”Utan stöd från LO:s medlemmar kan jag inte fortsätta”, sa Wanja Lundby-Wedin på presskonferensen efter det långa styrelsemötet.
Och till slut hade hon fått stöd från alla de 15 medlemsförbundens alla ordförande. Nu anser hon själv att det är dags att sätta punkt för den turbulenta tid som varit.
Men det är inte hon som kan sätta punkt. Kritiken ute bland fotfolket kommer att leva kvar och att hon stannar på sin post kan lätt uppfattas som ett sätt att hålla sig kvar vid makten snarare än att hon är den bästa att företräda landets arbetare.
Wanja Lundby-Wedin kritiserades hårt under styrelsemötet. Enligt uppgift var de förbund som var skarpast Seko, Transport och Byggnads. Det är stora förbund, men de tillhör alla tjänstesektorn och de är alla mansdominerade. Det går inte att bortse från deras åsikter, men utan stöd från industrins fackförbund eller från Kommunal väger de ändå för lätt inom LO.
Kommunals inställning har varit viktig. Det är inte bara LO:s största medlemsförbund. Det är också kvinnodominerat och det förbund där Wanja Lundby-Wedin har sitt ursprung. Hade Kommunal anslutit sig till LO-ordförandens motståndare hade det blivit svårt att sitta kvar.
Alla inser också att styrelsen måste vara enig. Att öppet visa splittring skadar alla. Därför blev mötet så långt.
Ytterligare tre faktorer spelar in i styrelsens och Wanja Lundby-Wedins beslut.
För det första anses Wanja Lundby-Wedin ha varit en bra ordförande för LO under sina 15 år. Det är hur hon skött sina sidouppgifter man reagerat över.
För det andra är det sämsta tänkbara tidpunkt att kasta in en ny ordförande inför valet till EU-parlamentet och i upptakten till både en val- och en avtalsrörelse.
Och för det tredje är det långt ifrån självklart vem som skulle kunna ersätta henne.
Nu ska hon möta medlemmar och ge röst åt det de vill att hon ska tala om säger hon. Alla inser att den rösten nu blir svagare.
Men när allt vägs samman anser LO-styrelsen ändå att det är ett bättre alternativ än att tvinga henne att gå.