Med över 300 000 hästar har Sverige brist på hovslagare. Detta trots att allt fler tjejer lockas till jobbet, som är både tungt och riskfyllt.
- Rätt ofta önskar jag att jag vore större och starkare, säger Anne Banke, hovslagare sedan 21 år i Skåne.
Hon åker runt till hästgårdar och ser om hovar. Två hästar på förmiddagen, två på eftermiddagen. Det måste få ta tid.
- Ju mer man lär sig, desto mer ser man som man kan åtgärda. Jobbet har aldrig varit så intressant som nu, säger hon.
När sjuåriga arabstoet Queen Nefertiti i Lyngby får "pedikyr" åker först hästskorna av. Hovarna ansas, det vill säga verkas, med tång, skrapa och fil. Därefter spikas skorna på igen, med kilar baktill för rätt fotvinkel. Anne Banke har nästan ständig kroppskontakt med den lösa hästen.
- Vi samarbetar, säger hon.
Sverige har cirka 700 utbildade hovslagare och 400 till behövs. Outbildade fuskar i yrket och vållar lidande och kostnader. Därför vill Svenska Hovslagareföreningen ha en yrkeslegitimation.
- Men det har inte gått eftersom det inte är ett akademiskt yrke, berättar Kerstin Haga-Wiklund på föreningens kansli.
Andelen kvinnor i yrket är runt 35 procent. Hästintresserade tjejer söker till utbildningarna, men många hoppar av.
Det är ett tungt och riskfyllt jobb.
- En välriktad spark så är det slut, konstaterar Anne Banke.