Ju rikare föräldrar, desto smalare barn. Det visar flera nya studier. Claude Marcus, professor vid Karolinska institutet och vetenskaplig ledare vid Rikscentrum för barnfetma, är upprörd.
– Situationen är extrem och oacceptabel, säger han.
I Skärholmen och Kista–Rinkeby i Stockholm, och i Södertälje, är var femte fyraåring överviktig, enligt studien. Men i de välbeställda Stockholmsförorterna Vaxholm och Sollentuna är bara vart tjugonde barn överviktigt.
– Det är oacceptabelt att barn till föräldrar som inte har samma förmåga ska behöva lida för att deras mammor och pappor inte riktigt vet hur de ska hantera situationen, säger Claude Marcus.
I en studie som publicerats i Läkartidningen skriver barnhälsovårds-överläkarna Lennart Bråbäck, Gunnel Bågenholm och Leif Ekholm att socialgrupp och fetma hänger mycket tätt ihop.
Studien kom i slutet av 2009 och bekräftas av de senaste årsrapporterna om barns hälsa från olika landsting som kom i våras.
– Barnfetma har fått mycket uppmärksamhet i medierna. Välbeställda, högutbildade föräldrar har tagit intryck. De läser på om barnfetma och agerar och det är bra, säger Claude Marcus.
Barnfetman minskar också lite, totalt sett, efter en lång period då allt fler barn blivit allt fetare.
Det finns ingen nationell statistik, men i till exempel Stockholms läns landsting har andelen överviktiga fyraåringar minskat från knappt 13 procent till drygt 11 på fyra år, men det finns grupper som släpar efter. Föräldrar med lägre inkomst behöver mer stöd. Det krävs tydligare regler om kost och motion på förskola, fritids och i skolan – regler som hjälper föräldrarna att sätta gränser även när lärare och personal har en för mjuk inställning till skräpmat och sötsaker, enligt Marcus. Tyvärr är politikerna inte särskilt intresserade, anser han.
– Bara en så enkel sak som ett nationellt register över barns vikt och längd, som vore extremt enkelt att inrätta eftersom informationen ändå samlas in på skolor och barna-
vårdscentraler – det har fastnat i de byråkratiska kvarnarna, säger Marcus.
Dagens Nyheter har sökt folkhälsominister Maria Larsson, men hon har avböjt att kommentera.
Typiskt, tycker Claude Marcus.
– Det är ju ett tecken på hennes och andra politikers ovilja att kommentera den här frågan. Jag tror att det beror på en önskedröm om att det här ska lösa sig ändå och att politiker inte ska bestämma för mycket.