MALMÖ.
”Om det finns radikaliserade muslimer i Malmö skulle de aldrig komma hit och berätta om sina tankar, de vet att de inte vore välkomna”. Det säger Bejzat Becirov som är chef för Islamic center i Malmö.
– Alla muslimer känner sig utpekade av det som hänt i Stockholm, säger Bejzat Becirov. Jag förstår att teve och tidningar är fyllda av rapporter om denna terrorist. Så måste det vara. Men det leder tyvärr till en skuldbeläggning av alla muslimer i Sverige, eller att de känner sig skuldbelagda.
I rummet intill Bejzat Becirovs kontor pågår ett bröllop. Det är ett danskt par som åkt över Öresundsbron med släkt och vänner för att få gifta sig i en moské.
– Sverige är ett fantastiskt land. Men jag är rädd att terroristen i Stockholm påverkar folks inställning till invandrare och muslimer, säger en av gästerna.
Bejzat Becirov säger att han under alla sina år i Sverige aldrig mött någon muslim som gått i terrortankar.
– Om jag gjorde det skulle jag omedelbart kontakta polisen.
Bejzat Becirov önskar att man kunde avskaffa ordet ”islamism”.
– Ordet sätter likhetstecken mellan islam och terrorism. Men det är inte religioner som är terrorism. Det är enskilda personer som är terrorister. Det är ingen som frågar vad terroristerna i Baskien eller Nordirland har för religion. Jag har aldrig hört någon tala om ”kristenism”. Det kommer alltid att finnas fanatiska extremister som tar till våld och terror. De finns överallt och inom alla religioner.
Kvällen innan samlades ledningen för Islamic center i Malmö för att diskutera den uppkomna situationen och vad man kunde göra för att lugna oroliga församlingsmedlemmar.
– Men det är inte så mycket vi kan göra annat än att finnas till hands, säger Bejzat Becirov.
Bejzat Becirov talar ofta med stora gester och ler gärna och ofta. Men nu är han sorgsen och bekymrad.
– För varje sådan här händelse drabbas muslimerna av en kollektiv skuldbeläggelse. Det gäller både Sverige och övriga Europa. I Malmö finns 60000 muslimer. De arbetar som ingenjörer, sjuksköterskor, bussförare och vill inget annat än att leva ett vanligt tryggt liv.
– De har ingen som helst del i terroristens illdåd. Ändå känner de denna kollektiva skuld. Ibland tänker jag att vi är på väg tillbaka mot ett andra världskrigets Europa då judarna tvingades bära en stjärna på bröstet. Men nu är det muslimerna som ska utmärkas.