Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Barnmorskan som vägrar utföra abort och som stämmer Sverige

Barnmorskan Ellinor Grimmark vägrar utföra aborter och juristen Ruth Nordström har tagit sig an hennes fall.
Barnmorskan Ellinor Grimmark vägrar utföra aborter och juristen Ruth Nordström har tagit sig an hennes fall. Foto: Nicklas Thegerström

Barnmorskan Ellinor Grimmark vägrade utföra aborter. Den drivna juristen Ruth Nordström tog sig an hennes fall.

Tre år senare står de på Europadomstolens trappa – redo att stämma Sverige. DN:s Matilda Gustavsson och Nicklas Thegerström följer fallet från det småländska bibelbältet till domstolen i Strasbourg.

Ellinor Grimmark har alltid undvikit att vara med på bild. Innan hon fyllde trettioåtta existerade nästan inga foton av henne. Sommaren 2017 står hon i sina converseskor på trappan under Europadomstolens två ufoliknande kupoler och kisar mot solen och kamerorna: ser som vanligt avig ut bredvid sin mer världsvant leende jurist Ruth Nordström.

Som ofta i uppmärksammade rättegångar har yrkestiteln tagit över hennes namn.

Barnmorskan.

Hon som plötsligt dök upp i tv och förklarade – på småländska och utan synlig skam i kroppen – att hon på grund av sin kristna tro inte kunde utföra aborter och ”medverka till att avliva barn”. Men att hon med stöd i de mänskliga rättigheterna ändå borde få arbeta som barnmorska. I bakgrunden skymtade Ruth Nordström, chefsjurist på byrån Scandinavian human rights lawyers som driver fall ”utifrån en kristen värdegrund”. Ibland klev hon fram och viskade något i sin klients öra.

Juristen och barnmorskans liv såg helt olika ut innan de möttes för tre år sedan och drog i gång den rättsprocess som tagit dem till Strasbourg med en tung lunta: en anmälan mot Sverige för brott mot samvets- och religionsfriheten. Och mot yttrandefriheten.

Foto: Nicklas Thegerström
Ellinor Grimmark och Ruth Nordström utanför Europadomstolen i Strasbourg.

– Men det är Sveriges fel att vi fick dra det hit. Det hade blivit så mycket lättare om de bara släppt det tidigare. Men nu står vi här, säger Ellinor Grimmark.

Hon vill att det ska finnas en samvetsklausul i den svenska vården, som ger de anställda rätt att avstå från utföra ingrepp som strider mot den egna etiska övertygelsen. Och det är en fråga som i sig är större än att bara handla om barnmorskor. Ska vårdpersonal kunna vägra att till exempel åldersbestämma ensamkommande flyktingbarn eller arbeta med fosterdiagnostik?

Men det är kopplingen till abort som gjort frågan politiskt laddad.

Vi ska återkomma till varför.

I Sverige har barnmorskor inte rätt att välja bort vissa uppgifter, och sällan har offentligheten varit så enig som kring Ellinor Grimmarks fall. Inte bara domstolarna och opinionen utan även fackförbunden och de stora ledarsidorna. Till och med aktiva ministrar har instämt. Regeringens dåvarande samordnare för religiös extremism Mona Sahlin gick så långt att hon vid ett tillfälle – på tal om terrorsekten IS – sa att det fanns ”farliga fanatiker” i alla religioner, och exemplifierade med abortvägrande barnmorskor.

Ellinor Grimmark har också advokaten och människorättsexperten Percy Bratt bakom sig. År 2005 försvarade han framgångsrikt pingstpastorn Åke Green som predikat om homosexualitet som en ”cancersvulst på hela samhällskroppen”, och han åberopade även där Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

– Men reaktionerna på det här fallet har varit mycket starkare än dem kring honom. Jag har aldrig i min karriär stött på något lika kontroversiellt. Aldrig blivit så ifrågasatt: Hur kan du försvara henne? Svaret är att den existentiella frågan om livets början är svår och då måste det finnas utrymme för olika synsätt. Och att det rör flera viktiga rättighetsfrågor talar för att målet lyfts i Strasbourg, säger Percy Bratt.

Foto: Nicklas Thegerström
Ellinor Grimmark på bussen på väg till Strasbourg.

Om Europadomstolen går på barnmorskans linje måste Sverige rätta sig efter den.

Och Ellinor Grimmarks möjlighet att genom juridiken förändra politiken upplevs som nytt. Som något många hittills har förknippat med USA.

Vid Europadomstolens grind står en ensam man och predikar om en stor sammansvärjning. Innanför på trappan poserar Scandinavian human rights lawyers team och deras egen fotograf, som ska dokumentera händelsen för deras olika kanaler.

Ruth Nordström har en strålande förmåga att alltid hamna i mitten. Hon är en person som kliver in i ett rum och får en vision: som möblerar om på restauranger för att uppnå en viss vy. Som outtröttligt ringer upp höga mediechefer för att invända mot deras beskrivningar av hennes klient. Hon föreslår att de ska ses för en fika och de tackar ofta nej. Hon släpper det inte.

– Jag reagerar som inför att se mobbning bland barn när människor orättvist ger sig på mina klienter – och jag blir sällan arg annars. Utan mitt internationella perspektiv hade jag inte orkat. Och nu är vi i Europa, säger Ruth Nordström och sveper med handen över utsikten.

Jag har inte varit en person som ställer till bråk. Jag förstår att det låter hur konstigt och knäppt som helst nu. Men jag visste inte hur det kändes.

I flera år har hon försökt få Ellinor Grimmark att ta bort sin öppna inställning på Facebook som gör att okända personer tar över hennes vägg.

Men klienten vill helst inte finnas på internet.

– Om man backar bandet hade jag knappt varit utomlands. Och jag hade aldrig upplevt att någon tyckt illa om mig. Jag har inte varit en person som ställer till bråk. Jag förstår att det låter hur konstigt och knäppt som helst nu. Men jag visste inte hur det kändes, säger Ellinor Grimmark.

Hela berättelsen om varför hon stämmer sitt gamla hemland började med en naivitet som kanske bara är möjlig i en liten kyrka på den småländska landsbygden. En oskuldsfullhet som utanför den miljön visade sig vara hård och fullständigt kompromisslös.

○ ○ ○

I centrum av historien står Värnamo sjukhus, en 70-talskoloss i utkanten av samhället: stora entrén är så murrig att solljuset som letar sig in känns artificiellt. Men Kvinnoklinikens väggar är vita och innanför dem följer personalen sina pati
enter från ”före vaggan till graven”. Här provar tjejer ut sina första preventivmedel och genomgår aborter och förlossningar. Hit kallas kvinnor på regelbundna kontroller och får besked om cellförändringar som är lindrigare eller som innebär obotlig gynekologisk cancer.

– Att hjälpa till vid förlossningar och vid en människas dödsbädd liknar varandra, säger barnmorskan och vårdenhetschefen Ing-Marie Karlsson.

Kontoret är fullt av böcker om kvinnokroppen och några utskrivna ultraljudsbilder där grå gryniga formationer avtecknar sig mot mörkret runt omkring.

– Självklart är resultaten olika, men när det händer… Att föda är smärtsamt och ofta ångestfyllt: ”jag dör”, säger många. Mitt uppdrag är att vara där och förmedla en trygghet och ett lugn. Du behöver inte vara rädd. Jag är här. Jag kommer att vara med dig. Hela vägen igenom…

Hon avbryts av gynekologen och klinikchefen Christina Gunnervik som sitter intill.

– Men vi är inte religiösa! Nu lät det kanske så.

– Verkligen inte.

– När du säger trygghet så menar du inte med den kontakten, säger hon till Ing-Marie Karlsson och pekar med fingret mot taket.

– Nej, absolut inte. Jag har inte den kontakten. Jag menade inte så. Men vi tycker att det är roligt att hjälpa till.

Foto: Nicklas Thegerström Christina Gunnervik och Ing-Marie Karlsson (bilden) har arbetat på kliniken så länge att de förlöser kvinnor de själva sett komma till världen, och de var tonåringar innan den fria aborträtten infördes år 1975. Den innebär att kvinnor har rätt att själva bestämma om de vill avbryta en graviditet under de arton första veckorna utan att behöva tala om varför ”eller bli ifrågasatt i sitt beslut”.

– Men vi hade p-piller. Hur det var innan 
p-pillren minns vi inte men det gör våra mammor.

År 2014 var kvinnokliniken i Värnamo inställd på att ge den nya barnmorskan Ellinor Grimmark ett vikariat. Ing-Marie Karlsson var en av dem som var med i rekryteringsprocessen. I ett mejl förklarade barnmorskan att hon på grund av sin kristna tro inte kunde utföra ”någon slags abort på något sätt, inte ens att ge någon tabletter”. Men de behövde henne ändå och diskuterade tillträde. Som vanligt var det barnmorskekris i länet. Någon vecka senare dök ”barnmorskan” upp i medierna.

Det visade sig att hon hade DO-anmält regionens två övriga sjukhus, Höglandssjukhuset i Eksjö och länssjukhuset Ryhov i Jönköping, som nekat henne anställning på grund av inställningen till aborter.

”Jag kan inte vara med om att avliva ett barn”, sade Ellinor Grimmark, och hennes svar på journalisternas frågor har sedan dess ofta väckt reaktioner. Men för Värnamo Nyheters reporter berättade hon också att det hela hade löst sig, eftersom hon just fått jobb i deras kommun.

Vi kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Detta fanns inte i vår värld, och känns som ett hot mot våra kvinnliga rättigheter.

– Jag minns när tidningen låg på hallmattan. Hur lurad jag kände mig. Chockad. Jag visste ju att hon var tveksam till abort, att det var något hon kände i sig själv. Men sättet hon pratade på... Det skapade så klart oro bland våra patienter. Vi ska i alla lägen stå i kvinnornas tjänst. Vi kan inte ha en aktiv abortmotståndare på kliniken, säger Ing-Marie Karlsson.

Artikeln ledde till att rekryteringen avbröts; en händelse som fick barnmorskan och juristen att dra i gång rättsprocessen.

Och Värnamo sjukhus agerande kommer snart att vara anmält till Europadomstolen för brott mot Ellinor Grimmarks yttrandefrihet.

– Vi kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Detta fanns inte i vår värld, och känns som ett hot mot våra kvinnliga rättigheter som många har kämpat för – och som vi ska vara fruktansvärt tacksamma och stolta över i Sverige. Och särskilt med tanke på de amerikanska kopplingarna, och alla pengarna.

– Ja, det är skrämmande att kvinnor kan förtrycka kvinnor på det här sättet.

– Men värst var att hon är barnmorska. Hade det varit en svenssonfigur hade man inte känt lika starkt. Men nu var det en av oss. En ur våra egna led.

○ ○ ○

Ellinor Grimmark växte upp inom Pingstkyrkan på den småländska landsbygden. Hennes man Carl-Johan Grimmark, som spelar i flera kristna rockband, var med i samma församling. De blev ett par som artonåringar. Stannade kvar och fick egna barn.

– Jag var lyckligt lottad och hade inte någon tvivelperiod i tonåren som många har. Jag slapp den. Även om inte alla hade exakt samma åsikter behövde jag aldrig strida för mina. Jag stack inte ut.

Med undantag för att hon slutade äta kött som nioåring.

– Jag kallade mig inte ”vegetarian”, men eftersom det enda jag gjorde var att hålla på med djur blev det omöjligt för mig att äta dem. Jag dödar inte flugor, och nu tycker folk att jag är dum i huvudet för att jag vill skydda små barn. Det är samma känsla för mig, samma samvete. Men politiskt sitter det inte alls ihop. De som brinner för djur är ofta väldiga förespråkare av abort.

Ändå har Ellinor Grimmark, som arbetat med catering under största delen av sitt liv, aldrig varit engagerad i någon politisk organisation som delar hennes åsikter. Som 34-åring upplevde hon att Gud kallade henne att bli barnmorska. Hon ville jobba på en förlossningsavdelning men förstod tidigt under utbildningen att det är där de sena aborterna utförs.

– Jag tror att alla vet vad ett samvete är, även om man kan uppleva det olika starkt. Olika viktigt. Mina åsikter sitter i huvudet medan samvetet är hjärtat. Och när jag vände mig till Gud i frågan fick jag upp bibelversen om att ”allt vad ni gjort mot en av dessa mina minsta det har ni gjort mot mig”.

Samtidigt kände hon till personer som arbetade under samvetsfrihet tack vare inofficiella uppgörelser med sina chefer. Hon fick vid ett tillfälle sin man att mejla Socialdepartementet för att fråga vad som gällde. Han fick svar av dåvarande KD-ledaren Göran Hägglund som bekräftade samvetsfriheten som en gråzon i vården. Han skrev att sjukhus har rätt att vidta åtgärder om personalen underlåter att utföra sina uppgifter: ”Med det sagt så har det visat sig att man på många arbetsplatser kan lösa den här typen av dilemman genom lyhördhet gentemot personalens religiösa och etiska ställningstagande samt genom en arbetsfördelning som fungerar för alla parter”.

Ellinor Grimmark kunde avsluta utbildningen utan att ha utfört aborter: kravet för att få legitimation för hennes del var att medverka vid 50 förlossningar och fyra abortsamtal. År 2013 fick hon sommarjobb på Höglandssjukhuset i Eksjö. Hon inledde med att skicka ett mejl om sin syn på abort till sina chefer, som enligt henne reagerade med ilska.

– Det var första gången i hela processen som jag insåg vilka reaktioner det här kunde dra i gång. Nu är jag van och nästan likgiltig inför dem, men då blev jag chockad.

– Jag har haft en bild av en väldigt välvillig värld. Och av mig själv och mina övertygelser som snälla. Jag ville bara värna allt liv. Jag visste att folk kunde tycka annorlunda men jag hade inte fattat hur min åsikt skulle kunna ses som något annat än snäll. Och väcka så starka känslor att människor vill se mig död.

Ellinor Grimmark sökte ännu en tjänst med samma sorts mejl – och resultat.

– Varför funkade inte samvetsfrihet för mig? Det andra har sagt är att jag skulle hållit tyst om det tills jag fått jobbet och alla papper var skrivna. Jag skulle inte ha varit så genomärlig. Tänk om jag drog i gång allt det här med mitt mejl… Jag har hört att det blivit svårare för dem som jobbat med överenskommelser, säger Ellinor Grimmark.

Och gråzonen ser ut att ha blivit mindre.

Våren 2014, efter att fallet uppmärksammades i medier, tog Svenska barnmorskeförbundet tydlig ställning emot samvetsfrihet och på utbildningarna har kraven kring abortvård skärpts. Anders Liif, personalchefen på Region Jönköping som har företrätt arbetsgivaren, bekräftar att de inte skulle anställa någon som inte är beredd att utföra den uppgiften ”och som offentligt tar avstånd från abort”.

Alltså skulle ingen som är emot abort kunna arbeta som barnmorska i dag?

– Absolut inte som en fast förutsättning. Vi kan drabbas av saker i livet. En barnmorska kan få insikter som gör att man under en period inte kan arbeta med abortvård. Men skulle det visa sig vara en befäst uppfattning skulle vi titta på hur man kan hitta andra arbetsuppgifter. Den personen skulle inte vara kvar på en kvinnoklinik utan omplaceras. Vården utgår från patientens behov som går före personalens tyckanden, säger Anders Liif på det ljusa kontoret i Jönköping.

Och rättigheter – som religions- och samvetsfrihet – är inte absoluta: de kan begränsas om de krockar med ett ännu viktigare intresse.

Vad Europadomstolen ska ta ställning till är om det fanns tillräckligt goda skäl för inskränkningarna.

– Att ha krav på god vård är ett bra syfte. Kvinnor har enligt lagen rätt till både abort och en trygg förlossningsvård, säger Ruth Nordström.

– Men hur påverkas förlossningsvården av att utestänga Ellinor Grimmark mitt i den extrema barnmorskebristen? Och om landstinget inte ville ha en anställd med Ellinor Grimmarks åsikt innebär det att utrymmet för människor med starka trosuppfattningar i offentlig verksamhet blir extremt snävt.

Som opinionsbildare hade Ruth Nordström länge varit engagerad i frågan om samvetsfrihet, och velat ställa den på sin spets juridiskt. I en kristen vårdtidning hade hon uppmanat personal som fått problem på området att kontakta henne. När Ellinors man Carl-Johan Grimmark hittade henne på nätet rådde hon dem att anmäla händelserna till Diskrimineringsombudsmannen.

Foto: Nicklas Thegerström– Men den hösten innan vi fick kontakt. Jag har aldrig känt mig så ensam. Att prata med Ruth på telefon första gången var stort. Det finns en till! Människor i min egen församling hade sagt att ”du kommer aldrig att få ett jobb om du inte går med på det här”, säger Ellinor Grimmark.

Varför tror du att de stora frikyrkorna inte tydligare har ställt sig bakom dig de senaste åren?

– Jag tror att det är för obekvämt och jobbigt. Lättare att hålla sig utanför… Man är nog också rädd för att såra människor. Såra kvinnor. Tänk om någon i vår församling har gjort abort?

Känner inte du det ansvaret?

– Men mina vänner som gjort abort upplever inte att jag dömer dem. Jag har förståelse för att kvinnor hamnar i de situationerna och inte ser någon annan utväg. De som blir arga och sårade är de som vet vem jag är utan att känna mig.

Men du har själv tagit plats som en offentlig person.

– Jag skulle kanske ha uttryckt mig försiktigare ibland. Men när jag talar om att avliva barn är det för att jag anser att det är barn. Man gör om frågan om man kallar det något annat och jag tycker att man måste få uttrycka den åsikten.

Ellinor Grimmark och hennes familj har valt att gå ur Pingstkyrkan. De har sålt sin gård i Småland och lämnat Sverige.

– Min klient har förändrats mycket, säger Ruth Nordström.

– Ellinor har varit godtrogen. Jag vet inte hur många gånger hon har blivit chockad under rättsprocessens gång över att människor inte alltid säger exakt det som är sant. Man kan så klart önska att det var så men den världen existerar inte.

Själv är hon van vid stora städer och sammanhang. Scandinavian human rights lawyers har redan tidigare varit i Europadomstolen med fall som rör asyl och migration, och på sociala medier presenterar de sig själva och sina ärenden ackompanjerade av pampig musik.

I mobilsamtal vill Ruth Nordström gärna övergå till Facetime, och förslaget inger varje gång en känsla av bristande kontroll: i vilken ruta befinner jag mig egentligen just nu? Hon sitter på en restaurang någonstans i Europa. Visar förrätten hon och hennes juridiska biträde Rebecca Ahlstrand fått in och den ser underbar ut.

Kontoret i Uppsala är fullt av inramade citat från Martin Luther King och Moder Teresa. Katolska kyrkan ser abort som en synd och samvetet som heligt, och har offentligt tagit ställning för Ellinor Grimmark. De har även bidragit ekonomiskt.

Men det är inte den kopplingen som har skapat uppståndelse.

Ruth Nordström är på samma gång en personifiering av samtiden, och en nagel i ögat på den. Hon är en framgångsrik jurist som i alla sammanhang beskriver sig själv som i första hand ”mamma och maka”. Och Guds barn.

– Min tro gör att trycket på insidan nästan alltid är större än det som kommer emot mig.

Hon är engagerad i fall som handlar om asylrätt och trafficking; och har varit aktiv i organisationer som Provita och Ja till livet, som under 90-talet blev kända för sina antiabortmarscher genom centrala Stockholm. I den rörelsen har medieuppmärksamheten varit viktig. Liksom frågan om en samvetsklausul i vården.

Scandinavian human rights lawyers ordnade för ett par år sedan en konferens om trafficking i samarbete med Uppsala universitet, och skulle dela ut ett pris till drottning Silvia. Men i sista stund hoppade både hovet och universitetet av med hänvisning till Ruth Nordströms ställning i abortfrågan.

– Mitt engagemang mot trafficking har sin grund i den kristna etiken, som också säger att livet är skyddsvärt i sin början. Och om jag varit politiker skulle jag jobbat för att sänka abortgränsen från 18:e till 12:e veckan. Som i Norge. Men jag skulle önska att personliga åsikter om abort inte skulle diskvalificera människor från alla andra samtal. Att beröringsskräcken inte var så extrem... Men tack vare att jag rör mig i världen ser jag ju hur vi sticker ut. Att det är Sverige som är ovanligt.

 ○ ○ ○

Världens mest uppmärksammade skifte i abortfrågan skedde genom ett rättsfall: ”Roe mot Wade”. År 1973 slog Högsta domstolen i USA fast att kvinnor har rätt att själva ta beslut om de vill avsluta en graviditet. När 25-åriga Norma McCorvey blev gravid för tredje gången stämde hon delstaten Texas som bara tillät abort om kvinnans liv var i fara. Under pseudonymen ”Jane Roe” tog hon – tillsammans med sina feministiskt drivna jurister – strid mot åklagaren Henry Wade och vann (men blev senare frälst och beskrev den rättsliga tvisten som ”hennes livs största misstag”). Många religiösa grupper tyckte att fallet politiserade juridiken, men har sedan dess tagit plats på samma arena. Och en av världens största kristna juristorganisationer heter Alliance defending freedom (ADF). Den är etablerad i Europa sedan år 2009 och har haft samarbeten med Ruth Nordström.

Det är kanske ovanligt att ha åsikter och stå för dem ända in i döden.

De har också bidragit med expertis och pengar till Ellinor Grimmarks fall, som Scandinavian human rights lawyers har satsat över 2,5 miljoner kronor på att vinna.

Att driva den här typen av frågor juridiskt är vanligt i USA och andra många länder, säger Lena Lennerhed, professor i idéhistoria och tidigare RFSU-ordförande.

– Men inte i Sverige. Här brukar lagar ändras efter omfattande statliga utredningar och samtal mellan olika parter. Barnmorskemålet utmanar den svenska politiska kulturen. Många upplever nog att det sker utanför det vanliga demokratiska systemets kontroll.

– Som tanken om en samvetsklausul som Ja till livet försökt föra in i debatten – och därmed politiken – i flera decennier. Ibland har man lyckats få upp frågan och den har bemötts, för att sedan sjunka tillbaka. Nu kan den drivas via juridiken, säger Lena Lennerhed.

I USA har ADF gjort sig kända för att med framgång driva kontroversiella kristna fall (till exempel en konditors rätt att vägra göra bröllopstårtor till homosexuella par) genom att argumentera utifrån liberalism och individens frihet.

Med barnmorskemålet har samma tendens nått Sverige menar kritikerna. Men det finns ingen motsättning mellan att engagera sig i fall som är grundade i en religiös övertygelse och i mänskliga rättigheter, säger Ruth Nordström.

– Självklart inte, eftersom det hänger ihop. Min tro är den yttersta grunden för min övertygelse om människans okränkbara värde, och fördjupar mitt engagemang. Sedan är det ju inte bara kristna eller religiösa människor som drivs av värderingar. Alla vill något.

Inför förhandlingarna i Arbetsdomstolen i Stockholm i april ökade uppmärksamheten kring fallet. I januari fick Sveriges Radios granskning av samarbetet med Alliance defending freedom stort genomslag.

Anders Liif konstaterar att den här sortens fall brukar porträtteras som ”den stora offentliga institutionen mot den lilla människan”.

– Att vi är Goliat som pangar på mot David. Men när vi förstod att det fanns utländska intressen blev det mer jämbördiga proportioner, säger Anders Liif och fångar varför fallet – som hade opinionen emot sig – upplevdes som dramatiskt.

Som Sverige mot världen.

○ ○ ○

Foto: Nicklas Thegerström

Stallet ligger en timme väster om Oslo med utsikt över blöta åkrar och skogsdungar som är höljda i dimma. Här står Ellinor Grimmarks två hästar inhyrda sedan de flyttade från gården i Småland till ett norskt radhus för ett år sedan. Hon tillbringar sedan barndomen fyra timmar varje dag med att rida och ta hand om hästar, oftast tillsammans med sin dotter. De står i spiltorna bredvid varandra och pratar om en vetenskaplig artikel de har läst om att hästar utsöndrar ett hormon som får en att må bra. Dottern minns när hennes mammas fall började skapa reaktioner i skolan.

– Jag trodde under en period att det var över, att det skulle lugna sig. Men sedan kom allt igen och jag förstod att mitt liv skulle förändras.

Ellinor Grimmark har utanför den sakliga kritiken mött mycket hat och hot. När TV4:s nöjespanel visade en bild på henne och skämtade om att sådana som hon borde ”aborteras i efterhand”, återgav de ett vanligt budskap hon får skickat till sig. Ibland på baksidan av vackra vykort som hennes son, som kommer hem först från skolan, river i små bitar och slänger i slasken.

Medan rättegången i Arbetsdomstolen pågick ringde någon upprepade gånger och andades i hennes mobil. I kommentarsfälten under artiklarna som skrivs om fallet tickar grova formuleringar in om att hon är en parasit som ska utrotas. Om att hennes smutsiga religion ska stanna hemma. Om att hon borde lämna landet och sticka till Saudiarabien eller USA och aldrig återvända till Sverige.

– När Alliance defending freedom blev en nyhet hände något. Många människor tycker att min åsikt är hemsk, men då kände de plötsligt att de slog på någon som var högt upp, säger Ellinor Grimmark.

Hon betonar att rättsprocessen är hennes egen. Nyligen fick hon personligen en sista faktura från Region Jönköping på över 1,6 miljoner kronor, en så hög summa att beloppet liknade ett OCR-nummer. När vi ses första gången saknas sjuhundratusen kronor. Hon har två veckor på sig att betala. Maken Carl-Johan Grimmark har skapat fonder och ägnar en stor del av sin tid åt att mejla pastorer och församlingar över hela Sverige för att be om hjälp.

– ADF:s bidrag har gett alla reportrar en ny historia. Senaste tiden har det känts som att alla bara vill få det bekräftat: att en amerikansk organisation i princip handplockat mig för att gå utbildningen och driva fallet. Att jag är en marionettdocka. Och det är det dummaste jag hört. Med tanke på hur ensam jag var innan jag träffade Ruth.

○ ○ ○

I ett klassrum på Kungsholmen sitter femton tjejer. De går i ettan på vårdprogrammet och diskuterar barnmorskefallet.

– Det är min kropp.

– Men för henne är det att döda ett barn, och då är det självklart att hon inte kan. Och någon annan kan göra det.

– Jag skulle känna att det var hemskt om jag kom dit och förstod att någon inte tyckte att jag hade respekt för livet – för Gud. Även om de inte säger det till en så fattar man ju om bara en på avdelningen kan göra det.

– Jag tycker att barnmorskor ska vara FÖR aborter, för många har inte någon familj som stöttar. Och tänk, så möter man en som Ellinor. Och så föder man barnet och sen får det inget bra liv, säger de och läraren frågar eleverna hur de tycker att religionsfriheten i Sverige fungerar.

– Ingen står för det.

– Ingen följer religionsfriheten egentligen, säger de och tar upp att några tvåor ville ha ett bönerum på skolan – men de fick nej.

– Alltså, man respekterar tro. Men religion handlar inte bara om att tro.

– Varför fick vi inget bönerum?

○ ○ ○

Foto: Nicklas Thegerström
Ellinor Grimmark står omgiven av sina juridiska ombud framför Europadomstolen i Strasbourg: Jörgen Olson, Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand.

När Ellinor Grimmark är på plats i Strasbourg har hon fått in pengarna som saknades för att betala fakturan. Hundratals privatpersoner och flera församlingar har bidragit, och många kommer från Norge. Några från USA och Italien.

Juristen och barnmorskan beställer pizza och skämtar om sådant som sagts om dem i debatten, om att de är de mörka krafterna ”som drar fram i Europa”.

– Jag har fått en uppfattning om att det sticker folk i ögonen att kvinnor går in i den här frågan, säger Ellinor Grimmark.

– Man vill kunna säga att det bara är äldre män som tycker som vi. Inte kvinnor i fertil ålder. Det skrämmer folk. Och så är det kanske ovanligt att ha åsikter och stå för dem ända in i döden.

– Men jag skulle gärna vilja vara utan uppmärksamheten. Jag har aldrig velat göra någon grej av vad jag personligen tycker men jag kan inte utföra aborter. Och att vara barnmorska är min dröm i livet och vad jag känt mig kallad till. Och när det var som värst vände jag mig till Gud och fick en bibelvers till svar där Jesus säger: ”När världen hatar er, kom ihåg att den hatade mig först”.

Om vi menar allvar med demokratiska värderingar om pluralism, mångfald och tolerans bör Ellinor Grimmark få den upprättelse som hon förtjänar.

I Europadomstolen lämnar Ellinor Grimmark och hennes delegation in sin anmälan mot Sverige. Den tunga luntan läggs på ett band som ljudlöst för den genom säkerhetskontrollen och vidare in i byråkratin.

I sin slutplädering i Arbetsdomstolen visade Ruth Nordström upp foton på Ellinor Grimmark med ett nyförlöst barn i sina armar, taget på sjukhuset i Norge där hon arbetar. Hon målade upp hennes varma personlighet och roll som mamma, och avslutade storslaget: ”Vi behöver inte dela Ellinor Grimmarks åsikt. Men vi måste respektera den. Om vi menar allvar med demokratiska värderingar om pluralism, mångfald och tolerans bör Ellinor Grimmark få den upprättelse som hon förtjänar”.

Anders Liif från Region Jönköping säger att han inte blev berörd:

– Våra ombud har varit mer sakliga och inte sysslat med någon känslosamhet. Allt kokar ner till att man inte kan få villkora sina uppgifter när man söker ett jobb. Och om jag får komma med en personlig betraktelse. Och det här kan jag tycka inte har kommenterats tillräckligt. Varken i media eller i domarna. Och det är att jag upplever ett ensidigt egoistiskt fokus från Ellinor Grimmarks sida. Det är hon som vill och hon som borde ha rätt till. Hon som tycker.

Men de viktigaste argumenten från arbetsgivarens sida har inte handlat om formaliteter – utan om värderingar. Och om känslor.

I sin slutplädering konstaterade regionens ombud Sophie Thörne att det inte är ”etiskt att exponera abortsökande kvinnor för personal som har svårt att acceptera aborter” och på samma sätt motiverade barnmorskeförbundet sitt ställningstagande. En samvetsklausul är en kränkning av de barnmorskor som sysslar med aborter, och kan uppfattas som att uppgifterna värderas olika.

Vården måste ”ha en gemensam värdegrund”, säger de, och på Värnamo sjukhus i det svenska bibelbältet håller Christina Gunnervik med.

– Jag har genom årens lopp haft patienter som mått sämre på grund av sin tro: jag borde inte ha hamnat i detta. Och när någon tagit sitt beslut måste vi kunna stötta fullständigt: ”Just i den här situationen du befinner dig i i dag gjorde du det bästa du kunde göra”. Man måste vara ärlig mot sin patient. I orden och i sitt kroppsspråk, menar Ing-Marie Karlsson.

Skulle inte en person som själv inte vill vara med om att utföra aborten kunna vara professionell?

– Jag tror att den egna åsikten ändå kan skina igenom. Hela kliniken bygger på tillit, och vårt jobb handlar mycket om psykologi: kvinnorna ska veta att vi allihop står bakom dem oavsett och det får inte finnas några som helst tvivel där.

I korridoren hänger en tygalmanacka där nyblivna föräldrar sätter upp sitt barn som en knappnål i valfri färg, som oftast är guld. I snitt föds här tre per dag. Några rum bort sker de sena aborterna, och intill dörren finns en tavla som säger ”Käre Gud, jag gör så gott jag kan”.

– När det hamnade så nära förlossningen kom det protester i början. Man tänkte att det kunde riva upp känslor att höra barnskrik. Men patienterna har tyckt att det har fungerat bra. Man kan inte skydda någon från livet, och det gäller särskilt oss som jobbar här. Hit kommer kvinnor för aborter, eller som fått missfall. Som föder döda barn. I de här rummen händer allt, säger Christina Gunnervik.

○ ○ ○

Foto: Nicklas Thegerström
Ungefär tre av sjuttio på Ellinor Grimmarks nya arbetsplats i Oslo utför inte aborter i enlighet med samvetsklausulen i den norska abortlagen.

Norge, sjuttonde maj. Som ny i landet var det okomplicerat för Ellinor Grimmark att ta det långa arbetspasset på nationaldagen. Hon arbetar på förlossningsavdelningen och över sjukhusets parkering rör sig stora släkter i folkdräkter med hucklen och tofsar på strumporna. Människor i rullstolar har vimplar på armstöden.

Tidigare under förmiddagen träffade vi Ruth Nordström i Oslo och tittade på paraden där huvudstadens barn gick i långa led medan de sjöng sånger om Norges storhet. Hon hoppade plötsligt in i tåget tillsammans med sina två döttrar och försvann ur sikte i ett kaos av flaggor och småflickor med slängande flätor.

Foto: Nicklas Thegerström

I den norska abortlagen finns en samvetsklausul och Ellinor Grimmark har skrivit under ett papper som garanterar att hon inte behöver utföra aborter. Det är ungefär tre av sjuttio på sjukhuset som har gjort samma sak.

Hur påverkas relationerna när några på en arbetsplats tycker att en uppgift som de andra utför är djupt omoralisk?

– Har man ingen egen stark övertygelse om vad som är rätt och fel i frågan kan det kanske vara jobbigt. Min blotta närvaro blir en påminnelse om det etiska dilemmat. Man kan aldrig veta vad folk egentligen tänker. Men i Norge har jag inte upplevt att någon känner sig obekväm, trots att långt ifrån alla på jobbet delar min åsikt. Är man trygg i var man själv står hotas man inte av att någon tycker tvärtom, säger Ellinor Grimmark.

Hon för samma resonemang kring debatten.

Och patienterna.

– Jag tycker att man dumförklarar kvinnor om man tänker att de inte klarar att veta att människor har olika övertygelser. Jag tror kvinnor är smartare än så. En kvinna som vill göra abort vet att alla inte tycker som hon. Hon kan fatta sitt eget beslut ändå. Hon tål det.

Foton: Nicklas Thegerström

  • Läs mer:

Abortvägrare går till Europadomstolen

Norrmännen gjorde abortvägrande barnmorskan skuldfri

Abortvägrande barnmorska vädjar om bidrag

Barnmorskan som vägrade abort diskriminerades inte

Läs mer om abort här

Det händer i Europadomstolen

I Europadomstolen yrkar Ellinor Grimmark på skadestånd för kränkning av hennes rätt till tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet, åsikts- och yttrandefrihet enligt artikel 9 och 10 Europakonventionen.

Juristerna lutar sig 
särskilt mot resolution 1763, som säger att: ”ingen person, sjukhus eller institution ska kunna tvingas, hållas ansvarig eller diskrimineras på något sätt för att man vägrar utföra, underlätta eller assistera abort.” Resolutionen är inte bindande, och Sveriges riksdag har tagit avstånd från den. Men den har välkomnats av värdekonservativa grupper som kan stödja sig mot den i just Europadomstolen.

Resolution 1763 har paradoxalt nog ett svenskt ursprung – och motsatt syfte. Socialdemokraten Carina Hägg initierade år 2008 en motion till Europarådet om kvinnors tillgång till laglig abort. Hon uttryckte en oro över att samvetsbetänkligheter försämrat kvinnors tillgång till abort i vissa länder. Men det svenska initiativet omarbetades efter påtryckningar och resulterade i en resolution där tyngdpunkten lades vid hälso- och sjukvårdspersonalens rätt att slippa medverka vid abort

Det kan ta upp till två år innan målet avgörs.

Om Europadomstolen väljer att gå på Ellinor Grimmarks linje kommer Sverige, och även andra europeiska länder, att behöva rätta sig efter det.

På vilket sätt Sverige skulle behöva rätta sig efter domen beror helt på hur Europadomstolen formulerar sig: om den riktar en allmän kritik mot hanteringen av samvetsbetänkligheter i Sverige, eller om domarna påpekar att det enskilda fallet borde ha behandlats annorlunda.

Vad som talar emot att Europadomstolen skulle ge Grimmark rätt är att medlemsländerna brukas ges utrymme att själva dra gränserna i känsliga frågor.

Vad som talar för är att Sverige är ett av få länder i Europa utan någon samvetsklausul för vårdpersonal.

Samvetsfrihet

Sverige har ingen samvetsklausul inom vården och är ett av undantagen i Europa. 21 av 25 EU-länder med laglig abort ger utrymme för vårdpersonal att slippa delta i ingreppen.

Kritikerna lyfter ofta fram vad klausulen fått för konsekvenser i Italien där det i vissa regioner rapporterats att över 80 procent av gynekologerna reserverat sig mot att utföra aborter.

Norge och Danmark har sedan länge (1974 Norge och 1956 Danmark) infört samvetsklausuler i abortlagen och hittills har det inte framkommit att själva tillgången till abort försämrats, säger Kavot Zillén, doktor 
i medicinsk rätt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.