– Situationen är riktigt bedrövlig när det gäller syreförhållandena i Östersjön. Det har varit dåligt under hela 2000-talet, och det ser ut att hålla i sig, säger Lars Andersson, oceanograf på SMHI.

Under hösten har han och hans kolleger varit ute med forskningsfartyget ”Argos” och mätt syrehalterna i egentliga Östersjön, från Ålands hav och söderut. Resultaten visar att bottendöden täcker ett allt större område. På 28 procent av de uppmätta bottnarna råder akut syrebrist, vilket är den största volymen som noterats sedan 1960-talet.

– Försämringen de senaste 20 åren är kraftig och hänger ihop både med övergödningen och med storskaliga klimatförändringar, som gör att inflödet av syrerikt vatten till Östersjön minskar, säger Lars Andersson.

Ytan med permanent syrebrist är i dag 70 000 kvadratkilometer och motsvarar hela Danmark och Skåne tillsammans. En effekt av övergödningen är kraftigare algblomningar. När algerna dör sjunker de mot botten och bryts ner. Den processen förbrukar syre, och när syrgashalten kryper under 2 milliliter per liter slås allt bottenliv ut.

–När bottnarna dör och djuren försvinner frigörs ännu mer näringsämnen som finns lagrade där. Det blir en ond cirkel, säger professor Alf Norkko vid institutionen för marin ekologi på Göteborgs universitet.

I veckan deltog han i Naturvårdsverkets miljöforskningsdagar, där han presenterade en ny studie. Forskarna har tittat på en helt ny art, den amerikanska havsborstmasken Marenzelleria, som fått fäste och snabbt börjat sprida i Stockholms skärgård. Orsaken är troligen att den tål syrebrist bättre än andra jämförbara arter.

– Under samma period blir syreförhållanden signifikant bättre på dessa bottnar, som binder tre gånger så mycket fosfor där det finns mycket mask, säger Alf Norkko.

Det beror på att maskarna, precis som i jorden, gräver om och syresätter bottnarna.