”Äntligen får steriliseringstvånget uppmärksamhet!” Det säger Immanuel Brändemo, som har varit engagerad i transsexuellas rättigheter i flera år.
Han ansökte i våras om att få ändra sitt juridiska kön. För att kunna få ett ja var han tvungen att samtidigt ansöka om sterilisering.
– För mig personligen är det okej att göra det, men det känns väldigt fel att vara tvungen.
– Man ska inte ställa sådana krav för att bevilja vård, säger han.
Immanuel Brändemo tror att det finns en rädsla för gravida män bakom steriliseringskravet.
– Folk blir nervösa av personer som inte stämmer överens med den könskategori de har. En man som kan bli gravid sätter fingret på vad som är manligt och kvinnligt.
Julian Eriksson påpekar att en människas föräldrainstinkter inte slås ut för att vederbörande är transsexuell.
Fredrik Stillerud genomgår också han en könskorrigering. Men han nekas att byta sitt juridiska kön och få möjlighet till vissa operationer för att han är norsk medborgare.
– Det har jag svårt att förstå. Det finns så många utländska medborgare som jobbar och betalar skatt i Sverige, säger han.
Lagstiftningen är inte det enda problemet för transsexuella. Immanuel Brändemo berättar om en av sina första kontakter med oförstående sjukvård som saknar kunskaper om transsexuella. När han för åtta år sedan först sökte hjälp i psykiatrin för att korrigera sin könstillhörighet fick han kommentarer som ”Men du har ju en pojkvän, inte ska du bli homosexuell?” och ”Du har ju så stora bröst”. Först när han hade flyttat till ett annat landsting fick han den hjälp han behövde.