte får reda på.
Det handlar om dramatiska variationer mellan bra och dålig äldreomsorg.
Allra störst är skillnaderna hos personalen som vårdar de gamla. I Lekebergs kommun i Närke har drygt 94 procent av de anställda inom äldreomsorgen en yrkesutbildning, jämfört med Göteborgsstadsdelen Frölunda-Högsbo där lika stor andel, 94 procent, tvärtom saknar en sådan utbildning.
Personalomsättningen, ett mått på hur ofta de anställda slutar sitt jobb, varierar också mycket kraftigt. I skånska Vellinge har nästan 19 av 20 undersköterskor, vårdbiträden och hemvårdare slutat efter ett år. Desto större kontinuitet fick de äldre i Arjeplog där endast en av tjugo anställda lämnade sitt jobb.
– Det kommer förstås alltid att finnas skillnader – men de är väldigt stora inom just äldreomsorgen. Det handlar ju om allas lika rätt, säger Marianne Lidbrink, utredare på Socialstyrelsen.
Uppgifterna i Äldreguiden baseras på statistik där kommunerna själva fått fylla i sina värden. Enligt Marianne Lidbrink är det inte ens självklart att man som gammal får bo i eget rum på äldreboendet. I framför allt storstäderna förekommer det i vissa fall att flera personer trängs i samma rum.
Den tid som läkare besöker boendena varierar mycket kraftigt, liksom möjligheterna för de äldre att gå igenom sin behandling med läkemedel. I 96 procent av landets kommuner struntar personalen i att sätta in förebyggande åtgärder mot risker för trycksår, enligt DN:s körning av uppgifterna ur Äldreguiden.
Mindre kommuner tycks generellt prestera bättre än större kommuner, vilket även framgår när de äldre själva betygsätter sitt boenden. När Socialstyrelsen förra året lät nära 33 000 personer inom särskilt boende svara på frågor skiljde sig resultatet mycket kraftigt åt. Andelen nöjda varierade från 40 till 89 procent.
– Jag tror att skillnaderna bland annat beror på hur arbetsmarknaden ser ut. I storstäderna finns många fler ”roligare” jobb och man slåss mot helt andra villkor än på landsbygden. Personalens trygghet i sin roll har stor betydelse, säger Marianne Lidbrink.