Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Barn med fetma klarar skolan sämre

Hilda, Klara och mamma Emma Gustafsson har fått hjälp i  projektet Mer och mindre där de fick träffa andra familjer i samma situation.
Hilda, Klara och mamma Emma Gustafsson har fått hjälp i  projektet Mer och mindre där de fick träffa andra familjer i samma situation. Foto: Nicklas Thegerström

Det är svårare för feta barn att klara skolan, ­visar en ny studie. Samtidigt kommer positiva resultat från pågående forskning – det tycks vara möjligt att förebygga problemen.

– För oss blev det en spark i rätt riktning, säger mamma Emma Gustafsson vars familj deltar i projektet.

Ungdomar som under uppväxten lider av barnfetma har svårare att skaffa sig en fullvärdig gymnasie­examen. Det är slutsatsen i en ny studie från Karolinska institutet som presenteras på torsdagen på Barnveckan, en konferens för svenska och internationella forskare inom barnhälsa.

Genom datauttag från ett kvalitetsregister över barn som har behandlats för fetma har forskarna Pernilla Danielsson och Emilia Hagman kunnat jämföra dessa individers utbildningsnivå med en kontrollgrupp som speglar normalpopulationen.

– Vår hypotes var att de som har fetma som barn har svårare att få en fullständig utbildning, vilket vi i det här fallet har klassat som att gå ut gymnasiet med slutbetyg. Hypotesen stämde, säger Pernilla Danielsson.

Resultatet visar att 56,4 procent från gruppen som lidit av fetma gick ut gymnasiet med slutbetyg, jämfört med 76,3 procent i kontrollgruppen.

– Skillnaden är jättestor. Flickor går ut gymnasiet i större utsträckning än pojkar, men det förklarar inte skillnaden mellan grupperna, eftersom de är matchade på kön, säger Emilia Hagman.

Tidigare studier från andra länder har indikerat att personer med fetma har det tuffare att hänga med i skolan.

– Det här är första gången som man har tittat på en grupp som enbart innehåller individer med fetma, säger Pernilla Danielsson.

– Det är unika data och vi har ett väldigt stort material. Sverige har också väldigt pålitliga nationella register. När man tittar på utbildning är det väldigt tydligt vilken nivå individerna når, säger Emilia Hagman.

Hur har ni resonerat när det gäller föräldrarnas utbildningsnivå och resultatet i studien?

– Eftersom vi saknar uppgifter om föräldrars utbildningsnivå har vi gjort vad vi kan för att ta höjd för den parametern genom att matcha grupperna på bostadsområde. Fetma är liksom bostadsområde och utbildning kopplad till socioekonomiska förhållanden. Föräldrarnas utbildning kan absolut spela in. Utbildning är, liksom fetma, ett socialt arv. Föräldrarnas utbildningsnivå kan enligt studier påverka både barnens vikt och i vilken grad barnen studerar vidare.

Hagman och Danielsson kan än så länge mest spekulera kring vad sambandet mellan fetma och sämre utbildningsresultat beror på; utsatthet, stigmatisering och kanske i  högre grad frånvaro från skolan till följd av detta.

– Jag håller på med en annan fetma­studie som består av intervjuer med unga vuxna. När de beskriver sin tid i skolan blir jag gråtfärdig. Det handlar om mobbning på hög nivå. Från början fick jag ont i magen när jag såg att de här skillnaderna var så stora, det kändes som att slå på den som ligger. Men målet måste vara att man vill nå en förändring, att man måste öka insatserna kring de här barnen, säger Pernilla Danielsson.

Övervikt hos barn är ett ökande problem i Sverige och det leder ofta till framtida sjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.

Det finns dock en ljusning. I ett pågående forskningsprojekt på Karolinska institutet erbjuds föräldrar till förskolebarn med övervikt och fetma gruppträffar med andra föräldrar i samma situation. Hälso­effekterna ställs sedan mot dem som uppnås hos en grupp barn som får standardbehandling. Projektet heter Mer och mindre.

– Efter tre och sex månader har vi jättefina resultat. Nu följer vi snart upp efter tolv månader, säger Paulina Nowicka, dietist och docent på  KI.

Hilda Gustafsson är 7 år. På femårskontrollen på barnavårds­centralen, BVC, noterades att hon närmade sig gränsen för fetma och BVC-sköterskan tipsade om Mer och mindre.

– För oss blev det en spark i rätt riktning, säger mamma Emma Gustafsson.

Hela familjen involverades och även storasyster Klara, 9, deltog på gruppträffarna en gång i veckan under tio veckor. Den största förändringen familjen har gjort är att äta mindre snabbmat och snacks.

– Vi har en aktiv fritid och är ofta iväg på helgerna. Mellan aktiviteter är det lätt att tänka ”äh, vi kör McDonald’s nu”, säger Emma Gustafsson.

Hilda tycker den största skillnaden är mindre godis.

– Förut åt vi en hel godispåse. Nu äter vi kanske fem godisar, säger hon.

Att komma ut och röra på sig mer är också en del av programmet, liksom att laga bra mat och anpassa portionerna.

– Du och pappa började ju cykla till dagis exempelvis, säger Emma Gustafsson.

– Mmm. Men när det var vinter så åkte vi buss. Även ibland när det var höst. Men på lördagar och söndagar brukar jag alltid gå en promenad, säger Hilda Gustavsson, som också påminner sin mamma om att familjen har börjat slarva med en del av reglerna sedan programmet tog slut.

Effekt fick det i vilket fall. Familjen är normalviktig och föräldrarna uppskattade att träffa andra mammor och pappor i samma situation.

– Det var en väldigt blandad grupp. Familjerna hade olika bakgrund och vi lärde oss mycket av varandra. Jag är glad att vi fick hjälp tidigt. Jag har förstått att det är mycket svårare att vända trenden när barnen blir större, säger Emma Gustafsson.

Paulina Nowicka tycker att den stora uppslutningen är bland det mest spännande med Mer och mind­re. Enligt henne gör den studien unik.

– Jag har forskat på fetma i 15 år, men det här är första gången jag känner att vi verkligen når alla slags familjer. Oftast är det bara hög­utbildade med svensk bakgrund som är med. Nu har vi en mycket större spridning.

Hon tycker att de preliminära resultaten visar att tidig behandling är rätt väg att gå. Enligt den senaste årsrapporten från Boris, det nationella kvalitetsregistret för barn­fetma, kommer barn inte till behandling förrän i genomsnitt vid 10 års ålder.

– Vi kan inte vänta tills barnen är tonåringar, har fått dålig självkänsla och mår dåligt. Vi måste börja när problemen börjar synas, i fyraårsåldern. Det har varit tabu att tala om behandling för så små barn, men det är vad familjer behöver. På så sätt förebygger man de problem som barnen får när de börjar skolan. Det är många av barnen i  projektet som har minskat så pass mycket i viktstatus att vi vet att det kommer att ha stora effekter både i självkänsla och metabolisk hälsa, säger Paulina Nowicka.

Studien

• Studien om fetma och utbildningsnivå grundar sig på 1 527 individer i Sverige som har blivit behandlade för sin fetma under barndomen. Jämförelsegruppen består av 7 272 individer som är matchade på kön, ålder och bostadsområde.

• Barn med diagnostiserad mental retardation och/eller syndrom som Prader Willi, Downs syndrom och Laurence Moon Bardet Biedl är exkluderade från studien.

• 76,3 procent av individerna i jämförelse­gruppen mot 56,4 procent i den feta gruppen avslutade gymnasiet.

• Andelen flickor som avslutade gymnasiet var större i båda grupperna. Flickor i den feta gruppen 60,4 procent, pojkar 52,3 procent. I jämförelsegruppen: flickor 79,4 procent och pojkar 73,2 procent.

• Graden av fetma vid behandlingsstart påverkar chansen att slutföra gymnasiet. Ju högre grad av fetma vid behandlingsstart, desto större risk att inte slutföra gymnasiet.

• Åldern vid behandlingsstart har betydelse, ju yngre barnet är desto bättre klarar det sig.

Källa: Karolinska institutet

Dietistens fem bästa tips

1 Välj aktiviteter för hela kroppen.

2 Begränsa skärmtiden.

3 Begränsa mängden sötsaker och snacks.

4 Var uppmärksam på dryck, erbjud vatten.

5 Servera lagom portioner på regelbundna tider.

Exempel på lagom portioner för barn mellan 4 och 6 år:

3 fiskpinnar, 1,5 dl kokt ris/couscous/bulgur, grönsaker.

1 dl kött/linser/bönsås, 2 dl pasta, grönsaker.

4–5 medelstora köttbullar, 2 potatisar stora som ägg, grönsaker.

Frukt är bra men kan inte ätas i obegränsad mängd. Det räcker med två tre portioner frukter per dag. En portion frukt ska få plats i  barnets kupade hand. Källa: Barnhälsovården

BVC skol skolhälsovården ger hjälp

Det finns inga övergripande, nationella siffror på barnfetma, eftersom Sverige inte har en centraliserad skolhälsovård. Man brukar, baserat på de siffror som finns, säga att 20 till 24 procent av svenska barn lider av övervikt och mellan 3 och 5 procent av fetma.

Barnfetma behandlas i de flesta landsting eftersom tillståndet leder till förhöjd risk att i ung ålder utveckla typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, samt drabbas av andra hälsoproblem.

Är du orolig för ditt barns vikt bör du kontakta BVC eller skolhälsovården. BMI för barn fungerar annor­lunda än BMI för vuxna och skalorna är olika beroende på ålder och kön.