– Internationellt polissamarbete i kombination med framkantsteknik ligger bakom den här positiva utvecklingen, säger kriminalkommissarie Anders Persson, Interpol.

Han har ägnat de senaste tio åren till att bygga upp Interpols barnporrdatabas ICSE och ska inom kort återvända till Rikskrim.

Att situationen har blivit bättre innebär inte att den är bra. Hundratusentals okända barn ligger exponerade på internet. Ingen känner deras öden.

I Interpols barnporrdatabas finns omkring 20.000 barn. Bara vart tionde har identifierats.

– Att det inte är fler beror på att många av bilderna är gamla, barnen är uppvuxna och går inte att känna igen. Längre tillbaka hade vi varken tillgång till den teknik vi har i dag eller det internationella nätverk av poliser som arbetar mot barnporr, säger Persson.

När Persson startade sitt arbete med barnporrdatabasen för tio år sedan såg det ut som ett sisyfosarbete. Men nu har det börjat bära frukt både på nationell och internationell nivå. Antalet specialutbildade poliser har mångdubblats. Lagstiftningen har skärpts. Allt fler länder ansluts till ICSE, som spelar en central roll i att övergreppen klaras upp.

Men den största förändringen tycks ha skett i det allmänna medvetandet och i människors attityder, både inom polisen och hos folk i allmänhet.

– I dag är det ganska odramatiskt att prata öppet om barnpornografi och sexövergrepp. Drottning Silvia och Patrik Sjöberg har varit med och röjt vägen. Men det måste upprepas om och om igen för det kommer hela tiden nya barn som blir utsatta, säger Persson.

Han betonar att det viktigaste är att identifiera och rädda barnen. Och att man genom barnen indirekt kommer åt förövarna för de visar sällan upp sig själva på bild.

Persson kan berätta flera framgångshistorier. En nordamerikansk polis hittar i en beslagtagen dator alarmerande bilder på en cirka fyraårig flicka som utsätts för grova övergrepp. Bilderna skickas till Interpol som efterlyser ytterligare bilder på samma barn. 50 barnporrpoliser i 20 länder letar igenom sina beslag och hittar hundratals fler bilder på flickan fram till att hon är ungefär sex–sju år.

En nordisk polis ser på en kom-ihåg-tavla i bakgrunden bokstäverna å-ä-ö och därmed kan sökområdet begränsas till Norden. Genom ytterligare bildanalys kan den geografiska brottsplatsen bestämmas, gärningsmannen gripas och flickan undsättas.