Under torsdagen presskonferens i Gällivare avslöjade kammaråklagare Ulrika Schönbeck att kroppen från den mördade 29-åringen visade ett kulhål i ryggen och ett utgångshål i överkroppen.

Spår på kroppen visade också att Carolin Stenvall troligen var vid liv när hon sköts av 50-åringen.

I tisdags hittade polisens tekniker en kula tio meter från den plats där kroppen legat, en kula som har visat sig tillhöra en älgstudsare av Klass 1.

- Även om det rör sig om en kula av den lägsta tillåtna kalibern så går den rakt igenom kroppen på en människa, säger Kaj Hahne.

Kulan har en blykärna i mitten och ett metallhölje som håller ihop den. När den träffar en kropp börjar den expandera för att ge så stora skador som möjligt. Energin i en sådan kula är 200 kilo per kvadratdcentimeter på 100 meters avstånd (cirka 2.500 joule).

Skulle en sådan kula kunna vinklas av om den träffar ben i kroppen eller en sten på marken?
- Nej, den är gjord för att gå rakt igenom en älg så ett ben i en människa skulle inte kunna reflektera den så mycket. Hade den träffat en sten på marken så skulle kulan ha pulveriserats och inte hittats i ett stycke, säger Kaj Hahne.

Kan det tänkas att mannen själv lagt sig ned för att skjuta?
- Om hon ligger ner så måste han själv ligga ner när han skjuter. Det verkar otroligt långsökt. Det troliga är att han stod upp och sköt om hon låg på marken. I annat fall kan knappast kulan ha hamnat tio meter bort.

Också Lars-Yngve Ekström, Statens naturvårdsverks konsult i vapen- och ammunitionstekniska frågor, menar att Carolin Stenvall måste ha stått upp innan hon sköts.

- Om kulan hittades tio meter bort så måste hon ha stått upp. Hade kula träffat något hårt och rikoschetterat skulle den ha splittrats. En människokropp är inte särskilt motståndskraftig mot en älgstudsare. Även om vi tänker oss den vanligaste kalibern, 6,5 x 55, så skulle den inte ha kunnat hamna tio meter bakom om hon legat på marken.