– Efter detta blir det väldigt svårt att hävda att det har varit fråga om förgiftning, säger professor Anders Hjern, som har varit med och analyserat resultaten.
Studien är gjord på de 29 svårast sjuka apatiska barn som vårdades i hemmet av Stockholms barnpsykiatris mobila asylteam i samarbete med Sachsska barnsjukhuset, åren 2005–2008. Man har letat efter 140 droger i testen.
– Vi har tagit blod- och urinprov på 16 av barnen för att se om de var förgiftade eller hade fått lugnande medel, säger medicinskt vårdansvariga barnläkaren Bernice Aronsson.
En genomgång av de 29 barnens sjukdomsförlopp visar att det i samtliga fall rör sig om likartade återhämtningsprocesser med långa rehabiliteringstider.
– Det är väldigt stora kontraster till det regeringens utredare Marie Hessle och andra hävdade, att barnen reste sig upp och gick direkt efter uppehållstillstånd, säger Anders Hjern.
Av de 29 barnen hade 21 tidigare traumatiska upplevelser, och 20 hade genomgått svåra separationer. Tolv hade försökt begå självmord. Bernice Aronsson är kritisk till myndigheternas agerande 2005 med polisanmälningar, husrannsakan och provtagning på svårt sjuka barn.
– Det var förfärligt. Man betedde sig mot föräldrarna som om de var kriminella, säger hon.
Trebarnsmamman Katarina glömmer aldrig polisbesöket en marsdag 2006. När vi berättar om den nya rapporten ser hon trött på oss.
– Ja, varför skulle en mamma förgifta sitt barn, det var ofattbara anklagelser och mycket kränkande, säger hon.
Familjen kom till Sverige 2003. Mellandottern, då 17 år, blev sämre och slutligen sängliggande när en person inom vården polisanmälde familjen.
– Sex personer kom hit utan förvarning för att ta prover på min dotter. De klädde av henne, tog blod- och hårprover för att se om jag förgiftat henne, säger hon.
Familjen fick senare flyktingstatus, vilket är mycket ovanligt, och i dag har de permanent uppehållstillstånd.
Vad känner du i dag?
– De här människorna borde få ett straff, men har något hänt? säger Katarina.
Nu ska Socialstyrelsen undersöka fenomenet med de apatiska barnen. Utredningen beräknas vara klar vid årsskiftet.
DN har flera gånger bett om kommentarer från dåvarande migrationsminister Barbro Holmberg, regeringens utredare Marie Hessle och Annica Ring, tjänstemannen på Migrationsverket som informerade polisen. De har avböjt.
När Arbetarbladet ställde frågan till Holmberg, som numera är landshövding i Gävle, under ett av hennes många framträdanden, sade hon:
– Jag gjorde ett antal uttalanden som jag önskar att jag inte hade sagt.
Fotnot: Katarina heter något annat i verkligheten.