Det var en dag som Camilla och Janne hade väntat på. En majdag för lite mer än ett år sedan. Äntligen skulle de få se en bild av "Liten" inne i Camillas mage. Camilla var gravid i vecka 18 och de skulle göra ett rutinultraljud på Centrallasarettet i Västerås.
Barnmorskan lade på mycket gel och förde ultraljudsgivaren över Camillas mage. Camilla märkte att barnmorskan uppehöll sig länge vid "Litens" hjärta, men tänkte inte så mycket på det utan fortsatte tillsammans med Janne att förundras över det de såg på monitorn. Sedan förändrades allt.
Nu har det gått ett år sedan den dagen. Solen steker och vi har sökt oss till skuggan i trädgården hemma hos Camilla Persson och Janne Rissanen i Ramnäs, norr om Surahammar. Fåglarna kvittrar i bakgrunden och med jämna mellanrum avbryter fem veckor gamla Viggo, han är hungrig för det mesta. Camilla berättar om vad som hände förra året. Då när livet stannade upp.
De hade inga föraningar om att någonting kunde vara fel. Camilla hade mått perfekt under graviditeten. Så när barnmorskan sa att hon ville ha en andra bedömning och gick för att hämta en kollega stelnade de till. Den andra barnmorskan blev mycket allvarlig och sa att hon måste hämta en läkare. Då blev de rädda. Det konstaterades att det endast fanns ett förmak och en kammare, hjärtat var alltså halvt. Läkaren ville genast göra ett fostervattensprov.
- De två timmarna när vi satt där i fiket och grät och väntade på fostervattensprovet var de värsta i hela mitt liv, berättar Camilla Persson. Läkaren misstänkte att våran "Liten" hade ett kromosomfel.
I två dagar fick de vänta på svaret från provet. Två dagar då Camilla och Janne talade och tänkte på vad som är ett värdigt liv. Vilka skador kan man leva med och vilka skador är så allvarliga att det är bättre att avbryta graviditeten?
Det var svåra frågor. Men när de fått svaret blev beslutet lätt. Liten hade Edwards syndrom, eller trisomi 18. Det är ett kromosomfel som man inte kan leva med. Nu var det bråttom. Camilla och Janne ville inte vänta alls på att få genomföra aborten.
- Det är fruktanvärt att bära vidare fostret när man vet att det inte finns något hopp. Jag hade redan känt en spark. Man älskar ju barnet och måste man vänta kommer kärleken att växa, säger Camilla.
Vi träffar Janne inne i Västerås där han tagit en lunchpizza med arbetskamraterna på ABB. Lyckan lyser i hans ögon när han får träffa Viggo. Men han blir allvarlig när han talar om Socialstyrelsen, som man måste söka tillstånd hos för att kunna genomföra en mycket sen abort.
- Man borde aldrig behöva vänta på Socialstyrelsens beslut när det handlar om den här typen av fosterskador, säger Janne Rissanen.
Aborten skedde i två steg. Först fick Camilla en tablett och fick åka hem. Två dagar senare lades hon in. Vid en sen abort måste livmodermunnen öppnas och för det måste värkarbetet i gång.
Camilla hade värkar i 20 timmar. Först därefter kom vattnet.
- Visst fick jag morfin, men jämförelsevis så var ändå Viggos förlossning smärtfri, så ont gjorde det.
- Förlossningsarbetet på 24 timmar var mycket lättare än de 20 timmar som jag hade värkar under aborten. Men vid förlossningen var jag ju lycklig, då fanns ett mål, till skillnad från när Fabian skulle komma ut.
För "Liten" blev en Fabian när Camilla och Janne fått se honom.
- Först blev jag chockad när personalen frågade om jag ville se honom och ta bilder. Absolut inte, sa jag. Men sedan kom en tjej och sa att han var så söt. Så vi hade honom hos oss en stund. Det stämde att han var söt. Han var så liten och go.
Nu ligger han i en minneslund.
Det var en tung tid efteråt. Camilla var arg på Janne för att han inte sörjde. Men de var överens om att försöka bli med barn så fort som möjligt.
- Vi ville ju ha ett barn, det fanns ingen tvekan eller tvivel om att gå vidare i livet, säger Camilla.
- Och även om jag var arg på Janne var han ett bra stöd.
Jannes reaktion kom senare. Han blev rädd inför Viggos förlossning.
- Ja, jag tror att min reaktion kom då. Jag blev så orolig för att någonting skulle gå fel.
- Den lyckligaste stunden, det var när jag hörde Viggo skrika. Sedan dess är det han som styr mitt liv, säger Janne Rissanen.