Tre nya rapporter om familjevåld visar allvarliga brister inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin. Både mödrar och barn löper stor risk att utsättas för ytterligare våld även efter att de sökt hjälp.
Kring jul- och nyårshelgerna uppmärksammas ofta kvinnovåld i medierna. Men våld och hot i hemmet upphör inte för att storhelgerna gör det. I dagarna lämnade Socialstyrelsen över tre utredningar till regeringen, på dess begäran, om kvinnors och barns psykiska i hälsa i familjer där fadern brukar våld.
”Barn som bevittnat våld mot mamma” är den största studien som gjorts i Norden om barns hälsa kopplad till familjevåld.
Anders Broberg är docent och universitetslektor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet och projektledare för studien.
Han konstaterar bland annat att gemensam vårdnad kan vara riskfyllt för barnet när den ena föräldern brukar våld. Socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, får kritik för sin kunskapsbrist och otillräckliga riskbedömningar av familjesituationerna.
– Barns bästa i största allmänhet måste skiljas från barns bästa i utsatta miljöer. Det görs väldigt lite riskbedömningar av pappornas beteende. Både mammor och barn i studien uttrycker rädsla och oro över den gemensamma vårdnaden och umgänget.
Studien visar också att många våldsutsatta barn inte får rätt specialisthjälp. För att barnet ska få vård och stöd måste båda vårdnadshavarna ge sitt samtycke, vilket är problematiskt i familjer där den ena föräldern är förövaren.
– Det inskränker barnets rätt till vård och behandling efter övergrepp. Föräldrar har ingen särställning i barns liv, utan det har de som är engagerade och kloka vuxna. I normalfallet eller i de bästa av världar är det föräldrarna, men det behöver inte vara så, säger Anders Broberg.
Våldet fortsätter ofta i stor skala trots att kvinnan har sökt eller redan får hjälp. Det menar Anders Tengström som är psykolog och forskare inom klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet och ansvarar för de övriga två studierna om socialtjänstens och kvinnojourernas insatser för våldsutsatta kvinnor.
– Förvånansvärt många kvinnor fortsätter utsättas för våld under tiden de får hjälp. Man måste uppenbarligen förbättra säkerhetsplaneringen för dessa kvinnor, det saknas en strukturerad riskbedömning. Det är ju i grund och botten socialtjänstens ansvar.