På kvinnojouren Atim i Malmö har man fått neka 58 kvinnor plats under 2011. Året dessförinnan nekades 28 kvinnor. Jourens bild är att våldet mot kvinnor i nära relationer har ökat.

– Vi möter fler och fler som levt länge i samma relation, men där våldet uppstått nyligen, säger Fariba Shojaei, verksamhetschef på Atim.

Trycket på kvinnojourerna runtom i landet är olika hårt, men det är svårt att få en samlad bild. Det beror delvis på att socialtjänsten, som ofta hänvisar vidare till jourerna, inte är skyldig att föra statistik över insatser som rör brottsoffer. Bristen i dokumentationen har uppmärksammats av Socialstyrelsen.

– Det blir svårt att följa upp det arbete man gjort. "Har vi rätt kompetens? Hur har insatserna fallit ut?" Risken är stor att man inte ser den här gruppen fullt ut, säger Mikael Thörn vid tillsynsavdelningen på Socialstyrelsen till TT.

I mars startar Socialstyrelsen en omfattande tillsyn i 60 slumpvis utvalda kommuner. Man ska bland annat undersöka vilken hjälp kvinnor får och om kommunerna följer lagen. Man ska också titta på de ideella kvinnojourerna.

– Tidigare har kommunerna inte tagit sitt ansvar. De har i stor utsträckning lutat sig mot landets kvinnojourer och det är inte okej, säger Mikael Thörn.

Kommunerna har ansvar för att de som utför socialtjänst åt dem har rätt kompetens. Mikael Thörn säger att många kvinnojourer gör ett jättebra jobb, men att kompetensen kan skilja sig från jour till jour.

Åsa Frostfeldt på Sveriges Kommuner och Landsting tycker inte att kommunerna haft dålig koll på våldsutsatta kvinnor.

– Men även om man kommit i kontakt med våldsutsatta kvinnor, så har man inte jobbat på ett strukturerat sätt. Det är nytt som sakområde. Dessa kvinnor har funnits hela tiden, men kanske då inom ekonomiskt bistånd eller i en barnavårdsutredning, alltså under andra rubriker, säger hon.

Hon säger att kommunerna efterfrågar riktlinjer från Socialstyrelsen, från hur man dokumenterar och gör riskbedömningar till vilka hjälpinsatser som fungerar.