moderator: Nu startar chatten med Janne Bromseth, forskare i genusvetenskap vid Stockholms universitet. Välkommen med dina frågor kring genus och jämställdhet i samhället!
Anna: Hej Jag har en liten pojkbebis och vill göra allt som står i min makt för att han ska få bli en"hel" människa när han växer upp, det vill säga ha fri tillgång till egenskaper som anses kvinnliga i vårt samhälle såväl som de manliga som kommer att tryckas på honom automatiskt via dagis och skola. Har du några tips om hur jag bäst gör detta? Tack!
Janne Bromseth: Hej Anna! Vilke tur ditt barn har, jag tror att din medvetna utgångspunkt är helt central, så som ökad medvetenhet om både genusnormer och hur en själv präglas av dem är ett avgörande första steg att förändra normer. Mitt tips är att läsa lite, gärna tillsammans med andra som vill det samma; t ex 'ge ditt barn 100 istället för 2 möjligheter ' av kristina henkel är en bra början! i Stockholm finns även Forum för feministiska föräldrar (FoFF) som gör olika saker. Lycka till!
Viktor: Hej! Jag tycker genusfrågor är intressanta, men jag skulle vilja se forskningen med egna ögon. Har du tips på bra undersökningar man kan läsa? Tack
Janne Bromseth: hej Viktor! ja det finns väldigt mycket litteratur kring genusforskning, som är ett stort fält. Om du vill veta mer om genus och förskola/skola kan jag tipsa om t ex En rosa pedagogik av Hillevi Lentz taguchi et al (2011) , Skola i normer av lena Martinsson och Eva Reimers (2008), Normkritisk pedagogik av Janne Bromseth & Frida Darj, samt Lika värde, lika villkor av Maria Rosén och Love Nordenmark (2008)- det finns massor av bra litteratur så kolla gärna biblioteket ditt! Hälsar janne
Calle: Vad är det i vårt nutida västerländska samhälle som gör att vi får sådant fokus på dessa frågor just nu? Jag har släkt i Ryssland, och de flesta ryssar jag känner, både kvinnor och män, betraktar det svenska intresset för kön och könsroller som otroligt överdrivet. Varför är det just hos oss dessa frågor blivit så viktiga och varför just nu? Personligen funderar jag på om det är för att västerlänningar är mer individualistiska - det tas för givet att man ska "realisera sig själv". Vad tror du?
Janne Bromseth: Hej Calle-
vad som läggs vikt vid som centrala matkrelationer i ett samhälle är situerad i tid såväl som plats. I Sverige, såväl som i många nordiska länder, har de olika villkoren för män och kvinnor varit centrala frågor som drivits fram av en stark feministisk rörelse och påverkat våra lagar och diskurser sedan 70-talet. Sen finns det många olika diskursen kring varför kön är inrtessant eller viktig- från en fråga om rättvisa- till en mer essensialiserande diskurs om män och kvinnors olikheter. Om en jämför med usa t ex, finns det ju där en mycket längre historia av rättvisefrågor kring ras/etnicitet som vi inte har haft särskild länge här, så vad som lyfts fram som centrala rättvisefrågor och vilka rörelser som driver frågorna handlar väldigt mycket om kontext. Om det på 70-talet handlade om konkreta ökade rättigheter för kvinnor som rätt till abort och daghem åt alla, handlar de politiska frågorna i dag mindre om strukturella rättigheter och mer om mer subtila former för orättvisor och normskapanden som skapar olika förutsättningar och villkor, och mer komplexa samskapanden mellan kön, klass, sexualitet och andra maktdimensioner.
Fredrik Svensson: Min fråga till dig är varför det ska dras så långt att man börjar skapa egna läger när det i grund och botten är ökad jämställdhet mellan könen vi vill åt? Istället för att dölja så är det kanske en smidigare väg att gå att lyfta upp diverse olikheter och påvisa allas viktiga del i samhället? Känner att det hade fått större genomslagskraft!
Janne Bromseth: Hej Fredrik!
jag håller med om att en lag inte nödvändigtvis skapar nya praktiker, även om de är viktiga för att kunna ställa krav och legitimera arbetet mot större rättvisa. Det är i det lilla som förändringsarbeten ju sker; att kartlägga värderingar och praktiker, och hur det påverkar verksamheten. På andra sidan finns det stora förändringspotensial om t ex skolor får tillräckling med resurser för att göra fortbildningar i personalen för att kunna ha kompetens till att leva upp till dagens diskrimineringslagar- och även att sätta av tid för detta i lärarutbildningen. Min erfarenhet är att många gärna vill ändra egen praktik, men saknar tid för kompetensutveckling. Mitt tips är att i frånvaro av detta kan starta en liten grupp med andra som är intresserade av samma mål, läsa och diskutera, i en presitgelös anda. Hur påverkas jag av normerna i vårt samhälle- hur kan jag göra på andra sätt? Men det är avgörande tror jag att det skapas utrymme för kollektiva processer på skolor och förskolor.
Sophia Johansson: Hur kan man komma igång med genustänkandet i skolan, där barnen blir delaktiga?
Janne Bromseth: hej Sophia!
Oj vilken stor och viktig fråga. När jag och min kollega intervjuade personal och barn på olika skolor om deras arbete med genus och jämställdhet i 2007, var det centralt hur alla arbetade med att implementera gensuperspektiv på hela sin verksamhet, och över tid- på lite olika sätt. På en skola blev eleverna involverade på många olika sätt- både i planeringen av olika verksamheter och grupper, genom at kunna arbeta med genus som valbart ämne- men även genom att de aktivt tematiserade genusnormer i själva kärnundervisningen. Genuspedagogerna ville både utvidga exempelgrundlaget i udenrvisningen så att det blev bredare, men också genom att vända upp och ner på stereotypa kön och sexualitetsnormer i t ex sagor, skapade de mycket reflexion bland eleverna själva. T ex, när prinsen räddas av prinsessan - eller när prinsen gifter sig med prinsen. När normerna synliggörs på detta sätt skapas ett utrymme för att prata om dem, ifrågasätta dem och visa på att de oftast är onödigt begränsande. Hälsar janne
Joakim: Vad tycker du om benämningen "hen" och dess utveckling? Hur används "hen" bäst enligt din mening?
Janne Bromseth: Hej Joakim!
Jag tycker att debatten om hen är både viktig och spännande, och att den har olika funktioner. I synnerhet gillar jag att debatten synliggör tvåkönsnormen, och hur den begränsar -och även hur han ofta blir det normativa könet när något neutralt ska benämnas. I dag har hen drivits fram som ett könsneutralt pronomen framför allt bland transpersoner och queera som inte nödvändigtvis identifierar sig som varken hon eller han, och å andra sidan från aktivister som vill ersätta hon och han med hen som pronomen överlag. Detta är två lite olika agendor. Att införa ett tredje pronomen, t ex i pass och personnummer, skulle göra livet en hel del lättare för t ex transpersoner som kan ifrågasättas och möta motstånd om utseende och personnr inte stämmer överens. En annan födel som jag ser det är att det kan bryta upp han/hon-dikotomin, och eventuellt skapa större utrymme för att tona ner kön som en viktig betydningsbärande faktor i en naturaliserande mening. T ex är det anmärkningsvärd hur man alltid sätter fokus på betygsskillnader mellan gruppen tjejer och killar, men inte utifrån social bakgrund och inkomst, som är mycket större. Å andra sidan är det också viktigt att det inte finns någon garanti för att könsmaktrelationen utraderas genom fler pronomen; inkomstmässig, för vem som utför obetalat arbete inom heterosexuella par i hemmet, vem som utsätts för våldtekter.
Tessan: Hej Janne, Vad anser du att politikerna bör satsa mer på för att implementera genusperspektivet i samhället?
Janne Bromseth: hej tessan-
det var också en stor fråga! Jag tror att det är viktigt att genusperspektivet framöver i anti-diskrimineringsarbeten måste ses som integrerad med även andra maktdimensioner eftersom det finns stora olikheter mellan mäns och kvinnors livsvillkor beroende på klass, ras/etnicitet, funktionalitet och sexualitet. Jämställdhetspolitik kan t ex ha en tendens till att handla om vita, svenska, medeklass heterosexuella par med barn, om livspyssel och jämställdhetsbonus som lösning. Att implementera ett brett genusperspektiv handlar i stor grad om strukturella villkor som jag ser det, att alla ska ha lik tilgång till väldfärdstjenster av hög kvalité, från skola till sjukhem, med god kompetans kring normmedveten pedagogik och icke-diskriminerande/stereotypiserande bemötanden. Så ser det inte ut i dag, där t ex den marknadsliberala skolpolitiken har fört till större segregering. Hälsar janne
Philip Hallehn: Även 2012 så gör jämställdhetsmänniskor skillnad på kvinnor och män genom att betona kvinnor och män. Vi placerar människor i fack efter kön, nationalitet och ålder. Varför skall vi debattera sånt här när vi istället kan se varje människa som en individ och debattera hur individer kan få det så bra som möjligt?
Janne Bromseth: Hej Philip!
Jag håller med om att det ofta blir en ond cirkel, att återskapa de kategorier en vill kritisera. För mig anser jag individens frihet som ett otroligt viktigt mål, och tycker också att det kan bli för mycket betoning på 'killer och tjejer' som statiska internt lika grupper. men detta handlar ju hen-debatten också mycket om- möjligheten av att tona ner kön som en viktig indelande kategori som vi tolkar alla människor genom- och som vi själv tolkas in i, som skapar problem för alla som inte passar in i ett visst fack på olika sätt. Å andra sidan finns fortfarande hierarkiska skillnader när det gäller människors utrymmen och möjligheter på olika sätt där det finns könade mönster och detta är det viktigt att inte döljs. Janne
moderator: Nu är det dags att avsluta chatten. Tack för det stora intresset. Vi har fått in många frågor och alla har inte varit möjliga att besvara inom tidsramen för chatten.