Mitt under Japankrisen förbereder sig Sverige för hur vårt använda kärnbränsle ska förvaras. I dag, onsdag, ansöker industrin om att få placera avfallet i uppländska Forsmark. Förslaget får hård kritik från miljöorganisationer och forskare.
Det svenska kärnavfallet ska klara av minst 100 000 år i berggrunden – och till och med stå pall för en ny istid. På 500 meters djup vill kärnkraftsindustrins bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), placera det radioaktiva materialet i kopparkapslar, omslutna av bentonitlera.
I dag lämnar företaget in sin ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten och miljödomstolen. Men metoden som de vill använda vid Forsmark får stark kritik från både forskare och miljöorganisationer. Peter Szakalos, korrosionsexpert på KTH, är orolig över att kopparkapslarna hinner förstöras nere i berggrunden när det radioaktiva avfallet fortfarande är farligt.
– Det finns en uppenbart stor risk att de kollapsar inom tusen år. I så fall blir det tusen år av stor osäkerhet.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) och Naturskyddsföreningen tror att kärnkraftsindustrin får svårt att få igenom sin metod. Samtidigt upplever de svårigheter med att granska, eftersom många dokument är hemliga.
Uppgifterna om kort hållbarhet för metoden tillbakavisas av Svensk Kärnbränslehantering:
– Vi behandlar alla tänkbara processer som skulle kunna ske med kopparkapslarna. Med hänvisning till experimentellt underlag klarar de sig bra i den miljö som blir i ett slutförvar, säger Claes Thegerström, vd på SKB.
Är du helt säker på att er metod håller?
– Det där är en filosofisk diskussion. Vi är övertygande om att detta är oerhört mycket bättre än att på obestämd tid ha det som i dag.