Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Brist på civilkurage kan straffas

Pontus Mattfolk, 33 år, privatperson, Tyresö: ”Jag tycker att man drar det för långt om man lagstiftar. Det blir jättesvårt att bedöma det där i rätten, man kan bli chockad och inte ingripa av det skälet.”
Pontus Mattfolk, 33 år, privatperson, Tyresö: ”Jag tycker att man drar det för långt om man lagstiftar. Det blir jättesvårt att bedöma det där i rätten, man kan bli chockad och inte ingripa av det skälet.” Foto: Erich Stering
Att inte hjälpa någon som är i livsfara ska i vissa fall leda till fängelsestraff. Det föreslås i en rapport som presenteras för justitieministern i dag. Men utredaren Olle Abrahamsson, rättschef på departementet, avråder från att införa lagen.

– Det skulle bli ännu svårare att få folk att vittna, säger han.

Sverige saknar till skillnad från många andra länder en allmän skyldighet att bistå nödställda personer. I dag kan man gå förbi en drunknande, avstå från att kasta ut en livboj och luta sig tillbaka – utan att detta är straffbart.

Däremot är man skyldig att larma polis om man blir vittne till pågående allvarliga brott som till exempel mord, grov misshandel, våldtäkt, människorov, grov skadegörelse och sabotage.

Handlingspliktsutredningen har haft i uppdrag från regeringen att granska om Sverige borde ha en ”civilkuragelag”.

I betänkandet, som överlämnas till justitieministern Beatrice Ask i dag, konstateras att en sådan lag är i linje med det allmänna rättsmedvetandet. Det ses som stötande att inte kasta ut den där livbojen eller på annat sätt ingripa, i alla fall om detta låter sig göras utan att man själv utsätter sig för någon större risk.

Rapporten är en intressant genomgång av moralfilosofiska argument, både för att det ska vara straffbart att inte ingripa, och för motsatsen: ska staten bestämma vad som är god moral?

Utredaren Olle Abrahamsson konstaterar att där lagen finns – bland annat i våra nordiska grannländer och Frankrike – har den fått en knappt märkbar effekt.

– Hyggliga personer griper in och hjälper den som är i nöd, men de som inte gör det skulle inte ändra sitt beteende om det var straffbart, säger han.

Lagen kommer ytterst sällan till användning. Studier från USA visar dessutom att antalet personer som dör i försöken att rädda nödställda många gånger är fler än de nödställda som räddas.

Abrahamsson framför flera skäl till att inte införa lagen:

Det finns inget praktiskt behov.

Det skulle leda till ännu större svårigheter att få folk att vittna, om de därefter kan åtalas för att inte ha ingripit för att hjälpa den nödställde.

Även om varje människa har en moralisk skyldighet att bistå en nödställd person, finns det inte tillräckliga skäl för staten att tvinga på folk en sådan moral.

Eftersom det ingår i uppdraget att presentera ett förslag till ny lagstiftning gör ändå utredaren det.

Det är dock en ganska mjuk lagtext: underlåtenheten att ingripa ska vara ”uppenbart oförsvarlig” och det måste vara fråga om akut livsfara för den nödställde. ”Beteendet måste kunna bedömas vara så förkastligt att det inte på något sätt kan försvaras”, skriver Abrahamsson i kommentarerna. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst två år.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.