Det finns de som säger att William Petzäll stannar kvar i riksdagen bara för att åtnjuta lönen på 56.000 kronor i månaden och andra förmåner. Själv hävdar han att det handlar om ett genuint engagemang i antidrogfrågor och en tro på att han kan hjälpa andra som hamnat i missbruksproblem.
När Petzäll slår sig ner i en soffa i tv-huset i Göteborg efter att ha medverkat i SVT:s Debatt förklarar han att det här är den sista intervjun han tänker ge kring petningen från Sverigedemokraterna. Nu vill han gå vidare. Om han har förmåga att överleva i riksdagen utan partitillhörighet och om han har kapacitet att påverka återstår att se.
– Sitta som en 23-årig utfryst vilde med en enorm bevakning är inte den ultimata situationen, men jag kan leva med det de här tre åren, för så fort jag kommer utanför riksdagen har jag människor som visar stor tacksamhet för att jag driver de här frågorna, säger Petzäll.
Han är kraftigt byggd och välklädd. Endast ögonen avslöjar att killen, som anser sig ha haft missbruksproblem sedan debutfyllan vid 14 års ålder, kan ha haft en tuff tid bakom sig.
Hur mår du egentligen?
– Märkligt nog ganska bra just nu, men jag har inget större minne av den månad som följde efter att jag blivit petad. Det var då det tunga återfallet kom och det var inte bara alkohol.
Känns det skönt att få tala ut?
– Ja, det har florerat så många rykten och halvsanningar, som har varvats med direkta lögner.
Berätta din version. Hur gick det till när du tvingades lämna partiet?
– I början av augusti blev jag kal-lad till ett möte på partikansliet i Kristianstad. De sa att det kommit till deras kännedom att jag druckit mig berusad och bad mig att packa väskan.
Hade ni en överenskommelse om att du skulle lämna partiet om du återföll i missbruk?
– Ja, men det löftet var mer eller mindre framtvingat. Återfall handlar ju om ett rop på hjälp. Det finns ju ingen frisk människa som sätter hela sin karriär och framtid på spel för ett rus.
Begärde du pengar för att lämna din riksdagsplats?
– Jag gick med i Sverigedemokraterna när jag var 16 år. När jag gick ut gymnasiet blev jag mer eller mindre anställd av partiet. När det här kom upp öppnade man också en diskussion för att ge mig ekonomiskt stöd. Jag kände att jag inte var tillräckligt stabil för att ta den diskussionen och hade ett ombud som förde min talan. Det är ganska naturligt att man ser efter vilka möjligheter man har. Vi satt ju i ett förhandlingsläge, men det var inte sådana summor som nämnts.
Tidigare i veckan kunde DN visa att du är den av SD:s riksdagspolitiker med speciellt skydd som åkt mest taxi. Hur vill du kommentera det?
– Jag har blivit utsatt för väldigt många saker, knivöverfall, misshandel och trakasserier. När vi kom till riksdagen sade Säpo att vi inte fick åka kollektivt utan rekommenderade taxi. Jag har följt det och för mig handlar det om min personliga trygghet.
Sverigedemokraterna har uppmärksammats för sina vilda fester. Du påstår att det förekommer mycket alkohol generellt bland politiker.
– Ja, jag trodde inte att det fanns en sådan suparkultur. Det förekommer bland ministrar och högt uppsatta tjänstemän. Det är väldigt utbrett och jag att jag är långt ifrån den enda med missbruksproblem som sitter i riksdagen.
Det är ett allvarligt påstående.
– Ja, men jag har ingen anledning att hymla med det och jag har inga intressen att ta hänsyn till. Det räcker med att åka till Almedalen och se hur folk beter sig.
Vad vill du säga till dem som valt in dig i riksdagen som sverigedemokrat och tycker att du svikit?
– Jag kan bara ödmjukt be om ursäkt.
Sympatiserar du fortfarande med SD:s politik?
– Utan att dra in invandringspolitik i det, så kan jag säga att jag har blivit mer ödmjuk som person. Jag sympatiserar inte längre med ideologier och partipolitik. Det kanske låter märkligt att sitta i riksdagen och ta avstånd från politik, men det är vad jag gör.
När återvänder du till jobbet?
– Nästa vecka, skulle jag tro.