Rikspolischefen

Att tre fackrepresentanter i torsdags beklagade sig över rikspolischefens påstått stela stil på DN Debatt innebar bara ett lägligt tillfälle för justitieminister Beatrice Ask (m) att låta bilan falla.

Exakt vilka fel Strömberg gjort är för tidigt att säga, sannolikt döljs mycket ännu i kulissen.

Men några saker kan redan föras upp på listan:
"För snål med intern uppmuntran.
"Dålig förmåga att sälja in idén om att allt polisarbete ska gå att mäta.
"En ensamvarg som inte insåg vikten av informellt nätverkande.

Att peppa poliser som gör ett bra jobb kostar lite och ger mycket. I stället betonade Stefan Strömberg, enligt kritikerna, att det alltid gick att jobba hårdare.

En som nu är nöjd är den pensionerade Stockholmspolisen Claes Cassel, ansvarig utgivare för det lokala polisfackets opinionsorgan på nätet www.blaljus.nu.

"Jag var med på alla träffar mellan rikspolischefen och polisfacket här i Stockholm. Strömberg pratade bara om krav och gav aldrig beröm, trots att utryckningsstyrkan gick på knäna", sa Cassel i går.

Kraven på mätbara resultat uppfattades av många poliser som en blind jakt på "pinnar".

På fältet blev tolkningen att viktiga men icke kvantifierbara insatser inte längre räknades.

När arbetsdagen ska sammanfattas i statistik ger två fortkörningsböter trots allt högre poäng än spaning mot en misstänkt narkotikahaj som ännu inte gripits.

I Stefan Strömbergs vision ingick också att polisen skulle vara mer på hugget, jobba underrättelsestyrt och inte bara komma efteråt när ett brott skett. Strävanden som få kan invända emot.

Sannolikt hade han också haft goda chanser att driva igenom detta - om han sett till att få förankring hos landets tjugoen självständiga länspolismästare. I stället körde Strömberg sitt eget race och förlitade sig på att han formellt stod högst i rang.

Inte minst skar det sig med den i praktiken mäktigaste polischefen i landet: Stockholmspolisens överhuvud Carin Götblad, med en femtedel av Sveriges polisresurser under sig. (Det senaste året lär Götblad och Strömberg ha varit som hund och katt.)

Den svenska polisorganisationen är inte en utan tjugoen, och häri ligger en viktig del av förklaringen till att Stefan Strömberg nu är historia. Att ha högst lön betyder inte automatiskt att man bestämmer.

En svensk rikspolischef kan vädja, övertala, kohandla och utpressa - men inte peka med hela handen. Ironiskt nog ville Strömberg förändra just detta och göra polisen, precis som nyligen Försäkringskassan, Skatteverket, Åklagarmyndigheten och Kronofogden, till en gemensam myndighet med en gemensam ledning och en gemensam prioriteringsordning.

Förslaget om en nationell resurs mot organiserad brottslighet ingick i detta.

I avvaktan på en sådan central uppstyrning hade Strömberg antagligen behövt vara mer taktisk och smidig och mindre byråkratisk för att överleva. Eller så hade det ändå inte räckt.

Kanske var Stefan Strömbergs största fel trots allt att han var utsedd av en socialdemokratisk regering - och inte ansågs tillräckligt användbar av den nuvarande borgerliga i jakten på vändande opinionsstöd.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut