Irakkonferensen i Stockholm

Att USA och Iran är de två stater som har störst inflytande över vad som händer i Irak är ingen hemlighet. Om de slåss eller samarbetar är förmodligen mer avgörande för det krigsdrabbade landets framtid än vad de övriga närmare hundra konferensdeltagande länderna säger och gör.

Men bedömare som DN talat med betvivlar att det finns utsikter till en iransk-amerikansk dialog mellan utrikesministrarna Manouchehr Mottaki och Condoleezza Rice, öga mot öga bakom kulisserna på Infra City.

Inte för att det skulle saknas samtalsämnen; det svåra läget i Irak, situationen i Mellanöstern i stort och det iranska atomprogrammet upptar trots allt en stor del av den utrikespolitiska debatten i världen. Inte heller för att de två viktigaste aktörerna i Mellanöstern skulle sakna vissa gemensamma mål i Irak: båda stödjer den shiamuslimske premiärministern Nuri Maliki, och båda vill hålla tillbaka al-Qaida-inspirerade sunnigrupper.

Iran och USA bedriver mycket riktigt sedan drygt ett år officiella samtal om säkerhetssituationen i Irak. Det har skett på ambassadörsnivå i Bagdad, där USA:s sändebud Ryan Crocker har haft överläggningar med sin iranske kollega Hassan Kazemi Qomi.

När de möttes i maj 2007 var det första gången som de två staterna höll ett formellt möte på så hög nivå på nära 28 år. USA bröt de diplomatiska förbindelserna med Iran 1980, året efter den islamiska revolutionen.

Från USA:s sida anklagade man Iran för att blanda sig i konflikten genom att inte bara förse shiamuslimska miliser med vapen, utan också ge stöd åt sunnitiska extremister. Samtidigt bad USA-ambassadören sin iranske kollega om hjälp med att förbättra säkerheten i Irak.

Irans ambassadör svarade inte på vapenanklagelsen, men mötet betraktades ändå som något av en islossning.

Tidigare ville Washington inte ta i företrädare för Teheran med tång, såsom ett av de länder som enligt president George W Bush tillhör "ondskans axelmakter" och stödjer USA-fientliga extremiströrelser i Libanon och i de palestinska områdena. Detta möte handlade bara om Irak, underströk båda, men inte om Irans påstådda kärnvapenprogram. På den punkten står Washingtons linje fast: förhandlingar förutsätter att Iran stoppar sin anrikning av uran.

Sedan dess tycks Washingtons linje mot Teheran snarast ha skärpts. I höstas antog USA:s senat en resolution som manade Vita huset att stämpla Irans revolutionära gardeskår som en terroristorganisation. Detta har lett till rykten om att George W Bush - i det skälvande slutskedet av sin presidentperiod - planerar en flygattack mot det iranska revolutionsgardet.

När det gäller den amerikanska militära närvaron har Condoleezza Rice understrukit att något tillbakadragande från Irak inte är aktuellt på länge - även det betraktat i ett "iranskt" perspektiv.

"Om vi lämnar Irak förhastat kommer vi att stärka Iran", sade hon i fredags i en amerikansk tv-intervju.

Hur troligt är det då att Rice och Mottaki sätter sig och samtalar om Irak? Mellanösternexperten Jon Alterman vid tankesmedjan Center for Strategic & International Studies i Washington betraktar det som föga sannolikt. Ingen har helt enkelt intresse av det just nu.

- Iran är ju krigets stora vinnare och skördar långsamt frukterna av USA:s handlingar, medan amerikanerna försöker begränsa den iranska expansionen i Mellanöstern. Jag ser helt enkelt inga tecken på att Bushadministrationen är ute efter att göra en framstöt mot Iran just nu.

Kan det inte ens bli några informella kontakter under konferensen?
- Det skulle möjligen vara: vad tyckte du om desserten? Nej, jag tror inte att USA och Iran strävar efter det just nu. Klyftan mellan USA och Iran är lika djup som för flera år sedan. Enda skillnaden är att Iran och dess vänner har en ännu starkare ställning än för några år sedan, säger Jon Alterman.

- Och om du var iranier, skulle du inte hellre vilja göra upp med nästa president än med den nuvarande?

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut