En man har misshandlats av sin partner och en granne har ringt polisen. Hur tacklar man bäst detta? Det grunnar eleverna som går sista terminen på Polishögskolan i Stockholm på under eftermiddagens lektion. Under en tidigare övning har de med hjälp av skådespelare iscensatt verkliga situationer som poliser ställs inför och övat på ingripandeteknik. Övningen är en del av tioveckorskursen Våld i nära relationer, som numera är en del av polisutbildningen.
– Det är deprimerande, men givande och intressant, säger Jenny Olsson, en av eleverna.
Hon och klasskamraten Lotta Svensson tycker det märks att stor fokus läggs på den här sortens problematik.
– Den här kursen kommer långt fram i utbildningen och det läggs ner stora resurser på den, säger Lotta Svensson.
Båda två har hört talas om poliser som blivit avskedade för att de slagit sina fruar, men de kände inte till att det är polisers vanligaste brott utanför tjänsten, som DN:s granskning visar.
– Poliser är bara människor och det finns rötägg bland alla grupper, säger Jenny Olsson.
Rolf Granér är polisforskare och föreläser bland annat på polishögskolan i Växjö. Han tror att två faktorer är viktiga till varför just kvinnovåld är polisers mest förekommande vardagsbrott.
– Den ena är att polisarbetet innebär risk för psykisk deformering, det vill säga att man ser så mycket elände och ett sätt att hantera eländet är att man gör sig själv känslolös. Det innebär samtidigt att man kommer att ha svårt att hantera sina egna känslor när de kommer upp och när de blir för starka.
Den andra faktorn Rolf Granér tror det kan handla om är att våldsanvändning riskerar att avdramatiseras och ytterligare en orsak han ser är att polisyrket utövar en lockelse på en viss typ av ”machomän”.
– Utan att ha något stöd för det skulle jag misstänka att bland dem som har machoideal så kommer spärrarna mot att slå sin partner att vara mindre stora.
Lotta Svensson tycker inte att Polishögskolan i dag präglas av någon machokultur och tror att bortsållningen av den typen av människor har lyckats.
– Fast man märker att en del har lite av en machoattityd, även om det inte är så över lag, inskjuter Jenny Olsson.
Jenny Olssons föräldrar är poliser och Jenny märker stora skillnader mellan hennes föräldrars polisgeneration och sin egen.
– Det är till exempel många fler steg innan man kommer in på Polishögskolan nu, med psykologutvärdering och så. Det var inte så förut. Och mina föräldrar läste inte en tioveckorskurs om Våld i nära relationer.
– Polisyrket handlar till 90 procent om snack och 10 procent om fysisk styrka. Det har man börjat inse mer nu, säger Lotta Svensson.
Rolf Granér vill understryka att det trots allt handlar om en procentuellt liten del av poliskåren som har åtalats för den här typen av brott, men tror att en viktig aspekt för att komma till rätta med problemen är en mer noggrann debriefing.
– Andra yrken som på motsvarande sätt konfronteras med livets avigsidor eller människors mörkare sidor har kontinuerlig handledning, men detta är mycket ovanligt inom polisen utom vid större allvarliga händelser.