– Ett väl så viktigt skäl är att man inte vill att dopet ska dras in i en argumentation för asylrätt, säger Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift.

Rekommendationen att avstå från att döpa asylsökande som konverterat har funnits ända sedan 1992. Skälen är dels risken för förföljelse i hemlandet, eller i värsta fall avrättning, om personen skulle skickas tillbaka, dels att dopet inte ska användas som ett argument för att få stanna i Sverige.

– Men i takt med att allt fler kommer från olika kulturella bakgrunder har det visat sig att frågan är mer komplex. Man måste göra en riskbedömning i varje enskilt fall och det är ett dilemma man som präst står inför. Därför behövs det någon form av text som resonerar kring detta, säger biskop Ragnar Persenius, som varit med i arbetet med att utforma ett nytt biskopsbrev.

Där tas frågan upp igen, skriver Kyrkans Tidning. Och rekommendationen att avstå dop lär stå fast.

– Vi som kyrka måste ändå värna om att människor blir lika behandlade inför lagen. Dopet, som är en av kyrkans heliga handlingar, ska inte användas som ett extra argument i asylprövningen. Vi som biskopar kan vara tydliga med att man inte får missbruka dopet, säger Ragnar Persenius.

Ärkebiskopen Anders Wejryd är inte säker på att rekommendationen från 1992 om att avstå från att döpa asylsökande står fast.

– Den gamla rekommendationen var väldigt avvisande. Man måste ägna sig åt en mer individuell prövning, säger Wejryd och fortsätter:

– Man måste bedöma varje förhållande enskilt och vara tydlig med vad för slags problem människor kan få när de lämnar en muslimsk gemenskap.

Det nya biskopsbrevet kommer sannolikt att antas vid biskopsmötet i maj eller augusti.