Är du medveten om att du pratar för dig själv?” säger en äldre herre med plirig blick som sitter bredvid mig. Jag har precis tagit av mig lurarna, slagit igen min bok och ska gå till bistron för att köpa en macka. Va? Gör jag? Jag har varit långt borta i amerikanska Mellanvästern medan tåget susat upp genom Småland. Romanen jag läser är Jonathan Franzens makalösa ”Frihet”. Den är full av människor som har just mycket frihet och han diskuterar vad de egentligen gör av den. De tillhör alla den amerikanska medelklassen. De bygger sina familjer, rör sig fritt över landet, ser till att förmera sitt kapital och förverkliga sina drömmar. De är högutbildade och driftiga och välinformerade. De är otrogna ibland, men återvänder till sina familjer och dockar in i parmiddagar och julfirande när de fått vad en modern man eller kvinna anser sig ha rätt till.
Men det finns en som inte är som de andra. Hennes namn är Connie. Hon är tillsammans med sonen Joey i familjen Berglund, som är bokens centrum. Själv kommer Connie från en mindre bemedlad familj med småvulgär mamma och en styvfar som kör pick-up med vit makt-dekaler. Joeys liberala och vältränade mamma tycker att Connie är billig. Joey själv har fantastiskt sex med henne men skäms för henne utanför sängen. Han talar om deras gemensamma liv när han vill ligga med henne, men ser i hemlighet sin framtid med någon välbärgad A-student ur sin egen samhällsklass.
Allt det här finner sig Connie i. När Joey är elak mot henne tittar hon honom bara i ögonen och säger att ”jag vill bara vara där du är” eller ”vill du att jag läser vidare så gör jag det för din skull” eller ”vill du vara otrogen är det okej för mig, du är man, du har dina behov”.
Man blir helt tokig. Det är på de ställena jag inte kan vara tyst: jag stönar ”men va faan” och ”neej” och ”herrre guuud” och suckar och byter ställning och trummar frustrerat i tågbordet bredvid min förvånade medpassagerare.
Connie är nämligen så långt man kan tänka sig från det vi har lärt oss om kärlek i dag. Att man ska resa sig upp och slå näven i bordet om man inte får det man ska ha. Att man har rätt att bli älskad och respekterad.
Att man måste älska jämbördigt. Att det är beklagligt att leva med någon som älskar mer. Eller förödmjukande att i perioder själv vara den som älskar mer.
Samtidigt handlar Connie helt i enlighet med sina känslor. Hon är den enda genom hela romanen som faktiskt är trogen sig själv. Hon älskar verkligen Joey. Hon vill inte vara med någon annan. Den viljan är så fast för henne att det inte spelar någon roll att han är grym mot henne.
Connie är en svårsmält bekantskap år 2012. Hon är provocerande självuppoffrande – men hon offrar aldrig sin kärlek. I den bemärkelsen är denna lilla och ganska tilltufsade tjej en hjältinna med en styrka av nästan antika mått. När man har frihet att välja alla blir det ännu större att faktiskt välja en.