Kungens kris

Camilla Henemark: Jag var smått förälskad

Bild 1 av 7
Camilla Henemark Foto: Eva Tedesjö
Camilla Henemark provar kläder och smycken inför intervjuer och TV-framträdande den kommande veckan. Foto: Eva Tedesjö
Camilla Henemark på gården bakom huset där hon bor. Foto: Eva Tedesjö
Camilla Henemark och hennes bandkollega Martin Johansson och smyckesagenten Marie Stålhage ska äta lunch på hennes stamställe, en pizzeria i närheten där hon bor. Foto: Eva Tedesjö
Camilla Henemark Foto: Eva Tedesjö
Camilla Henemark provar kläder inför intervjuer och TV-framträdande den kommande veckan. Hennes vän och bandkollega Martin Johansson har plockat ihop flera kassar att gå igenom. Foto: Eva Tedesjö
Camilla Henemark Foto: Eva Tedesjö
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Camilla Henemark har pekats ut som skandaldrottning och kunglig mätress. Nästa vecka kommer hennes memoarer "Adjö det ljuva livet", där hon ger sin version av relationen till kung Carl XVI Gustaf. Läsarna får följa en liten flicka som växer upp till världsstjärna utan att anstränga sig, och lika lätt faller ned i psykisk sjukdom och hemlöshet.

Camilla Henemark har pekats ut som skandaldrottning och kunglig mätress. Nästa vecka kommer hennes memoarer "Adjö det ljuva livet", där hon ger sin version av relationen till kung Carl XVI Gustaf. Läsarna får följa en liten flicka som växer upp till världsstjärna utan att anstränga sig, och lika lätt faller ned i psykisk sjukdom och hemlöshet.

Kärt barn har många namn. Camilla Henemark berättar i sin bok, som är skriven tillsammans med journalisten Carina Nunstedt, att Sveriges monark kung Carl XVI Gustaf i bekantskapskretsen går under det välkända namnet Tjabo.

Barndomsvännerna kallar honom C-G eller chefen. Själv skriver Camilla Henemark konsekvent Chefen. Med stort C.

Annons:

Enligt Camilla är det alltid han som tar initiativet till deras träffar. Men aldrig personligen, alltid via någon mellanhand. Han kallar och hon kommer. Tills hela situationen med stulna stunder i lånade lyxlägenheter, med ständiga säkerhetsvakter i bakgrunden, blir ohållbar. Enligt Camilla Henemark varade arrangemanget i 1,5 år, den skälvande tiden runt millennieskiftet.

Först på sidan 229, i kapitlet "Älskarinnan", går hon närmare in på sin relation till Chefen. Men när man läser "Adjö det ljuva livet" känns det märkligt nog nästan förutbestämt – från sidan ett – att hon ska bli kunglig mätress. Hennes mormor lär henne göra entré i negligé redan i förskoleåldern. Som vuxen blir hon popbandet Army of Lovers egna drottning "La Camilla", framburen på tron under scenframträdandena.

Boken börjar i Stockholm. Det var sent 60-tal och Camilla Henemark var ungefär fyra år gammal. Hon bodde med mamma Gerd i en etta utan varmvatten i Vasastan. De var egentligen inte arbetarklass. Modern var den första i släkten som inte hade akademisk examen. På faderns sida var alla advokater eller läkare, men han bidrog inte till försörjningen och den lilla familjen levde på Gerds frisörlön.

När DN ett knappt halvsekel senare (Camilla Henemark fyller 48 om några veckor) bokar intervju för att samtala om memoarboken "Adjö det ljuva livet" beställer vi bord i hennes barndomskvarter, på klassiska Café Tranan på Karlbergsvägen. Ett etablissemang som Camilla Henemark har besökt sedan hon var liten med mormor Aina. De drack kaffe och tittade på ölgubbarna på andra sidan lokalen. Camilla slår sig hemtamt ned i soffan i hörnet till vänster om dörren, och spanar ut genom fönstret.

– Jag gick på dagis här nere vid Vanadislunden. Mamma hade frisersalongen runt hörnet. Mormor var gift med vaktmästaren i Gustav Vasa längre ned på gatan, och bodde i skolans vaktmästarbostad. Hon dog 1982, 69 år gammal. Vi var så lika varandra, jag är övertygad om att hon också hade adhd, precis som jag, säger Camilla Henemark.

Camilla Henemark beskriver sin personlighet som flyktigt kvicksilver, men hennes röst är len och trögflytande som sirap. Drypande. Man lyssnar. Hon berättar att mormor Aina generellt inte tyckte om barn – sina egna lämnade hon för en älskare i Gävle – men Camilla gillade hon. De roades av samma sorts lekar.

Mormodern var drottningen och barnbarnet prinsessan. Gustav Vasaskolan var deras slott. De skred nedför den pampiga, helgtomma skolbyggnadens trappor sjungandes Zarah Leander. "Vill ni se en stjärna, se på mig! Ni får mycket gärna, se på mig!"

På väggarna i vaktmästarbostaden hade mormor satt upp Toulouse-Lautrecs affischer på Moulin Rouges cancandansöser. Hon tog med sitt sexåriga barnbarn till porrklubben Sexorama bakom kyrkan på Odenplan, där hennes väninna jobbade extra som strippa. När de kom hem tejpade mormor och Camilla påskfjädrar på brösten och uppträdde. De klädde sig burleskt och beundrade sig själva i en gigantisk väggspegel med guldram.

– På den tiden var det naturligt att vara naken med hår under armarna och barfota med skitiga fotsulor. Men att ha raffset var syndigt, helt otidsenligt och alldeles olämpligt. Man brände bh:ar på den tiden, säger Camilla Henemark.

Av mormor lärde hon sig njuta av att vara i blickfånget, dricka champagne och blåsa rökringar med cigarettmunstycke. Innan hon hade börjat grundskolan. Camilla älskade det. Hon lekte att mittstången i tunnelbanan var en strippstång; åmade sig runt den tills det slog gnistor på de vardagsgrå pendlarna i vagnen. I lågstadiet arrangerade hon striptease på fritids.

– Det var en kompis som ändå drog ned trosorna hela tiden. Jag tyckte hon var dum som inte tog betalt och ordnade med inträde, förklarar hon.

Barnet Camilla var en lika udda som exotisk fågel i sin uppväxts Sjuttiotalsstockholm. Både till böjelser och utseende. Pappa Austin Obanye var nigerian. Mamma Gerd, som var svenska, hade träffat honom i London, där han studerade juridik, och hon trollade ihop trendiga Farah Dibafrisyrer av brittiskornas tunna hårstrån.

– Pappa var av kunglig familj. Han tillhörde en kunglig, katolsk släkt av Igbostammen, säger Camilla Henemark.

Det blev aldrig något äktenskap. Gerd Henemark valde att flytta tillbaka till Sverige före förlossningen och Camilla hann fylla sju år innan hon träffade sin pappa. Det blev flera besök under åren, men han dog 2006 utan att de hade kommit varandra särskilt mycket närmare. Liksom mormor Aina var han inte så intresserad av barn. Till skillnad från henne var han inte heller särskilt intresserad av Camilla.
Amatörpsykologiskt är det lätt att undra över kopplingen mellan den lilla flickans upplevda oförmåga att charma sin pappa och den vuxna kvinnans kick av att känna makt över män. För Camilla Henemark verkar det nästan som en drog. I memoarerna redogör hon stolt för kända män som hon har avverkat.

Som värdinna för Svenska Idrottsgalan i Globen ett år insåg Camilla Henemark att hon nog hade legat med minst 15 av de 50 personerna i viprummet. Nästan som troféer radar hon upp namnkunniga trekantskonstellationer som hon medverkade i. Flera är hämtade ur den renlevnadshyllande sportvärlden.

Enligt Camilla Henemark drack två idrottslegender och hon själv vodka direkt ur flaskan och spelade dart. Hon satte pilen i bull's eye och herrarna strippade ned till bara kalsongerna. En flickvän kom oväntat hem, varpå sällskapet blev utkastat och beslöt sig för att hitta någonstans där de kunde se Mike Tysons boxningsmatch. Väl installerade på Hotell Kung Carl på Birger Jarlsgatan lyckades de inte få i gång tv:n. I stället tömde de minibaren, bad receptionen komma upp med champagne och kondomer, och hängav sig åt en trekantsorgie.

Sammanfattningsvis, med Camilla Henemarks egna ord ur sina memoarer:
"Det är en häftig maktkänsla, när jag tar mig in i det där hörnet av grotthjärnan och ser hur vissa män ballar ur fullständigt. Då kan jag få dem att göra nästan vad som helst."

Varpå hon deklarerar, med grandiost självförtroende, att en namngiven man nästan förlorade förståndet när han träffade henne.

– Det kittlar naturligtvis att känna den kontrollen, medger hon under intervjun på Tranan.

Teorin om att mansjakten i grunden skulle kunna vara uttryck för ett bekräftelsebehov, bottnat i bristen på uppmärksamhet från fadern, avvisar hon dock:

– Snarare handlar det om rastlöshet och nyfikenhet, och om att söka utmaningar.
Det mesta kom lätt och utan ansträngning till henne, och hon tog emot det nonchalant. I tonåren satte hon distriktsrekord i höjdhopp trots att hon fuskade med träningen. Hon var en friidrottsdiva med arenan som scen. När flickkroppen förvandlades till kvinna, motståndet ökade och resultaten försämrades lade hon av. I stället för att kämpa hårdare bytte hon till nya, lättförtjänta framångar som supermodell, modellmamma och frontfiguren La Camilla i popgruppen Army of Lovers.

Aftonbladet publicerade en stor intervju med henne under rubriken "Sorry, Silvia - här är Sveriges nya drottning". Texten började: "Majestätet heter Camilla Henemark, 25, och åker numera Eriksgata genom landet med den omsusade popgruppen Army of Lovers." Året därpå, 1991, gjorde Army of Lovers medlemmar La Camilla, tidigare discotransvestiten Barbie (Alexander Bard) och frisören Jean-Pierre Barda, världssuccé med gruppens gladperversa musikvideor "Crucified" och "Obsession".

– Alexander Bard och jag var som två supernovor som kolliderade. Det var oundvikligt att vi fascinerades av varandra, fast det drog mycket energi när vi var i rummet båda två, säger Camilla Henemark.

Precis som mormor och hon, gillade Bard och hon samma lekar. I videon till låten "Crucified" tågade de omkring i slottsmiljö. Bard var klädd i hovkläder. Camillas huvud pryddes av en tiara och hennes sköte av en prunkande tygros. Jean-Pierre Barda filade frenetiskt på en leksaksfiol. Trion passerade under en tavla av kung Carl XVI Gustaf och filmkameran zoomade in det officiella ungdomsporträttet av monarken med Serafimerordens ljusblå band snett över bröstet.

– Jag såg inte porträttet, det hängde redan där. Jag har aldrig haft siktet inställt på det riktiga slottet. Jag har inte sökt mig dit och det var inte jag som sökte upp honom, kommenterar Camilla Henemark.

Det var på nattklubben Alexandras som Camilla Henemark först såg kungen i verkligheten. Klubbdrottningen Alexandra Charles hade noterat den slående vackra, långbenta afrosvenskan som dansade loss på en kub bredvid discjockeybåset, och på stående fot gett henne vipkort. När Sveriges statschef hedrade etablissemanget uppmärksammade hon alltid Camilla på den celebra gästen.

– Alexandra brukade viska: "Titta, nu är kronprinsen här!" fast han var både gift och kung sedan flera år, minns Camilla Henemark.

Det var under åren då Camilla arbetade som mannekäng. Hennes modellpappa, Sighsten Herrgård, visste ännu inget om att han innan 80-talet var över skulle dö i den nya, okända farsoten aids. Han tog med Camilla på kändispartyn där hon lärde känna en viss Christer Gustafsson, som i sin tur slussade henne vidare till rätt sorts efterfester. I memoarerna förklaras hans roll så här: "Christer stod för brudarna, kan man säga, och det här var långt innan han blev så kallad hovleverantör."

Plötsligt umgicks den nittonåriga modellen med överklassens högvilt – kungens barndomsvänner: Aje Philipson och Noppe Lewenhaupt, de rosaslipsade Lundsbergspojkarna i det slutna herrsällskapet Sörmlands vänner. Hon bjöds in till deras banketter. Det var aldrig några fruar med. Flickorna byttes ut efter hand. Camilla Henemark påstår sig ha gillat den kombination av "strikt formalitet och hedonistiska undertoner", som präglade tillställningarna.

– Det är alltid trevligt när man lättar lite på flugan. Lite dekadent är det ju i den här övre överklassen. Det är strikta former med rosa stråk av synd, säger hon.
Första gången Camilla Henemark hade Chefen till bordet var, enligt henne, i november 1998, en månad före Nobelfesten.

Vem kung Carl XVI Gustaf hade till bordet på Nobelmiddagen i Stadshuset?
Fru Joy A Pople, en liten glasögonprydd tant och pristagarfru med vitnande permanent och en sedesam urringning som slutade strax under hakan.
Tillställningen där Camilla Henemark var Chefens bordsdam var av mindre officiell karaktär. Det var en herrmiddag med dambesök på restaurang Jakthornet på Gärdet. Chefen var enligt Henemark blyg. Han hade framfört sin önskan om att träffa henne, men vågade knappt se henne i ögonen.

Kort efter kvällen på Jakthornet ringde emellertid Christer Gustafsson med ännu en inbjudan, denna gång till en fest i en privat våning som enligt "Adjö det ljuva livet" fungerade "lite som en lekstuga bland kungavännerna". Flera liknande invitationer följde och i undanskymda, insynsskyddade restaurang Under på Kungsholmen (i dag Nivå 22) fick de närmare kontakt.

Det serverades stekt krokodil. De var ett tiotal personer runt bordet och Camilla Henemark tänkte i sitt stilla sinne: "Kan alla de här människorna hålla tyst?" Svaret kom hösten 2010, då kungaboken "Den motvillige monarken" av journalisterna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, kom ut.

–Jag var rätt chockad över hur väl underbyggd boken var, med källa a, källa b, källa c, och en massa bevis och vittnen, säger Camilla Henemark.

I boken påstod Sveriges kung ha levt ett utsvävande liv med fester, mycket alkohol och unga flickor. Ett helt kapitel, "Kurtisanen", var vikt åt Camilla Henemark. Aldrig har den årliga, kungliga älgjakten varit så välbevakad som det året. Kungen klev ut ur älgskogen i en improviserad presskonferens den 4 november 2010 och förklarade att han hade tagit upp boken med familjen och drottningen, och att de "nu vänder blad och går vidare".

Ingen dementi. Inom loppet av några timmar var det fullt av inhemska journalister utanför Camilla Henemarks dörr. Efter sex timmar anlände de tyska fotograferna och sedan flögs de stora bildbyråerna in. Som mest var där 70 personer. I "Adjö det ljuva livet" beskriver Camilla Henemark hur de upprättade ett provisoriskt presscenter på pingisbordet utanför hennes port.

– Jag kröp omkring på golvet. Jag kunde inte ens resa mig upp, för de stod med långa objektiv utanför fönstren tjugofyra timmar om dygnet i en vecka, säger hon.

Hon hade vid det laget flyttat in på det stödboende som fortfarande är hennes hem. En granne tog på sig Camillas kläder och sprang ut till en bil som körde till Ekerö, med en svans av tio reportagebilar bakom. Själv gick hon ut helt öppet genom dörren tillsammans med två irakiska kvinnor på boendet, klädd i den ena kvinnans niqab.

Camilla Henemark lutar sig fram i soffan på Tranan. Drar upp sjalen som hon har virat runt halsen på grund av en förkylning. Lägger den tvärs över pannan och viker ned ett veck på vardera sidan ansiktet. Mitt för våra fördomsfulla ögon förvandlas hon från kändis till anonym, muslimsk invandrarkvinna från Nordafrika.

– Hade jag försökt smita ut i solglasögon hade jag blivit jagad. Såhär kunde jag lugnt gå ned i tunnelbanan, konstaterar hon.

Hon valde att göra en intervju i Expressen och en i tysk stats-tv.

– Jag var tvungen att få bort pressen. Få slut på det. Jag hade precis börjat bryta en tung period av isolering hösten 2010. Jakten som satte i gång när kungaboken kom var som ett slag i magen. Jag blev runtdragen i skvallerpressen som en rikssköka. Allt som jag hade varit på väg tillbaka till bara raserades. Jag förlorade ett helt år av mitt liv, säger hon.

Varför tar du då själv upp saken nu igen, när uppståndelsen faktiskt har lagt sig?

– Jag vill säga sista ordet. Sätta punkt. Jag vill också berätta om min resa från botten till toppen till botten, och om hur det är att leva med adhd. Ge alla andra tokfior som jag där ute någon att identifiera sig med. Detta är en bok som jag har velat skriva länge. Nu har jag fått en chans, så tack så mycket Chefen, för att någon är intresserad av att ge mig ett bokkontrakt!

Vad står det då?

Jo, efter några glas där på den insynsskyddade Kungsholmsrestaurangen släppte Chefens blyghet. Alla i sällskapet blev "väldigt på kanelen". De satt på långbänkar utan ryggstöd. Chefen föll baklänges och drog med sig sin bordsdam i fallet. Stämningen blev lite generad när de låg kvar, men alla fortsätta att äta som om inget hade hänt.

Det tyckte paret på golvet var hysteriskt roligt. De låg halvvägs under bordet. Ingen såg riktigt vad de gjorde och mitt i allt fnissandet gav Chefen Camilla Henemark en eskimåpuss, näsa mot näsa. Efter middagen smet de undan och småhånglade. Citat ur boken: "Pussas med Sveriges statschef bakom ett draperi!" "Efter den här kvällen kunde jag knappt hålla i en enkrona." Nästa möte ägde rum någon vecka senare i en våning, och då var inga andra inbjudna.

Umgänget mellan Chefen och Camilla Henemark präglades inledningsvis av galna upptåg, skämt och skratt. Men en sen kväll våren 1999 kände Camilla Henemark hur lekfullheten höll på att övergå i en "sjaskig affär".

Kvällen började med middag i en lyxvåning på Östermalm. Camillas Henemark hann bara äta förrätten, sedan var hon tvungen att åka till Strängnäs på jobb. Chefen beställde en limousin som skulle köra henne de åtta milen dit, vänta medan hon jobbade och sedan ta henne tillbaka till honom. När hon anlände var klockan tre på morgonen.

Ännu ett citat ur boken: "Vi var ganska berusade. Det stank sprit om oss båda två. Det var hetsigt och oromantiskt. Vi hade ont om tid."

Mannen som ägde lägenheten stod utanför sovrumsdörren. När han hade knackat ett tag öppnade han. Citat: "Han gick rätt in trots att vi låg kvar i sängen. Det var så respektlöst. Jag blev skitförbannad, Chefen likaså." Efteråt eskorterade säkerhetspolisen kungen därifrån medan Camilla Henemark sattes "i en vanlig taxibil, som en riktig frilla".

Motsägelsefullt nog berättar hon att hon följande sommar hade en av sina bästa stunder med Chefen. De befann sig ombord på en motorbåt på Baggensfjärden. Stod på däck och dansade techno till E-Type med tungorna svarta av lakritsshots, tills säkerhetspolisen kom farande i en båt och vädjade till dem att vara mer diskreta och gå ned under däck. De hade hela natten tillsammans. Hon kände sig smått förälskad och han gav henne en av sina näsdukar, med monogram.

– Jag behöll den i många år innan jag gjorde mig av med den, säger hon.
I Gamla stan var det inte lika romantiskt. Där hade Camilla Henemark och Chefen kuddkrig i mediemogulen Jan Stenbecks bordellinspirerade takvåning, den så kallade Ali Babavåningen. Ett av rummen hade en nedsänkning i golvet, fylld av marockanska kuddar, som de rullade runt bland. När de blev hungriga ringde de restaurang Eriks ett par våningar ned. En servitör skickades upp med fantastiska sushis, som de först åt av och sedan kastade på varandra.

Citat ur boken: "Kungen gillade att smaska runt med både sushi och prinsesstårtor."
I Ali Babavåningen befanns även en 19-årig norska. Hon trodde inte på Camilla, trots att denna bedyrade: "Det är kungen". "Det är Pungen" fnissade norskan. Camilla Henemark berättar att kungen resten av kvällen drev med sin egen dyslexi.

"Jag brukar skriva fel, jag kanske också har hört fel hela tiden", skämtade han. Han fick in det i allting, kallade sig själv "Pungen" i tredje person. Det var faktiskt extremt roligt. Han kommer säkert bli jättesur för att jag berättar det här, men då får han väl bli det. Jag är redan arg på honom.

Varför då?

– Han skötte hela situationen väldigt klantigt. Varför skulle han över huvud taget kommentera det här? Det gjorde aldrig jag. Jag kunde ha sålt det här för en halv miljon, men det hade varit horpengar. Hur mycket pengar jag än blev erbjuden, hur fattig jag än var, avböjde jag. Och så helt plötsligt klev han själv ut ur älgskogen och höll presskonferens. Jag blev helt tagen på sängen. Han kanske borde ha ringt först så att jag hade kunnat ta semester.

Så hur var det nu då, var du kungens älskarinna?

– Den frågan har väl hans majestät själv redan bekräftat. Utan dementier från honom är det svårt för mig att förneka. Jag ser inte varför folk ska in och rota i mina 90-talstrosor. Det här borde ha varit privat, nu verkar det ha blivit allas angelägenhet.

Kapitlet "Älskarinnan" lämnar ingen tvekan hos läsaren om vad som försiggick mellan er. Ändå skriver du aldrig rent ut vilken relation ni hade. Varför då?

– Man kan konstatera att folk förstår det, och det räcker. Det här stillar folks nyfikenhet, så att jag också kan vända blad och gå vidare. Jag vill heller inte förringa det här till någon älskarinnegrej. Jag är ingen prostituerad som han har hyrt in. Vi pratade om olika dagsfrågor, moral och etik.

Har du utsatts för påtryckningar eller hot?

– Egentligen inte. Jo, på sätt och vis. Det är ingen som har hört av sig och sagt att jag inte får skriva vad jag vill, men det är obehagligt att gå omkring och bära på hemligheter. Nu när jag berättar finns det inte längre något skäl att tysta mig.

Du namnger många. Har någon fått läsa?

– Alla som är citerade.

Kungen?

– Det antar jag. Jag har inte själv skickat manuset, men jag hoppas att innehållet har framförts.

Stämmer det har hovet fått ta del av en kungabeskrivning som är ovanligt vanlig. Camilla Henemark tecknar bilden av en medelålders man med många års äktenskap bakom sig. En man som hade börjat banta, blivit snygg och ville bli bekräftad av en annan kvinna. En man vars fru ofta var i väg på olika uppdrag. När hon ringde honom tog han alltid farväl av den andra kvinnan och åkte hem.

Camilla Henemark tror att kung Carl XVI Gustaf tänkte att han inte riskerade något. Han var ju kung. "Han är fostrad i den gamla skolan och har fått lära sig att som kung kan man göra nästan vad man vill." skriver hon.

Till och med använda skattepengar till säkerhetspolisövervakning av privata möten med en kvinna?

– Nu kan jag tycka att det är moraliskt fel, men jag reagerade inte på det då. Det var som att våra stulna stunder ägde rum i ett parallellt universum. Jag struntade i alla mina verklighetsförankrade reaktioner när jag var där. Det var en verklighetsflykt på riktigt. Det gäller inte samma regler då.

Till slut smög sig ändå verkligheten in. Camilla Henemark noterade hur uppretade säkerhetsvakterna var och hur flera i grabbgänget blev allt mer nervösa. Trots att hon saknade Chefen mer och mer och längtade till deras nästa möte, sade hon enligt "Adjö det ljuva livet": "Det här är sista gången. Jag vill inte vara med om det här längre."

Det var på våren år 2000. I samband med en sommarfest samma år började de dock ses igen eftersom "Han var så söt att jag inte kunde låta bli". När de slutade träffas på tu man hand framgår inte. År 2003 möttes de under en 60-årsfest på Djurgården med lättklädda danserskor och "några brasilianskor som badade i små swimmingpooler". I slutet av kvällen slog de sig ned i ett hörn och pratade, men drottningen var där, människorna på festen följde varje rörelse de gjorde. Efter en timme kom säkerhetspolisen fram och viskade i kungens öra, varpå han reste sig och gick.

Det gamla seklet var över. Camilla Henemark festade inte längre på övertid. Hon var kvar långt efter stängningstid och takbelysningen hade tänts. Sveriges skandaldrottning släpades i smutsen.

–Jag blev runtdragen som en rikssköka i skvallerpressen, säger hon.
Camilla Henemark svartlistades bland uppdragsgivarna. Stod själv med skammen över att ingen ville ta i henne med tång.

Hon toppade sin adhd med alkohol och droger. Brände mångmiljonbelopp. Bodde på hotell i månader i sträck. Lämnade smutstvätten bakom sig. Köpte nytt. Reste till Indien, förlovade sig med en dörrvakt i Turkiet, försökte sig på livet som lyxhustru åt en stenrik affärsman i Genève, och betalade tusentals kronor för kvinnligt strippsällskap i sexklubben Cabaret Royals bubbelpool – bara för att slippa vara ensam. Hon stampade sönder allt, precis som hon gjorde med de färdiga sandslotten och legobyggena när hon var liten.

– Så fort saker ligger på plats vill jag rubba det. Är allt bra blir jag rastlös och måste rasera. Det är en röd tråd i mitt liv. Jag söker ständigt nya kickar, det är jättesvårt att tygla det behovet, säger hon.

På botten väntade återkommande vändor in och ut på psyket, socialbidrag och hemlöshet. Hon sov hos någon på en soffa på Pipersgatan, i en fyllecell i Linköping, på härbärgen med plånboken mellan benen för att den inte skulle bli stulen, under Västerbron. År 2008 drack hon 24 timmar om dygnet. Hennes dagar fylldes av panikhulkande, ständiga kräkningar och självmordsplaner. När det outhärdligas gräns hade passerats satte hon sig i en taxi.

–Vart ska du? frågade chauffören.

Camilla Henemark svarade:

– Jag är inte säker än.

Där, i baksätet på bilen som hon hade beställt, gick hon igenom sina alternativ:

1) Arlanda
2) Västerbron
3) S:t Görans psykakut

Hon valde hjälpen före flykten och slutet.

Fyrtiofem år gammal fick hon sin diagnos: adhd, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning med koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet och impulsivitet som typiska kännetecken. Plötsligt kunde hon se sitt utsvävande liv med tidig sex- och drogdebut, och överkonsumtion av båda sorterna, i ett nytt ljus.

– Adhd:n gör mig energisk, nyfiken, orädd och gränsöverskridande. Den gör mig riskbenägen eftersom jag inte tänker på konsekvenserna. Nu när jag medicinerar ned mitt adhd-grundade beteende får jag mindre konsekvenser och mindre ångest, förklarar hon.

Det låter enklare än det var. Hon isolerade sig. Slutade vilja. Stängde av allt utom tv:n. Gick upp 30 kilo utan att ens märka det. Ännu står hon inte helt själv på benen. Hon bor fortfarande på Stadshagens stödboende. Men hon har börjat jobba igen. Bland annat föreläser hon om sin psykiska funktionsnedsättning och om självmordsprevention.

– Jag vill avstigmatisera och normalisera psykisk ohälsa. Den behöver inte betyda att man är en sämre människa. Själv ville jag inte ta emot hjälp eftersom jag skämdes. Den skammen kunde ha kostat mig mitt liv.

Skamlös är hon inte, även om hon aldrig har skämts för sin kropp. Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin avporträtterade för ett decennium sedan henne liggande utsträckt på ett långbord. Hon var naken, men delvis täckt av pizzabitar, och omringad av män som filmade, plåtade, tafsade och åt från hennes kropp.

"Det är en fantastisk bild, symbolisk och utlämnande - bilden av en mediehora" fastslår hon i sina memoarer. Veckan efter vår intervju sprids bilden som en löpeld från tidningssida till tidningssida. Ohlson Wallin har gjort ett montage av sitt eget foto. Bytt ut ursprungsmännen mot kungen och hans vänner, och satt drottning Silvia i förgrunden, iförd skurhandskar och rotborste, kämpandes med att försöka tvätta bort ett smutsigt hakkors.

Camilla Henemark hävdar i en debattartikel i Expressen att hon varken har blivit tillfrågad eller gett sitt medgivande till fotomontaget. Om saken blir föremål för rättslig prövning, och domstolen kommer fram till att det är kränkande för herrarna runt bordet att figurera på samma bild som henne, hoppas hon att även det omvända gäller.

"Om det kan uppfattas som kränkande att äta pizza serverad på en naken kvinna, borde det också uppfattas som kränkande att ligga där som en munsbit mitt i gubbröran", lyder slutklämmen på debattartikeln.

Det är inte alldeles enkelt det där med vem som är objekt och vem som är subjekt. För sanningen är den att Camilla Henemark också är glupsk. Hon skriver det själv i sin bok:

"Det finns inte något eller någon som jag inte har smakat på." "Jag har levt intensivt. Slukat allt."



Andra har läst

Mer från förstasidan

 På röda Mars. Sakta men säkert har den åldrande rymdsonden knaprat in på det gamla rekordet.

mars244
Foto:AFP
Annons:
ebola_500
Foto:Reuters, AP

 ”Stor förlust.” Läkaren Khan ledde kampen mot viruset – dog själv. 107  5 tweets  102 rekommendationer  0 rekommendationer

 USA höjer beredskapen. Fruktade viruset bara en flygresa bort. 27  1 tweets  26 rekommendationer  0 rekommendationer

 Nigeria höjer säkerheten. Efter att en man som anlänt med flyg dött. 19  2 tweets  17 rekommendationer  0 rekommendationer

 Smittan sprider sig. Klassas som den värsta epidemin någonsin. 144  11 tweets  132 rekommendationer  1 rekommendationer

Annons:

 Renskötare höll på att ramla i. Totalt tre slukhål har nu upptäckts. Men vad som orsakar hålen är oklart. 179  15 tweets  164 rekommendationer  0 rekommendationer

sibirien144
Foto:AFP Första hålet.

 ”Som en champagnekork.” Mysiskt slukhål i Sibirien. 84  0 tweets  84 rekommendationer  0 rekommendationer

 Slukhål från hela världen. Kan vara både djupa och dödliga. 4  0 tweets  2 rekommendationer  2 rekommendationer

florida_144102
Foto:AP

 Skulle nödlanda. Nioårig flicka dog efter två dagar – hennes pappa dödades omedelbart.

 Florida. Strandflanörer träffades av flygplan.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: