Söndagens bilder på den 27-åriga hästen Charlies överväxta hovar fick länsveterinären Karina Burlin att häpna.
– Det var det värsta jag har sett, jag hade ingen aning om att hästars hovar kunde se ut så där. Det är nog unikt, säger Burlin, som är chefsveterinär på Länsstyrelsen i Stockholms län, till DN.se.
Charlies hovar var ett extremt exempel på vanvård av djur. Det fallet gällde Västernorrland, men även i Stockholm bedrivs ett hårt arbete för att stävja liknande problem.
Under 2011 ökade antalet registrerade djurskyddsärenden hos Länsstyrelsen i Stockholms län med 22 procent – från knappt 2.900 till 3.500 – jämfört med 2010.
Fler anmälningar än tidigare är en anledning till ökningen, men den största är förmodligen det samarbete som länsstyrelsen i fjol inledde med Citypolisens nystartade djurskyddsgrupp.
– Det har gått himla bra och det är underbart att vi nu bara har en enda ingång till polisen. Det har effektiviserat arbetet, säger Karina Burlin.
– Nu kan det räcka med att vi skickar ut en person, tillsammans med polisen, i stället för två. Och när det är aktuellt med åtalsanmälningar i ett ärende kan polisen sköta det. Annars måste vi göra det.
Den 16 januari i år kom ett bevis på att satsningen har lyckats, när polisens djurskyddsgrupp anställde två nya poliser och en administratör. Nu är man totalt tolv personer i gruppen, som också har fått ökad status och betraktas som en självständig grupp inom polisen.
– Nu har vi resurser så att vi kan göra ett bra jobb i alla fall. Administratören avlastar väldigt mycket. Den kommer att hjälpa till med det ekonomiska, som alla pengar som vi ska kräva tillbaka av djurägarna för till exempel veterinär och uppstallning. Tanken är ju inte att skattebetalarna ska betala för att djurägarna har vanvårdat sina djur, säger Håkan Andersson, sektionschef för Citypolisens djurskyddsgrupp.
Av de 3.500 ärendena har polisen varit med på runt 500 och tagit hand om nära 500 djur, gissar Andersson.
– Huvudsakligen gäller det hundar och katter eftersom att det är ett storstadsområde. Dels handlar ärendena om vanvård, dels om olika incidenter, till exempel att en hund har bitit någon, säger Håkan Andersson.
Han mådde illa av att se fallet Charlie, och säger sig aldrig ha sett något liknande. Men han menar samtidigt att det är omöjligt att stoppa all vanvård av djur.
– Problemet är att det krävs att människor uppmärksammar sådant här och gör en anmälan till länsstyrelsen. Det sker ju ingen regelbunden kontroll av alla djurägare. Om jag har en katt till exempel så är det ju ingen myndighet som kommer hem till mig och kontrollerar att den har det bra.
Karina Burlin säger att länsstyrelsen har en väldigt liten så kallad ”uppsökande verksamhet”. Ett undantag gäller försöksdjur, där insynen är så liten att man måste utföra kontroller.
– Men det är viktigt att påpeka att det är djurägarens ansvar att sköta sina djur. Vi som kontrollmyndighet kan ju inte kolla alla ställen hur mycket vi än försöker, säger Burlin.
– Vi har fullt sjå med att klara de allvarligaste anmälningarna.