Trots att det sedan ett år finns ny medicin som kan förlänga livet för patienter med spritt malignt melanom erbjuds behandlingen endast i ett fåtal landsting. För många som lider av den obotliga hudcancern handlar det om en desperat kamp mot klockan. ”Vi får inte en ärlig chans att överleva”, säger cancersjuka Therese Vesterlund.
Julilugnet har sänkt sig över villaområdet i södra Stockholm där Therese Vesterlund, 44, bor tillsammans med sin son. Själv har hon svårt att finna ro två veckor in i ledigheten. Anledningen är tumören som växer i hennes kropp, under vänster armhåla.
– Cancern tar inte semester. Det är ångestladdat och jag har svårt att sova om nätterna, är förbannad, frustrerad och orolig, berättar hon.
För 16 år sedan fick hon malignt melanom för första gången, en leverfläck opererades bort och hon friskförklarades. 2010 visade det sig att melanomet spridit sig till höger armhåla och sedan dess har Therese Vesterlund genomgått flera behandlingar, avlägsnat lymfkörtlar under armarna och sprängt tumörceller i hjärnan. Sjukdomen har hållits stången, men hotet om nya tumörer är ständigt närvarande.
Spritt melanom är en obotlig och mycket svårbehandlad cancertyp, men på senare tid har det nya immunförstärkande preparatet ipilimumab (Yervoy) väckt hopp om ett förlängt liv för patienterna som annars lever i snitt 6–9 månader efter diagnos.
Studier visar att personer som fått antikroppen levt i medeltal fyra månader längre och för en mindre grupp har den fungerat som en bromsmedicin i minst tre år. Mycket talar för att det kan bli ännu längre, säger Johan Hansson, docent och överläkare i onkologi vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
– Det här är det första läkemedlet någonsin som har förbättrat chanserna till ett längre liv för patienterna. Vi vet ännu inte om de kan bli botade men förhoppningen är att lyckas med det.
Men trots att preparatet fick klartecken för ett år sedan av europeiska läkemedelsmyndigheten EMA och svenska Läkemedelsverket erbjuds det bara i ett fåtal landsting, bland dem Region Skåne och Blekinge. Förklaringen ligger i att varje behandling har kostat uppemot 800 000 kronor, fram till nyligen då gruppen för nya läkemedelsterapier inom Sveriges Kommuner och landsting genom förhandling fått ner priset.
Johan Hansson, som sett patienter avlida i väntan på behandling, är förvånad och besviken över att läkemedlet hindrats under så lång tid. En orsak, menar han, är att patientgruppen inte är lika stor och stark som exempelvis prostatacancerpatienternas.
– Det här är första gången som cheferna för de onkologiska klinikerna enats om att stoppa en ny medicin trots att den är godkänd. Man kan möjligen acceptera långa utredningar om läkemedel för diabetes eller kärlkramp, men de här cancerpatienterna kan inte vänta.
Therese Vesterlund sitter i styrelsen för Melanomföreningen och har fått ta emot många förtvivlade samtal från personer som är beredda att sälja sitt hus för att få råd att på egen hand köpa preparatet. Att patienter på annat håll kan få behandlingen upplevs som orättvist.
Själv väntar hon på att Stockholms läns landsting ska fatta beslut om att godkänna medicinen.
– Ju längre tid som går, desto större är risken för ytterligare spridning, men jag vill tro att jag är en av dem som kan övervinna det här.