För 20 år sedan halkade Liselotte Nordlander i tunnelbanan och bröt benet. Hon fick bakterier i ett sår. Efter ett 40-tal antibiotikakurer har bakterierna i benet blivit resistenta.
Liselotte Nordlander ville hinna med tåget som stod vid perrongen och sprang nedför trappan i sina träskor.
Hon halkade och föll så illa att vänster ben gick av på tre ställen. När gipset togs bort efter ett halvår konstaterade läkarna att det fanns bakterier i ett sår under gipset. Liselotte, som då var 28 år, hade drabbats av benröta.
20 år senare har hon fortfarande bakterier i benet. De har blivit resistenta efter alla antibiotikabehandlingar mot benröta, infektioner och blodförgiftning.
– Jag har fått närmare 40 olika antibiotikakurer och legat på sjukhus ett femtontal gånger sedan olyckan. Som längst har jag ätit penicillin i ett och ett halvt år. Läkarna får tänka till när jag blir sjuk. Det finns inte många antibiotikasorter som biter på mig längre, konstaterar Liselotte.
Vi träffar henne på en sal på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Här har hon varit inlagd tio gånger sedan januari förra året. Den här gången drabbades hon av svåra biverkningar av ett nytt antibiotikum, som läkaren tvingades ta till på grund av de resistenta bakterierna. Liselotte fick blodbrist och det var nära att gå riktigt illa.
Sängen bredvid hennes är tom – Liselotte får inte dela rum med andra patienter. För ett par år sedan hittade läkarna en variant av den fruktade multiresistenta tarmbakterien ESBL i ett sår hos henne.
ESBL smittar bland annat genom hudkontakt och kan drabba personer som ofta äter antibiotika. Överbeläggningar inom vården gör att smittan sprids mellan patienter.
Trots att Liselotte tycks ha blivit av med ESBL-bakterierna måste hon tala om för sjukhuspersonalen att risken finns att hon fortfarande bär på dem.
– Det är för att de ska kunna skydda sig med handskar och förkläden innan de undersöker mig.
Trots att olyckan i t-banan fortfarande präglar hennes liv vägrar hon att bli bitter.
– Jag har vant mig vid att åka in på sjukhus. Visst händer det att jag blir ledsen, men jag försöker att inte visa det utåt.
Däremot blir hon arg på de läkare som ofta lättvindigt skriver ut penicillin som driver på bakteriernas motståndskraft mot antibiotika.
På sikt ökar det risken för att fler hamnar i Liselottes situation.
– Jag förstår att patienten vill bli frisk och slippa stanna hemma från jobbet. Men läkarna borde fatta att vi snart kanske inte har några antibiotika som funkar. Jag blir rädd när jag tänker på det, säger hon.
När en vän berättar att hon har drabbats av till exempel halsfluss ger Liselotte numera ett råd:
– Vänta ett par dagar med penicillinkuren. Se om det går över av sig själv.