Först i förra veckan gick katolska kyrkan ut och berättade att man kände till fallet. Övergreppen mot de båda systrarna pågick under några år i slutet av 50-talet och på 60-talet. Den präst som utnyttjade dem hade samtidigt ett sexuellt förhållande med flickornas mor trots det celibatlöfte han avgivit som katolsk präst.
Redan 1990 hade en av systrarna, en kvinna som i dag är i 60-årsåldern, kontakt med den dåvarande katolska biskopen Hubertus Brandenburg och berättade vad som hänt. En anledning till samtalet var att kyrkan, bland annat med anledning av ett brev från kvinnans mor, utredde anklagelser om andra oegentligheter som prästen anklagades för:
– Det var första gången som jag berättade för någon inom kyrkan om vad den här prästen utsatt mig och min syster för. Och jag berättade också att prästen hade ett förhållande med min mor. Biskopen var ointresserad och avvisande. Han blev irriterad och jag blev arg. Det svar jag fick var i princip att ”vi gör en egen utredning inom kyrkan, och den tänker vi inte prata om”.
Hon tog också strax efteråt kontakt med en person knuten till en katolsk tidning i Sverige som inte heller tog hennes berättelse på allvar.
2003 tog hon på nytt upp att hon och systern utsatts för sexuella övergrepp. Denna gång talade hon med den nuvarande biskopen Anders Arborelius, som efterträdde Hubertus Brandenburg 1998. Mötet skedde i katolska kyrkan på Folkungagatan i Stockhom.
– För Arborelius berättade jag allt. Om det sexuella förhållandet prästen haft med min mamma, och det prästen gjort mot oss systrar. Jag var i affekt och kände mig sviken av kyrkan.
Dessutom tog hon för några år sedan på nytt kontakt och berättade samma sak i ett mejl. Då fick hon rådet att tala med en av kyrkans samtalsterapeuter. För bara några månader sedan tog hon ytterligare en kontakt med en högt uppsatt person i den katolska kyrkan, men det ledde heller inte till något.
Ett tecken på att katolska kyrkan kände till den utpekade prästens övergrepp är att denne flera gånger sedan slutet av 60-talet omplacerats till andra orter i Sverige, något som varit ett vanligt sätt för kyrkan att agera mot präster som överträtt gränserna.
Kvinnan vill betona att hon anser att biskop Anders Arborelius varit förstående och bekräftande. Men inte förrän hon i början av förra veckan på nytt tog kontakt med honom gick katolska kyrkan ut med uppgifterna om sexuella övergrepp. I onsdags kväll träffade hon åter biskopen för ett samtal där hon på nytt konfronterade honom med att han känt till det inträffade.
– Jag blev väldigt väl bemött av biskop Anders. Han vill väl, han är förstående. Men jag fick inget svar på varför de först nu börjat tala om detta. Det känns som om de vill hitta en syndabock, men jag vill att jag och alla andra drabbade ska få upprättelse.
Nu ska katolska kyrkan i Sverige starta en utredning som ska protokollföras och överlämnas till Rom. Den kan resultera i att den anklagade fråntas sin rätt att verka som präst i katolska kyrkan.
Biskop Anders Arborelius medger att kyrkan kan ha känt till övergreppen en längre tid utan att reagera. Frågan är på vilken nivå den kunskapen funnits.
– Ja, det kan vara så att vi brustit väldigt. När vi gör utredningen måste vi se på vilket sätt det kan ha skett, om det gjorts en formell anmälan eller om vi känt till det genom själavårdssamtal, säger han.
Den utpekade prästen säger till DN att han inte känner igen anklagelserna, och att han inte vill kommentera dem eller den utredning katolska kyrkan i Sverige startat om honom:
– Jag är pensionär. Jag har inte med saken att göra. Det här samtalet blir dyrt, jag är i utlandet, säger han och stänger snabbt av mobiltelefonen.