Överåklagare Christer van der Kwast, som i går lade ned de tre förundersökningarna om misstänkta mutor i samband med export av Jas Gripen, håller delvis med Peter Eriksson (MP) som på DN Debatt kräver en sanningskommission som belyser Jas-affären.

– Det är sant så som han skriver att utredarresurserna, och då menar jag i första hand polisresurserna, är påfallande otillräckliga. Så har det varit under hela den tid som Riksenheten mot korruption har funnits, säger överåklagaren till DN.se.

Han tycker att Riksenheten mot korruption ”åtminstone borde bestå av ett rimligt antal mycket kompetenta personer” och att enheten även skulle få ta hjälp av extern expertis som berör området.

– Resurser är knappa och enheten får förhandla med polisorganisationen eftersom det är de som disponerar de faktiska resurserna. Det är ständigt en resursfråga om hur många, när och vilka utredare de kan hjälpa oss med, säger Christer van der Kwast.

Att Christer van der Kwast lägger ned förundersökningarna angående mutor och Jas förklarar han delvis med preskriptionstider. Lagstiftningen gällande korruptionsbrott ändrades i juli 2004. Innan dess fanns inte ”grov bestickning” utan bara vanlig bestickning vilket har en preskriptionstid på 5 år.

– Så man kan säga att läget har förbättrats i arbetet mot korruption, nu har vi tio år på oss att utreda grov korruption.

Christer van der Kwast ställer sig frågande till Peter Erikssons (MP) krav på en sanningskommission.

– Jag vet inte riktigt vad han syftar till. Menar han sanningen i själva ärendet mera exakt så är det ju för polis och åklagare att hantera. Men om han vill belysa ett generellt problem vid internationellt affärer där man verkar i miljöer som är korrupta och hur man ska hantera det så tycker jag att det är en bra idé. Men för just det här fallet med Jas tror jag inte att man kan komma så mycket längre. Här har många krafter samlats och samverkat. Det är inte sant i egentlig mening som han skriver att jag bara haft en utredare. Vi utbyter informationsunderlag med varandra. Jag har tagit rygg på SFO (brittiska ekobrottsmyndigheten Serious Fraud Office, reds. anm.) Vi får bitar av varandra, även om resurserna är små.

– En annan aspekt som är värd att beakta är att vi är skyldiga att verka med viss snabbhet i sådana här saker. De som är föremål för en korruptionsutredning får väldiga nackdelar av att vara det.

Hur ser du på att Sverige lagt ned förundersökningarna, men att polis och åklagare i andra länder fortfarande utreder saken?

– Jag tror att Österrikarna har goda möjligheter att komma i mål när det gäller penningtvättssidan, men vi har en lagstiftning där som inte är lika vidsträckt. Engelsmännen kommer möjligen i mål med ett åtal. Det finns begränsningar i svensk lagstiftning som gör att vi har svårare att komma till skott i den här typen av situationer. Lagstiftningen kommer inte åt uppdragsgivare som använder sig av konsulter ute i världen och använder en eller flera skärmar mellan sig och det som händer i sluttampen.

I mars tillsatte regeringen en utredning för att se över mutbrottslagstiftningen. Före detta justitierådet Bo Svensson fick uppdraget att utreda frågorna. Utredningens huvuduppgifter är att göra en lagteknisk översyn av de nuvarande bestämmelserna och att ta fram en uppförandekod för näringslivet.

– Vi får se om det resulterar i några kraftfulla grepp. Jag, som har sysslat med det här och sett svårigheterna, hoppas verkligen att de försöker göra något rejält och inte bara behandla redaktionella frågor som lagstiftning. Det är förvisso bra om de gör lagen lättförståelig och lättförklarad, men jag hoppas man tar ett större grepp. Vi finns i världen och våra företag finns i världen. Det är stora pengar som vandrar, säger Christer van der Kwast.