Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Antirasist dödshotad 40 gånger – polisen avvaktade

Henrik Johansson.
Henrik Johansson. Foto: Nicklas Thegerström

Henrik Johansson, skribent på antirasistiska ”Inte rasist men…”, har tagit emot ett 40-tal grova dödshot på telefon, sms samt Facebook och första anmälan gjordes i tisdags. Trots att hoten är noggrant dokumenterade och gärningsmannen tydligt identifierad agerade polisen först på fredagen efter flera anmälningar och efter att DN och andra medier hört av sig.

– Förundersökningsledarens besked var att de inte kan göra något, att jag måste in på förhör först. Jag förstod ingenting. Mannen som hotar mig gör inga som helst ansträngningar att vara anonym, jag har allting i ordning och har i princip lagt en halv förundersökning i knät på polisen, säger Henrik Johansson.

Det första dödshotet kom på Facebook och sms i tisdags från en person som tidigare dödshotat två journalister och en privatperson, men de anmälningarna lades ned. Hoten har vartefter blivit tydligare och grövre, men inte heller anmälningar om dessa ledde någon vart.

– En kompis tipsade mig om att ringa 112 eftersom det är ett pågående brott, men då sade larmoperatören att ärendet inte kunde betraktas som akut för att jag är i Avesta och den som hotar förmodligen är i Stockholm. Ska mannen behöva stå utanför min dörr för att något ska hända?

Läs mer: Så blev ”Inte rasist men...” en rörelse som gör avtryck

På torsdagen offentliggjorde Henrik Johansson ett över 21 minuter långt telefonsamtal där mannen hotar Johansson till livet en mängd gånger. Mannen är stundtals mycket detaljerad i hur det ska gå till och han gör klart för honom att han vet var Johansson bor.

– Han ringde igen på torsdagen, en kvart, med ännu skrikigare ton. Hoten var så grova och omfattade min familj, han säger till och med att han nu ska åka till Avesta och ”sprätta upp mig”, att han ska döda min mamma och så vidare, säger Henrik Johansson.

– Sedan sms-hotade han med att skära sönder en pulsåder på sig själv. Jag larmade 112 igen och kopplades till ett polisbefäl som frågade mig vad jag tyckte att polisen ska göra. Jag sade att jag inte tänker ta på mig polisens ansvar att agera mot en person som hotar sig själv och andra till livet.

Henrik Johansson oroar sig för att mannen är labil och av telefonsamtalen att döma är oron befogad. Än formligen skriker han ut dödshot, än uttrycker han sig lugnare. Vad händer om mannen tar sig till Avesta och blir på sitt utåtagerande humör, frågar sig Johansson som känner frustration över att inget hände trots det digra materialet han kunnat förse polisen med.

När Henrik Johansson på nytt uppsökte polisstationen fick han beskedet att en utredning inletts. En åklagare är satt att leda förundersökningen, men Johansson är övertygad om att inget hade hänt om han inte legat på så mycket och att pressavdelningen hört av sig till utredarna.

Dalapolisens kommunikationschef Mats Nylén säger att det första polisen gör med anmälningar om hot är att göra en omedelbar bedömning. Är det akut går ärendet till någon av ledningscentralerna som exempelvis kan skicka ut en patrull för att skydda offret eller omhänderta gärningsmannen.  

– Det krävs inte så mycket för att ett hot ska bedömas som akut. Det krävs att man med rimligt fog kan tänka sig att ett allvarligt eller livsfarligt hot ska sättas i verket. Många gånger vet vi inte om vi gjort rätt för att den som skulle utföra brottet kanske sett oss och låtit bli, säger Mats Nylén.

I det här fallet är hoten detaljerade och grovt uttryckta, men ingen åtgärd vidtogs?

– Polisen har aldrig haft så mycket resurser så att vi kunnat göra allt vi velat göra. Vi måste göra det viktigaste först och ju allvarligare något är, desto fortare måste vi ta det. Ibland gör polisen felaktiga, rentav dumma bedömningar, och vi har ett regelverk för hur man då ändå kan få rätt mot polisen. Ingen yrkeskår är så påpassad som polisen när det gäller felaktigheter.

– Helst ska vi förstås inte göra fel alls, men ibland handlar det faktiskt om att vi inte har tillräckliga redskap att agera. Vi är, som alla myndigheter, begränsade av beslut som riksdagen fattat eller föreskrifter som regeringen skrivit och på det sättet kan jag tycka att politiker kommer billigt undan, säger Mats Nylén.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.