Regeringens internationella konferens om folkmord kunde inte ha fått en sämre start. Statsminister Göran Perssons ambition att för fjärde året i rad få till stånd en dialog om stora övergripande folkrättsliga frågor har kidnappats av den israeliska Likudregeringens ambitioner att diskreditera EU och Europas regeringar som fredsmäklare i Mellanöstern.
Det var naturligtvis ingen spontan protest som den israeliske ambassadören Zvi Mazel genomförde. Utan en välplanerad politisk aktion för att skapa största möjliga uppmärksamhet, troligen med israeliska regeringens godkännande i förväg. Zvi Mazel är en mycket erfaren diplomat, som arbetat på israeliska utrikesdepartementet ända sedan 1966. Ett normalt agerande av en sådan diplomat, som anser att den svenska regeringen stöder en förgriplig aktivitet mot Israel i form av konstverket på Historiska museet, hade varit att informera sin regering och föreslå att den framför kritik i skarpa ordalag till den svenska regeringen.
Nu agerade ambassadören i stället som en politisk demonstrant genom att inför tv-kameran attackera konstverket. Zvi Mazel säger också till den israeliska tidningen Haaretz att han planerat angreppet sedan han läst om utställningen i svenska tidningar. Israeliska UD:s snabba stöd liksom premiärminister Ariel Sharons helhjärtade uppslutning pekar också på hur välplanerad aktionen var. Ambassadör Zvi Mazel kan också få extra pluspoäng av premiärminister Sharon just för att det är konstverk av Dror Feiler han angripit. I Jerusalem Post berättas om att Feiler var en av de första värnpliktsvägrarna när han i början 1970-talet efter sin militärutbildning i fallskärmstrupperna lämnade sin militärtjänstgöring i Gaza, där den nuvarande premiärministern Ariel Sharon då var befälhavare.
Den israeliska regeringen är utsatt för en växande internationell kritik, just nu främst för bygget av den så kallade skyddsmuren på Västbanken. Det försvagar också Likudregeringens ställning på hemmaplan, som fått kritik även från höga miltärer.
Den hårdaste regeringskritiken har kommit från Europa. Och Sharon har svarat genom att gå till motangrepp och anklaga EU:s medlemsländer för att inte göra något åt den växande antisemitismen i Europa. Judiska världskongressen har anslutit sig till kritiken genom att anklaga EU-kommissionen för antisemitism.
Sharonregeringen vill inte att EU och Europas regeringar ska få något som helst inflytande över utvecklingen i Mellanöstern, utan att det även fortsättningsvis ska skötas i samarbete mellan USA och Israel. Därför vill den inte att en enda regering i Europa ska få någon som helst trovärdighet i de frågor som konflikten i Mellanöstern handlar om.
Statsminister Göran Persson har visat en större förståelse för den israeliska sidan än flera andra europeiska regeringar. Och utrikesminister Laila Freivalds visade också i sina första spontana uttalanden efter tillträdet att hon står nära Persson. En internationell konferens i Stockholm om folkmord, där den svenska regeringen försöker undvika att Mellanöstern tas upp, kunde också tolkas som ett försök att öka förståelsen för judarnas situation genom historien.
Men Likudregeringen och dess ambassadör vill uppenbarligen att även Sverige ska rangeras in bland dem som understöder antisemitismen och attackerna mot Israel. Det förvånande är att svenska regeringen blivit så överraskad över den israeliska aktionen mot konferensen. Efter anklagelserna för antisemitism mot EU-kommissionen inför en planerad konferens mot just antisemitism borde regeringen ha varit varnad. Nu har den israeliska regeringen lyckats göra konferensen till ännu en konflikt mellan Europa och Israel, som riskerar att överskugga allt som sägs på själva folkmordskonferensen nästa vecka.