Sveriges Tekniska forskningsinstitut, SP, och Fuktcentrum i Lund hade räknat med som mest 150 deltagare när man kallade till en dag om problemen med fukt och mögel i de nya fasader där putsen är lagd på isolerskivor och gipsplattor. Efter att DN och andra medier tagit upp frågan kom över 300 personer och fler hade kommit om lokalen räckt till.
Harald Ullman är professor i försäkringsrätt och talade om i vilken utsträckning entreprenörer som byggt med de materialen kan hoppas på att försäkringar täcker deras kostnader när kunderna vill ha fasaderna renoverade.
- Försäkringen täcker för det första inte själva konstruktionen eftersom vi inte vill ge någon en möjlighet att tjäna på att vänta med att rätta till kända problem. Däremot täcker den skador innanför fasaden - att reglar ruttnat och att man måste mögelsanera. Men det gäller "oförutsedda" skador, och ingen kan väl från i dag säga att de här skadorna är oförutsedda, säger Harald Ullman.
Han menar att byggbranschen står inför en unik situation där en byggmetod som snabbt tagit stor del av marknaden helt enkelt inte håller. Att användningen stoppas ser som självklart:
- Deltagarna i den här konferensen tänker inte åka hem och sätta sig med armarna i kors.
Innan han höll sitt föredrag hade en lång rad experter visat vilka skador som uppstått, varför de uppstått och varför byggmetoden är oanvändbar även om man gör sitt absolut yttersta på bygget för att bygga rätt och väl.
Kalkputs på någon form av sten eller betongvägg är en traditionell byggmetod med gott rykte. Men i dag har vi byggt ett stort antal hus där väggen består av träreglar och en tunn puts fästs på en hård isolerskiva som i sin tur ligger mot en gipsskiva. Under den finns mineralullsisolering, en plastfolie och slutligen en gipsskiva in mot rummet.
Tanken är att få en tät vägg med mycket god värmeisolering. Felet är bara att vatten som tränger in inte har någonstans att ta vägen.
- Vi har i laboratorium byggt upp väggar med fönster och dörrar, där vi följt konstruktörernas anvisningar till punkt och pricka med en noggrannhet som vore omöjlig på ett verkligt bygge. Ändå läcker de och att täta dem är praktiskt taget omöjligt, sade provningsingenjören Börje Gustavsson från SP.
Han kollega Anders Jansson, som på fältet undersökt skadorna, visade hur mycket små hål släpper in stora mängder vatten som på kort tid kan få bärande virke att ruttna och mögel att växa i isolerull.
Mattias Lindskog från AK-konsult har gjort datasimuleringar av hur en vägg av det här slaget fungerar under lång tid:
- Inte ens om fasaden faktiskt är tät och utan någon form av läckor kommer det att fungera eftersom vi under mer än halva året kommer att ha en relativ fuktighet över 75 procent kring gipsskivan och då växer mikroorganismerna. Har vi en liten läcka så att bara en procent av det vatten som hamnar på fasaden under slagregn läcker in så växer det i väggen hela året. Och faller det 20 millimeter regn som hamnar i väggen under bygget så tar det tre och ett halvt år innan det försvunnit.
Mattias Lindskogs beräkningar har kritiserats, bland annat för att han använt Osloklimat i beräkningarna, men han fick ändå en hel del "putsvänner" bland deltagarna att erkänna att det var dags för en allvarlig omprövning.
David Bäckström som arbetar med fastighetsförvaltning pekar på att problemet kan gälla en hel del gammal tilläggsisolering också.
- En bostadsrättsförening vi förvaltar hade fått tilläggsisolering gjord med polyuretanplattor lagda direkt på en tegelfasad och med traditionell kalkputs utanpå, men utan dränering. Det tog längre tid än Hammarby sjöstad, men putsen bågnade och rasade och småfåglar byggde bo i isolerplattorna.