Förmodligen för att vi tycker det är extra viktigt att ha ett hem som väcker andras beundran, resonerar vi medan han visar oss runt.
Att hemmet har blivit ett av de främsta sätten att få bekräftelse och väcka andras avund visar Synovatemätningen som DN låtit göra. I den anser 30 procent av befolkningen att det är viktigt med ett hem som är eftertraktat av andra.
– Jag måste erkänna att det är rätt viktigt. Annars skulle jag ju inte renovera som jag gör. Jag bryr mig om fasaden, om man säger så.
Och visst drar vi efter andan och utbrister ”Vad fint ni har det!” när Alexander visar oss runt.
Han jobbar som ekonomijournalist på Sveriges Television.
– De som bor i lägenhet eller hus som stigit mycket i värde de senaste åren inser att det är deras chans att bygga en förmögenhet. Det är för många mer lönsamt att renovera köket än att göra övertid på jobbet.
I dag är det inte bara förmögna människor som kan göra bostadskarriär. En stor del av befolkningen, oavsett klasstillhörighet, tvekar inte att ta miljonlån och köpa en bostad. Det har blivit ett sätt att visa sin duglighet på.
– Förr ristade man in sitt yrke på gravstenen. Man frågade vad folk jobbade med. I dag frågar vi varandra hur vi bor, säger Alexander.
Det kan ha att göra med att arbetsmarknaden har förändrats och att alla kan kalla sig konsult eller strateg. Titlarna betyder inget längre, resonerar han.
DN:s Synovatemätning visar att så mycket som 94 procent av svenskarna är nöjda med sitt boende. Det kan te sig något förvånande med tanke på alla nya heminredningsmagasin och renoveringsprogram som bokstavligen väller över oss. Alexander säger att han i det stora hela är nöjd med sitt hem.
– Men precis som många andra är jag också noga med att påpeka att ”det är inte färdigt än”, ungefär som att säga ”vänta bara ska du få se hur fint det kommer att bli”.
Den öppna planlösningen gör att hela nedervåningen flödar av ljus. Här finns en hall, ett kök, ett matrum som går i fil med sällskapsrummet och vardagsrummet. Det finns flera nyanser av vitt. Tapeter och väggar är i toppskick och rummen är rensade från alla onödiga möbler och prylar.
Även fasaden är vit och trädgården är lagom vildvuxen och kuperad för att inte kännas tråkig.
Är du inte rädd att det blir opersonligt med allt detta vita och renskalade?
– Jo, det är klart att det kan uppfattas på det viset, säger Alexander.
När han renoverar tänker han lika mycket på att färgval ska funka vid en försäljning som att han själv ska trivas. Precis som så många andra på Stockholms överhettade bostadsmarknad har han en själv-ironisk inställning till sina vita väggar. Det känns litet som att prata med någon som gått i bostadsterapi, dragit ut sina troll ur garderoben och visar upp dem till allmänt beskådande.
– Till viss del tror jag den här likriktningen beror på att det i grunden finns eviga värden för vad vi tycker är vackert.
Eftersom skönhet alltsedan funktionalismens genombrott är starkt förknippat med funktion älskar vi ljusa rum med stort ljusgenomsläpp, inte minst i Norden där de fyller en viktig funktion för vårt välmående, resonerar vi.
Eftersom Alexander är ekonomijournalist, bloggar om bostadshetsen i bloggen ”bostadsknarkaren” och dessutom skriver en bok i ämnet, frågar vi honom vad det var som kickade i gång det här rejset. Han tar min penna och ritar en kurva som ser ut som en hockeyklubba.
Sedan femtiotalet löper en lång rak linje med små enstaka fluktuationer (skaftet). I mitten av nittiotalet svänger priserna plötsligt uppåt (bladet).
Själv gav han sig in i vad han kallar sitt bostadsknarkande, ungefär halvvägs på uppåtkurvan, för tio år sedan. Att han väntade så länge berodde på, säger han själv, att han ”var ung och dum”.
– Jag trodde alldeles för länge på den gamla devisen ”den som är satt i skuld är inte fri”. Jag ville inte ta lån förrän jag hade en fast anställning och en inkomst.
Det var först 2004 som Alexanders fyndletande inleddes. Han och hans fru tittade på i stort sett allt, satte sig in i budgivningstekniker och inredningsprinciper och blev mer och mer besatta.
Till slut kunde de göra sitt fynd, ett hus i attraktiva Bromma, bara några kvarter från deras nuvarande hus.
– Det kändes på något sätt som om vi fällde ett byte. Jag tror att det var då som jag blev mer eller mindre besatt av det här, säger Alexander och slår ut med armarna. Som om det var resultatet av ett gudomligt ingripande.
Huset köpte de för 3,8 miljoner. De renoverade det för 1,5 miljoner och sålde det för 7,8 miljoner bara fyra år senare samtidigt som de köpte sitt nuvarande hus för 8 miljoner kronor. Det ligger bara några kvarter från det gamla.
Så hur känns det, att ha lyckats så bra?
– När vi köpte det första huset var det med blandade känslor. Jag borde ha jublat, men det var mest jaha, då var jakten slut. Det blev tomt. Kombinerat med en vag rädsla för att det kanske skulle läggas ut ett ännu bättre fynd nästa månad.
Han beskriver det som ett pågående missbruk, en ständig jakt på nästa kick.
–När man har haft för vana att kolla på åtta hus varje söndag blir det en vardagsrutin. Man vet att det läggs ut nya objekt på hemnet varje onsdag och torsdag. Då vill man vara först på bollen. Jag tänkte att missar jag ett hus, missar jag en chans att göra ett fynd.
Vad säger din fru?
– Hon har ett sundare förhållande. Ett exempel på det var när det förra våren dök upp ett hus som stämde in på våra kriterier på pricken. När jag ringde henne sa hon åt mig att ta ett djupt andetag och lugna ned mig. Jag var föräldraledig och hade väl för litet att göra helt enkelt, haha.
Är det inte viktigt att kunna njuta och vara nöjd med det man har?
– Jo, jag kan sitta här och vila i en känsla av att jag har ett härligt hus. Det kunde jag i det förra huset också. Jag njöt av vad jag hade åstadkommit, av mina mårbackapelargoner som jag ställt där i fönstret, filosoferar Alexander.
Samtidigt medger han att han går in på hemnet och bläddrar regelbundet igenom de vanligaste av de sextiotalet inredningsmagasin som finns.
Är det inte litet skrämmande att du satsat allt på huset? Tänk om bostadsbubblan brister eller om huset drabbas av husbock?
– Jo, jag inser ju också att jag skulle kunna lägga tiden på annat, som att gå skogspromenader med mina barn eller laga romantiska middagar med min fru.
Men trots att han kan se sig själv utifrån kommer han till slutsatsen att det är så här han kommer att fortsätta.
– Vanliga människor tycker ju att det är sjukt, att aldrig kunna vara nöjd.
När vi är på besök har han telefonkontakt med en bygglovshandläggare för att utreda om han får bygga ett nytt rum till barnen och en ny veranda i väster. Det handlar så klart om att öka trivseln och få mer utrymme för familjen.
– Men naturligtvis skulle jag inte göra något om jag inte visste att jag också skulle få tillbaka pengarna för det vid en eventuell framtida försäljning.
En gång i veckan tittar Alexander på bostadsletarprogrammet ”Såld på hus” i TV4+. I korthet handlar det om hur mycket olika hus säljs för.
– Jag trodde jag var ensam om att titta. När jag kollade upp det så fick jag veta att de hade 200.000 tittare. Jag hade inte en aning om att det fanns så många som var lika besatta av det här som jag.