- Mer och mer började jag känna att det här är ingen hojklubb längre, det är som vilket annat företag som helst.
Det berättar den avhoppade Hells Angels-medlemmen i den nya boken "Svensk maffia", skriven av DN-journalisten Lasse Wierup och Matti Larsson, chefredaktör på nyhetsbyrån Siren.
I boken kallas avhopparen Tony, men egentligen heter han något annat. Författarna till boken har av säkerhetsskäl inte fått träffa Tony direkt, utan har intervjuat honom genom ombud.
Tony berättar i boken att han sökte sig till Hells Angels för att komma med i den starka gemenskapen.
- Jag svalde den här romantiserade bilden och tyckte det verkade skitcoolt att vara med i en mc-klubb som inte bara var något som man hängde med på helgerna, utan som var till hundra procent och där folk skulle ställa upp oavsett vad som hände. Det var ett slags önskan att tillhöra någonting större än en själv, berättar han.
Han började längst ner i hierarkin, som "hangaround", ett slags testperiod där han skulle visa att han dög. Det innebar, enligt Tony att han skulle vara tillgänglig för klubben 24 timmar om dygnet och ställa upp på allt. Han skickades fram för att göra våldsamma uppdrag när klubben behövde sätta sig i respekt.
Så småningom fick han status som prospect för att till sist bli fullvärdig medlem. Men enligt Tony hade han hunnit tröttna.
- Det låter säkert konstigt, men det var nästan lite trist. Ett slags antiklimax. För nästan direkt efter att vi hade fått västarna försvann väldigt mycket av grupptänkandet som vi hade innan. En del hade insett att det gick att göra pengar på att vara med i klubben och de satsade mer på sina affärer än på sammanhållningen.
Tony säger i boken att medlemskapet innebär att man hamnar i situationer där man måste bryta mot lagen.
- Spelar man bara på medlemmarnas manlighet är det lätt att få folk att göra ganska håriga grejor. "Du är väl ingen kärring, eller hur?" är ett vanligt argument om någon skulle tveka, berättar han.
Oftast handlade det om ekobrott och att sälja stulna varor. Tony säger att Hells Angels aldrig skulle ställa upp på mord beställda av någon utomstående. Däremot förväntas medlemmarna ställa upp när det handlar om interna uppgörelser.
År 2001 dödades två före detta medlemmar i Brödraskapet Wolfpack i Hells Angels klubbhus i Gunnilse i nordöstra Göteborg. En HA-medlem dömdes senare till tio års fängelse för dråp, medan en annan dömdes till ett år för skyddande av brottsling.
Tony menar att det var ett skolexempel på att alla inom Hells Angels gör vad de blir tillsagda.
Tonys beskrivning stämmer väl överens med berättelser från andra kriminella gäng. En avhoppare från Bandidos ger i boken en liknande beskrivning.
- Att vråla in hundra man på hojar i nån stad på kontinenten, eller att komma in på ett ställe ensam med västen på och se hur tjugofem man ryggar tillbaka...sånt är fett, berättar avhopparen.
Men så småningom försvann tjusningen för interna bråk om pengar och vem som ska göra de smutsiga uppdragen. Precis som i andra föreningar väntas medlemmarna också ställa upp på det vardagliga tråkiga arbetet.
- Jag menar, hur kul är det egentligen att köra till Säffle och sitta där och lyssna i en halvtimme och sen köra hem igen? frågar han sig.