I går åtalades fyra män för att ha försökt pressa en Malmöföretagare på 200 000 kronor. Männen tillhör ”Black Cobra”, ett kriminellt gäng från Danmark som fått fäste i Skåne.
Polisen slog till när gängmedlemmarna besökte offrets firma. Men i stället för att inripa direkt hade man fått åklagarens tillstånd att avvakta tills utpressningsförsöket bedömdes vara fullbordat.

– Målsäganden hade riggats med utrustning. Dessutom följde två polismän skeendet från angränsande rum, berättar kriminalinspektör Dan Granvik.

På en film som nu kommer att spelas upp i Malmö tingsrätt hörs hur de åtalade hotar sitt offer genom att säga ”antingen åker hela ditt företag bort eller du betalar”.
Fallet är ett exempel på hur polisen numera ofta går ett steg längre för att klara upp de allt fler utpressningar som anmäls. Liknande fällor har nyligen gillrats på olika håll i landet:

På Östermalm i Stockholm greps supportrar till Hells Angels utanför ett fastighetsbolag. I en söderförort lockades två hantverkare till ett möte med en villaägare som tidigare fått sin bil uppeldad. Och i Tomelilla låg polisen i bakhåll när en känd indrivare sökte upp sitt offer. Metoden kallas bevisprovokation och är effektiv ur polisperspektiv.

– För tidiga ingripanden ger ofta sämre bevisläge. Men det gäller att inte utsätta målsäganden för fara, säger Dan Granvik och poängterar att polisen måste vara beredd att röja sig vid ”oväntade situationer”.

Även från åklagarhåll får metoden stöd – trots att den inte är reglerad i lag.

– Utpressning tillhör de brott där praxis säger att provokation kan beslutas av åklagare. Villkoren är att det rör sig om allvarlig brottslighet och starka misstankar, kommenterar Stefan Johansson, byråchef vid Riksåklagaren.

Han påminner dock om vikten av att inget hemlighålls för försvaret och domstolen, något som avslöjats ha skett i den uppmärksammade Olle Liljegren-härvan i Stockholm.

– Men slåss man med blanka vapen och redovisar det öppet är det här en bra metod.