Amanda Brihed tvingades sterilisera sig för att få byta kön. ”Jag har blivit behandlad sämre än en brottsling och känner en otrolig sorg” säger hon. Nu hoppas hon att Socialstyrelsens utredning leder till en lagändring.
Amanda Brihed, 32, väntade i 13 år på remissen som skulle leda till hennes könsbyte. Till slut gav hon upp.
– Jag valde att göra det utomlands, det var min enda möjlighet. Jag räknade efter för ett tag sedan och jag känner alldeles för många som avslutat sitt liv för att de inte fått vård, säger hon.
Hon arbetar med sociala medier och kampanjer inom Liberala Ungdomsförbundet i Storstockholm och kandiderar till riksdagen för Folkpartiet i valet i höst. För några år sedan övervägde hon att hoppa från Västerbron.
– Om jag inte fick genomgå utredning och behandling återstod bara att avsluta mitt liv. Jag kunde inte välja bort behandlingen bara för att jag inte ville sterilisera mig, jag hade inget val, säger hon.
Enligt svensk lag måste personer som byter kön sterilisera sig. De har heller inte rätt att spara sina ägg eller sin sperma. I en utredning gjord på uppdrag av Socialstyrelsen föreslås att det kravet, tillsammans med bland annat kravet på att personen måste vara ogift, tas bort.
– Jag hoppas och tror att det kommer att bli så vartefter. Jag hoppas att riksdagspartierna vågar sluta blunda. Det är fortfarande väldigt tabubelagt att prata om det här och många i riksdagen som vill jobba med de här frågorna är rädda för hur det ska tas emot, säger Amanda Brihed.
Själv lever Amanda med en oerhörd sorg efter sin tvångssterilisering.
– Jag känner samma sorg som alla barnlösa. Självkänslan är ju dessutom inte så hög när man behandlas sämre än en brottsling. Det här påverkar mitt liv, min identitet. Jag har blivit berövad på mina möjligheter att skaffa barn och familj.
Amanda kallar förslagen i utredningen ”ett stort steg framåt” men poängterar att det är en lång väg kvar innan transsexuella personer helt accepterats i det svenska samhället. Förutom att förståelsen inom vården måste förbättras avsevärt vill hon se diskussioner kring praktiska frågor, som att få nya arbetsgivarintyg.
– Det är svårt som det är att släppa bomben att man har bytt. Inte ens min nuvarande partner vet vad jag hette innan eftersom jag inte vill att folk ska börja tänka på mig i min tidigare roll. Får jag inte mina arbetsgivarintyg omskrivna är hela mitt tidigare yrkesliv raderat. På pappret har jag ingen arbetslivserfarenhet kvar, säger hon.