Varje ärende kräver så mycket resurser att anmälningar blir liggande och preskriberas, enligt Rikskriminalens IT-brottssektion. För att möta behovet snabbutbildas åttio nya utredare bara i år.
Barnpornografibrott utreds i dag vid Rikskriminalpolisens grupp mot sexuella övergrepp på barn och barnpornografi. Den består av fyra utredare och en administratör. Gruppen ska bedriva spaningsarbete och samarbeta med polis internationellt. Samtidigt ska den granska och dokumentera materialet i de omkring 500 anmälningar om barnpornografibrott som görs varje år.
Gruppen med fem anställda ska även försöka identifiera de barn som förekommer på de miljontals filmer och bilder som utreds.
Arbetsbelastningen medför att många anmälningar aldrig görs. Prioriteringen blir att försöka hinna med de anmälningar som rör grovt barnpornografibrott.
- De stora volymerna blockerar våra resurser. Ett stort beslag för två år sedan kunde bestå av 10.000-20.000 bilder. Det tyckte vi var mycket då. I dag kan det finnas enskilda beslag där den misstänkta har lagrat flera miljoner filmer och bilder, säger Stefan Kronqvist, chef för Riskriminalens IT-brottssektion.
De stora volymerna gör att allt färre anmälningar utreds. Barn som förekommer på bilder och filmer identifieras inte och kan heller inte ges hjälp.
- Vi hinner inte med, särskilt det som gäller underrättelsearbete och, inte minst, identifiering av brottsoffren, säger Stefan Kronqvist.
Många barnpornografibrott preskriberas innan utredningen inleds, framför allt ringa brott eller brott av normalgraden där preskriptionstiden är två respektive fem år.
- Vi har ärenden som har legat två, tre, fyra, fem år. Motsvarande ärenden som legat alldeles för länge finns ute i landet, säger Stefan Kronqvist.
- Framför allt de ringa brotten hinner preskriberas. De kanske inte ens skickas hit för att polismyndigheterna inte tycker att det är någon idé, säger Stefan Kronqvist.
För att öka hastigheten har Rikskrim och Polishögskolan dragit i gång utbildningssatsningen. Åttio poliser från landets tjugoen polismyndigheter utbildas under året för att klara granskningen av material, förhör med de misstänkta och identifiering av barn som förekommer i materialet.
Cecilia Wallin Carlsson är en av dem. Hon är jurist vid familjevåldsroteln i Uppsala där hon förra hösten krävde att få tillbaka några ärenden som skickats till Rikskrim.
- Eftersom jag visste om vilken arbetsbelastning de hade på Rikskrim bad jag att få tillbaka några ärenden som skickats dit, säger hon.
En stor del av arbetet går ut på att bedöma om det är barn som förekommer på bilderna. För att orka är det viktigt att den som utreder är motiverad. Annars är risken stor att man går in i väggen.
- Vi som jobbar med det här har ofta sökt oss till det. De som får det i knät mot sin vilja har sämre förutsättningar att klara det på sikt, säger Sten Warmland, utredare vid Rikskrim och en av dem som leder utbildningssatsningen.
Ärendena tar aldrig slut. Ju mer utredarna granskar materialet, desto fler dras in i härvan av nätverk och kontakter.
- Det känns som om vi aldrig kommer att räcka till. Att utredningarna växer har att göra med utvecklingen av tekniken, att alla har bredband i dag, säger Sten Warmland.
Omkring 500 barnpornografibrott har anmälts varje år de senaste tre åren, men mörkertalet bedöms vara mycket stort. Rikskriminalen räknar med att granska mer material i takt med att nya utredare utbildas.
- Det kommer att ge oss en större genomströmningshastighet på ärendena och gynna alla andra delar av den här brottsbekämpningen, till exempel identifieringen av de barn som drabbats, säger Stefan Kronqvist.
Meningen är att de nya utredarna ska gå ut och in i de här utredningarna när behovet uppstår. Polismyndigheterna får inga nya resurser.
- Jag kommer att få vara fredad för att jobba med det här på heltid. Men många som går den här utbildningen kommer nog att bli tvungna att kämpa för att få göra det, säger Susanne Garderyd Karelius, kriminalpolis i Sollentuna.