Bedragare kapade deras hus

Av en ren slump fick Leif och Sisko Lindgren reda på att deras hus var kapat.

- I sämsta fall hade det uppdagats först vid nästa års taxering. Och då kunde det verkligen ha varit för sent, säger Leif Lindgren.

Rutinerna vid landets inskrivningsmyndigheter är skrämmande lätta att runda. Med elementära kunskaper om hur en fastighetsöverlåtelse går till och några förfalskade namnteckningar behöver man inte stöta på några svårare hinder för att lägga beslag på dyra fastigheter.

Och det finns pengar att hämta.

Via fastighetsregistret letar huskaparna lämpliga offer - äldre människor med värdefulla fastigheter som har små eller inga inteckningar alls. Det handlar inte om att bosätta sig i fastigheten utan att snabbt belåna den och försvinna med pengarna.

Leif och Sisko Lindgrens sommarhus med havstomt på Värmdö var ett perfekt objekt. Ingen belåning och galopperande fastighetspriser som drivit upp värdet.

Om det inte hade varit för grannen mitt emot som kom och beklagade att de hade sålt sitt sommarhus och skulle flytta.

- Jag fattade ingenting när grannen förklarade att hon sett i tidningen att vi sålt huset. Och när jag sedan fick se annonsen tänkte jag att det måste ha blivit någon förväxling av fastighetsbeteckningen, säger Sisko Lindgren.

Men när Leif Lindgren kollade med inskrivningsmyndigheten bekräftades att han hade "sålt" sin fastighet:

- Det måste vara något systemfel när myndigheternas bristfälliga rutiner medverkar till att den här typen av bedrägerier går att genomföra så enkelt. Det handlar ju i de flesta fall om stora värden.

Vid en närmare kontroll visade det sig att Leif Lindgren och hans fru inte var de enda drabbade i området. Ytterligare två grannar var utsatta för huskapning. I det ena fallet lyckades bedragarna, i det andra fallet hade de missat ett nödvändigt intyg.

I paret Lindgrens fall förefaller det som om bedragarna inte hunnit belåna huset. Hos grannen har de lyckats få ett lån på 1,5 miljoner kronor. Ungefär vad det årligen skulle kosta att förbättra inskrivningsmyndighetens rutiner.

Leif och Sisko Lindgren har nu några oroliga sommarmånader framför sig som dessutom kan komma att kosta paret flera tusentals kronor. Att få tillbaka sitt hus är varken enkelt eller gratis.

- Visserligen täcker hemförsäkringen en del men rättsskyddet kompenserar inte för alla utlägg. Får vi inget skadestånd från staten blir det en dyr affär för oss att få tillbaka vårt eget hus, säger Leif Lindgren, som har mycket liten förståelse för de ansvariga myndigheternas otillräckliga rutiner:

- I mitt jobb har jag varit med och både sålt och köpt fastigheter i flera europeiska länder. Ingenstans har jag kommit i kontakt med så lättmanipulerade rutiner som här. Att bara skicka en bekräftelse till fastighetsägaren när ingen mäklare har varit inkopplad vore ett första steg att komma till rätta med problemet.

Paret Lindgrens advokat Ronny Nilsson Sandström är inte orolig för att de inte ska få tillbaka lagfarten men menar att det medför mycket besvär och oro för den drabbade samtidigt som det tar tid.

- Det kan dröja en fyra, fem månader innan man kan få en dom. Det är lika otäckt varje gång en sådan här sak händer. Problemet är att inskrivningsmyndigheten inte gör någon som helst kontroll av namnteckningarna, säger Ronny Nilsson Sandström.

För snart tio år sedan uppmärksammade DN problemet med lagfartskapning. Som ett resultat av skriverierna tillsattes en utredning som dock kom till slutsatsen att det skulle kosta Domstolsverket - som ansvarar för administrationen av lagfarterna - för mycket att ändra rutinerna.

Ett cyniskt sätt att resonera, anser Leif Lindgren.

- Det är inte bara en kostnadsfråga. För oss som drabbas medför det så mycket mer av oro och otrygghet. Det tar hårt, säger Leif Lindgren.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut