Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Bengt Sjöberg donerade mer än Nobel – för att bota cancer

01:06. När Bengt Sjöberg fick diagnosen lungcancer bestämde han sig för att starta en stiftelse och nu donerar han mer än Alfred Nobel.

När affärsmannen Bengt Sjöberg fick diagnosen obotlig lungcancer började en idé ta form inom honom. Han ville ha svaret på cancerns gåta 
och donerade mer än Alfred Nobel.

Han var yngst av fyra bröder. Liten och spenslig. Det hände att någon släkting undrade hur det skulle gå i livet för gårdens son.

Bengt Sjöberg, i dag 66 år, är den man som bestämt sig för att donera två miljarder kronor av sin förmögenhet till cancerforskning i Sverige via en nygrundad stiftelse, Sjöbergstiftelsen.

Hans donation är större än den som Alfred Nobel testamenterade 1895, som omräknat i dagens penningvärde uppgår till 1,7 miljarder.

Hela 2.000.000.000 kronor.

– Det är en fantastisk gärning, den kommer att betyda mycket, säger Per Krusell, professor i nationalekonomi och före detta ordförande i priskommittén för Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne.

– Svensk forskning är kolossalt beroende av donationer från privatpersoner och privata stiftelser, kanske mer än vad svenskar i allmänhet förstår.

Bengt Sjöberg och jag träffas över en kopp kaffe i hans nybyggda sommarstuga som ligger några kilometer nordost om Brastad i Bohuslän, just där Gullmarsfjorden startar sitt utlopp mot västerhavet. Han och hans hustru Jirapa har varit här i några dagar för att koppla av efter all uppståndelse kring donationen.

Han hostar ibland och får problem med slem i lungorna. Det är vad en utomstående märker av hans svåra sjukdom; lungcancer i fjärde stadiet, som upptäcktes i januari i år.

– Jag hade en rethosta efter en förkylning som aldrig ville ge sig i höstas, säger han.

Foto: Peter Claesson DNBengt Sjöbergs sommarstuga ligger nära gården där han växte upp. Foto: Peter Claesson

Hongkong har varit hans hem i nästan 40 år. Men det är här, på kullen där hans sommarstuga ligger bredvid den stora döda asken, som han har sina rötter.

En åker bort ligger fädernesgården Orndal, nu del av Ingalsröds gård, med sin prydliga allé mot landsvägen.

– Vår pappa Åke drev jordbruk med djur, och från början också gårdshandel. Vår mamma Elisabet arbetade i skolan som hushållslärare. Hon födde sju pojkar. Vi var fyra som överlevde.

Bröderna samlas med sina familjer i olika hus på Ingalsröds marker om somrarna. Det är här de umgås och knyter släktbanden.

Och då, förstår man på brorsan Ulf, är Bengt samma lågmälda och humoristiska lillebror som han alltid har varit.

– Man behöver ju inte bli en annan människa bara för att man har lyckats tjäna pengar, säger Bengt själv.

Någon kilometer bort från fädernegården ligger hans barndoms folkskola, i dag omvandlad till någons ompysslade sommarställe.

Bengt gick realskolan i Lysekil och gymnasiet i Göteborg.

– Jag ville läsa vid tekniskt gymnasium som min äldre bror Ingemar.

Och på somrarna praktiserade han alltid utomlands.

– Mina föräldrar var inte utanför Sveriges gränser en enda gång under sina långa liv, men jag var nyfiken och ville iväg, säger han.

Efter ekonomutbildning vid Handelshögskolan i Göteborg tog Bengt olika uppdrag för Svenska Handelssekreterarkontoren utomlands.

– Sommaren 1975 skulle jag jobba i Beirut och körde bil ner. När jag kom fram sa personalen: ”Inbördeskriget har ju blossat upp igen i norra i Libanon, har du ingenting märkt?” Det hade jag inte, jag hade inte lyssnat på radion på några dagar. Så det blev snabb omlokalisering till Jeddah.

1977 sökte han arbete i Hongkong vid transportföretaget Schenker-ASG, på den tiden delägt av SJ. Företagen ville etablera verksamhet ihop i Asien, men 1981 valde de att dela på sig. ASG fick därmed ett helägt dotterbolag i Fjärran östern, och Bengt Sjöberg blev dess chef, 31 år gammal.

 

Jag har varit småsnål, som alla entreprenörer. Lyxliv ligger inte för mig, jag flyger inte business utom nu när jag är sjuk och ska hem till Hongkong. Och statusprylar har jag inget behov av.

 

Och det är nu, i början av 1980-talet, som han börjar skapa ett tillräckligt stort eget kapital för att kunna börja göra egna affärer.

Ett par miljarder senare – varför lyckades han?

Brodern Ulf säger med kärleksfull röst att hans lillbrorsa är ”väääldigt sparsam”, som Ikeas Ingvar Kamprad, men att det inte är så konstigt egentligen.

– Det fanns inte mycket pengar i vår familj när vi var barn.

– Ibland kunde man känna avundsjuka mot stadsbarnen som kom till sina sommarställen här runt omkring och badade och lekte, säger Bengt Sjöberg. Sådant fick vi inte mycket av, vi bröder. Vi måste hjälpa till på gården.

– Men vi lärde oss att arbeta, det är jag tacksam för. Jag har alltid tyckt mycket om att arbeta.

Och det är nog så han har tjänat sina pengar. Genom att arbeta. Alltid. Även från sommarstugan.

– Men min fru klagar ibland, erkänner han.

Han har drivit företag åt andra och åt sig själv och var tidig med att tjäna pengar på Hongkongbörsen. Men vill man få en fullständig uppfattning om allt Bengt Sjöberg har sysslat med som affärsman, och det han fortsatt är engagerad i, får man ha tålamod. Bengt är inte den som skryter. Ofta börjar han svaren med ett blygsamt ”nej”, i bästa fall ett ”nja”.

Är det sant att du räddade svenska transportföretaget ASG från att bli tyskt genom att köpa in dig i moderbolaget?

– Nja, tillfälligt kanske… Jag tyckte väl inte att ett sådant fint gammalt svenskt bolag skulle försvinna från Sverige.

Stämmer det att du har aktier i Volvo Lastvagnar för en miljard?

– Nja... har haft, kan man säga. Jag jobbade ju en kort tid i Volvo som ung och har alltid följt bolaget. Men nu ligger de aktierna i Sjöbergstiftelsen.

Hans portfölj är minst sagt brokig: cancerforskningsföretag i Lund och ett företag för biopsi-instrument på Lidingö, vindkraft, ett spelutvecklingsföretag i Skövde, en motortidning och så 1,8 miljoner aktier i H & M – nu också överförda till Sjöbergstiftelsen.

Foto: Peter Claesson DNDet ringer i hans mobil, en tummad Ericsson K530i, medan vi talar.

Just nu är det inte hans svenska affärskontakter (”jag har aldrig släppt kontakten med Sverige”), eller hans utländska, som hör av sig, utan nya människor som hört om hans donation i medierna. Några vill sälja botande läkemedel, några vill berätta om sina sjukdomar, andra vill söka medel ur hans stiftelse.

Bengt tar sig tid att svara, vänligt och tålmodigt.

– Man måste nog bli sjuk själv för att känna äkta medkänsla med andra sjuka, säger han medan vi äter dagens fisk vid Rasta i Håby vid E6:an, en brunmurrig vägkrog där dagens rätt är texmex-buffé och exponeringen av smågodis rymmer ett helt rum.

Bengt får leta länge i menyn efter något som kan passa hans diet. Han äter inga kolhydrater längre, enligt den alternativmedicinska tes att socker göder cancer.

– En kall öl på kvällen efter arbetets slut, det saknar jag.

Medan han försöker få i sig laxen, det är si och så med aptiten, berättar han att han aldrig hade varit sjuk en enda dag i sitt liv förrän han fick sin diagnos i januari i år.

Och att det finns en ironi i att diagnosen just blev lungcancer, den sjukdom han som ung tidigt blev varse när han satt nattvak på Mölndals lasarett under studietiden i Göteborg för att tjäna lite extra.

– Jag såg hur lungcancerpatienterna tynade bort med hemska andningsproblem och tänkte att röka, det ska jag aldrig göra. För en sådan förfärlig död vill jag inte ha. Och rökt har jag heller aldrig gjort. Men lungcancer har jag fått ändå.

Hur reagerade han när cancerläkaren vid privatsjukhuset Hongkong Sanatorium bryskt meddelade: ”Jag är ledsen, herr Sjöberg, men vi har ingen bot för er sjukdom”?

Han samlade sig och tänkte: ”Jag är inte en sådan som tar ett no for an answer”.

Och i detta ögonblick började den strid som Bengt nu är inne i, den han tar för sin egen överlevnads skull. Men också för andra cancersjukas.

Bengt Sjöberg kan kapitalismens spelregler, dem han skickligt har lärt sig hantera som affärsman. Och det är med dessa spelregler för ögonen han ger sin syn på den internationella läkemedelsindustrin.

Han menar att det är läkemedelsföretagen med sina vinstintressen som, direkt eller indirekt, till ”90 procent” styr den traditionella forskningen.

– Cancer är en gigantisk marknad som årligen omsätter 200 miljarder dollar. Jag är då inte så blåögd att jag tror att läkemedelsföretagen arbetar för människans bästas skull. De tjänar mer pengar på att patienterna förblir sjuka och hålls vid liv år ut och år in med dyra mediciner, än att de blir botade.

Menar du verkligen att det skulle finnas forskare som har svar på cancerns gåta, men som inte släpps fram av läkemedelsföretagen för att det skulle hota deras marknad?

– Det är jag helt övertygad om, säger Bengt Sjöberg.

Foto: Peter Claesson DNOch det är här hans donation kommer in. Den ska premiera ett bredare perspektiv och en större öppenhet för att det kan finnas fungerande behandlingar och uppslag också inom alternativmedicinen. Kanske i kombination med traditionell vård.

– Ett sådant synsätt har man till exempel inom cancervården i Tyskland, menar han. Så varför inte i Sverige? Det är märkvärdigt hur enkelspårigt vi ibland ser på saker och ting här.

Tror du inte på den traditionella vetenskapliga forskningen som är evidensbaserad?

– Det gör jag absolut, säger Bengt Sjöberg. Självklart. Men vi måste tänka alternativt också, till exempel på kopplingen mellan cancer och miljö, kopplingen mellan cancer och kost. Sådant som läkemedelsföretagen inte sysslar med.

– Om jag kan bidra till att skapa en ny syn på behandlingen av cancer och samtidigt hjälpa ett antal människor till bättre livskvalitet och längre överlevnad är det värt varenda krona.

Under sin egen sjukdomsresa sedan i januari har han blivit en medveten patient som läst och letat och grävt för att lära om sin sjukdom och ha koll på sin behandling.

– Jag har ju ett visst intresse av att det här ska gå bra, säger han torrt.

Som den har som hänger med fingret i en klippa.

– Den medicinering jag fick under sju veckor i Hongkong funkade inte. Man medicinerade mig för en ALK-positiv tumör. Men det är inte den sorts tumör jag har, visade det sig.

– Jag kunde känna hur metastaserna fortsatte att bli allt fler och allt större under huden, säger han.

Efter behandlingen i Hongkong for Bengt Sjöberg till en privat klinik för integrerad konventionell och icke-konventionell cancervård i Reno i Nevada, USA. Där fick han bland annat låga doser cellgifter i kombination med insulin, tunga C-vitamindoser och andra immunstärkande injektioner.

– På ditresan var jag så trött och låg av min tunga cellgiftsbehandling i Hongkong att jag inte visste om min fru skulle få hem mig levande eller i en påse, berättar han.

Nu mår han bättre och har fått tillbaka en del av sin forna kraft. Vilken strategi för behandling som han väljer när han återvänder till Hongkong är en öppen fråga, säger han.

Veckorna i Sverige har varit stimulerade.

– Folk har varit så positiva över den här donationen, det blir man ju glad av, säger han, nästan lite förvånad.

Men varför bestämde du, efter allt hårt arbete, att ge bort så mycket av ditt kapital?

– Jag har varit småsnål, som alla entreprenörer. Lyxliv ligger inte för mig, jag flyger inte business utom nu när jag är sjuk och ska hem till Hongkong. Och statusprylar har jag inget behov av.

Han berättar att han länge tänkt att han på sikt skulle ge bort en stor del av sin förmögenhet.

Plötsligt kunde det inte vänta.

– När jag fick diagnosen lungcancer började jag att tänka på cancerforskning, men med en lite annorlunda inriktning eftersom den traditionella forskningen misslyckats i behandlingen av just lungcancer.

Jag har berättat för Bengt om hur jag själv lärt känna sjukdomen. Att jag erbjöd mig att prövas som tänkbar njurdonator till min svåger, att jag fick A på alla hälsoundersökningar inför eventuell donation, när den allra sista, en rutinröntgen av hjärta och lungor visade en fläck på vänster lunga. Utan denna enkla röntgenundersökning i september 2012 hade jag i dag sannolikt varit dödssjuk, kanske död, eftersom lungcancer sällan ger symptom förrän det är för sent att operera och prognosen är dålig.

Det var alltså slumpen som räddade mitt liv. Tumören var i ett sådant tidigt stadium att den gick att ta bort.

Sedan dess har jag lärt mig mycket om en sjukdom som jag förr bara trodde drabbade inbitna storrökare i 75-årsåldern, inte människor, äldre och yngre, som – likt Bengt Sjöberg – aldrig har rökt.

Den är den största mördaren av alla cancersorter och dödar fler kvinnor än bröstcancer. Varje dag avlider tio svenskar i sjukdomen.

– Men den har varit kolossalt sedd över axeln, säger jag.

Underbehandlad, underforskad, skamlig. Svag patientlobby. Inga galor i teve. Fulcancer.

Till onsdagen den 11 maj när det blir känt att Bengt Sjöberg donerar 2.000.000.000 kronor.

Döden. Jag frågar inte Bengt om vad han har för tankar om den.

Foto: Peter ClaessonVem vill tala om döden en eftermiddag i Bohuslän när vattnet krusar sig på Gullmarsfjorden, björkarna har slagit ut och triften vilken dag som helst tittar fram med sina rosa bollar mellan graniten i Bengt Sjöbergs barndomsvik?

Vem vill då tala om cancerceller som hotar ens existens, när man hellre vill ta ett djupt andetag och låta de älskade lungorna fyllas av doften av försommaren och sältan som kommer in från väster?

Bengt Sjöberg sätter sig en stund ensam längst ut på bryggan och tittar ut över Gullmarn.

– Det är lugnt och fridfullt här nere, säger han.

Foton i text: Peter Claesson

Sjöbergstiftelsen

Stiftelsen vill ge bidrag till den framtida cancer- och miljöforskningen för att ”värna om livet och miljön”.

Den kommer varje år att dela ut Sjöbergspriset till ”en framstående cancerforskare eller en grupp av cancerforskare” i Sverige eller något annat land. Prissumman är en miljon dollar, cirka 8 miljoner svenska kronor, motsvarande prissumma som ett Nobelpris år 2016. Stipendiet kommer att delas ut i nära samarbete med Kungliga Vetenskapsakademien med första utdelning i mars 2017.

Dessutom ska stiftelsen årligen kunna dela ut 60 till 70 miljoner kronor i bidrag till svenska eller utländska forskare vid universitet och motsvarande lärosäten för att främja vetenskaplig forskning med inriktning på cancer, hälsa och miljö.

Bengt Sjöberg är själv ordförande i stiftelsen, hans bror Ingemar vice ordförande, och Bengt Sjöbergs barn, Michelle och Joachim Sjöberg, ledamöter av styrelsen.

Källor: sjöbergstiftelsen.se, nobelprize.org.

Bengt Sjöberg

Född: 1949, som yngsta 
sonen av fyra.

Familj: Hustrun Jirapa, 59, flygvärdinna från Thailand som i sin ungdom arbetade som au pair i Sverige. Paret träffades i Hongkong 1979, gifte sig 1986 och har två barn: Michelle, 28, i reklambranschen, och Joachim, 26, i dataspelbranschen, bägge utbildade vid School of Visual Arts i New York och nu bosatta i USA.

Karriär: Lång verksamhet inom logistikbranschen med start i Schenker-ASG i slutet av 1970-talet. Byggde upp och sålde Asia Pacific Cargo, med rötter i gamla ASG, 2012.

Verksam som investerare bland annat inom fastighetsbranschen, hotellbranschen och finansbranschen. Framgångsrik på Hongkongbörsen. Stor aktieägare av A-aktier i Volvo Lastvagnar och i H & M.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.