Tusentals iranier som förföljts av den islamiska diktaturen har sökt sin tillflykt till Sverige sedan revolutionen för 32 år sedan. Och de fortsätter att anlända. Förra året kom en 47-årig iranier och hans fru till en ort i västra Sverige och sökte asyl. Nu har de fått avslag tre gånger och hotas mycket snart av utvisning om inte beslutet ändras. Deras yngste son, 18 år, har också just fått sitt första avslag från Migrationsverket.
En vän till familjen, som engagerat sig i fallet, är skakad av myndighetens beslut.
– Sätts de på planet till Iran blir Migrationsverket indirekta bödlar, säger han till DN.se.
Det iranska paret är engagerat i motståndsorganisationen Folkets mujahedin, PMOI, vars medlemmar systematiskt grips, fängslas och torteras. I slutet av januari avrättades två PMOI-medlemmar i Iran, och ytterligare fyra politiska fångar löper akut risk att bli hängda, enligt Amnesty
Som DN.se skrev på måndagen har Iran den senaste tiden avrättat människor i allt snabbare takt. Bara under januari dödades minst 80 personer, vilket är nästan lika många som under hela 2005.
Sedan regimen brutalt slog ner de folkliga massprotesterna efter valet i juni 2009 har President Ahmadinejads säkerhetstjänst skruvat åt tumskruvarna på befolkningen. Inte minst har man i repressivt syfte använt sig av internet och sociala medier – demokratikämparnas egna viktigaste verktyg – för att leta upp dissidenter, vilket bland andra den vitryska internetdebattören Jevgenij Morozov beskrivit.
47-åringen satt i fängelse och torterades under fem år i början av 1980-talet. Han har sedan dess trakasserats och varit tvungen att regelbundet rapportera till säkerhetstjänsten i Iran.
Hans efternamn är välkänt för den iranska regimen på grund av familjens samröre med PMOI, berättar en västsvensk talesperson för den iranska motståndsorganisationen. Minst tolv medlemmar av mannens släkt har dödats för sin regimkritik.
– Han ville egentligen inte lämna landet, men efter flera dagars tortyr och förhör sade regimen till honom att så fort trycket från omvärlden blir lite mindre på oss blir du den första att avrättas, säger talespersonen till DN.se.
Vännen till familjen upprörs över att Migrationsverket i sitt beslut säger att paret inte kunnat styrka sin historia. Verket har påpekat att bilder och andra dokument är lätta att förfalska.
– Det är sjukt när en man som piskats med elkablar, utsatts för ljustortyr och fått alla tänder utslagna inte tas på allvar någonstans. Man kan se att hans naglar brutits upp flera gånger, men man har inte kallat in läkare som kan intyga tortyrskador. Hur kan de ens chansa med liv om de är tveksamma? säger han.
Migrationsverket har ingen generell linje när det gäller asylsökande från Iran, lika lite som för något annat land. Grundprincipen är att varje fall prövas individuellt. Att vara medlem i en bannlyst organisation som PMOI räcker inte
– Nej egentligen inte. Enbart samröre med en organisation är sällan tillräckligt. Man måste göra det sannolikt att man riskerar förföljelse, säger Magnus Rosenberg, jurist på Migrationsverket, till DN.se. Han betonar att han inte kan kommentera det enskilda fallet.
Han säger samtidigt att verket är ”mycket medvetet” om bristen på mänskliga rättigheter i Iran.
– Situationen har förvärrats efter valet 2009 också. Oppositionen är hårt ansatt. Det finns ju alltid en stor försiktighet när det gäller iranska ärenden.
Men det är ändå alltid bedömningen i det individuella fallet som gäller.
Är det inte rutin att inkalla läkare om det finns uppgifter om tortyrskador?
– Det kan finnas anledning att undersöka det vidare. Men det görs en samlad bedömning av alla omständigheter. Det kan vara svårt att verifiera att en person varit utsatt för förföljelse, och då är det berättelsen som är väldigt viktig.
– Personen behöver inte styrka att han eller hon riskerar förföljelse. Det räcker att det görs sannolikt. Berättelsen är avgörande, att den är trovärdig. Då är det också viktigt med information om landet som kan bekräfta en berättelse.
Statistiken ger en antydan, om än osäker, om att något fler asylsökande iranier nu får stanna. Under både 2009 och 2010 var andelen bifall i iranska asylärenden 24 procent. Fram till den 7 februari i år har den varit 29 procent, enligt uppgifter till DN.se från Migrationsverket.
Fallet med det asylsökande iranska paret har också uppmärksammats i västsvenska medier, och i lördags hölls en protestmanifestation mot beslutet om avslag på asylansökan.