På torsdag hedras återigen minnet av Pela Atroshi och Fadime Sahindal, två unga kvinnor som mördades av sin fäder för sju respektive fyra år sedan. I skuggan av dessa extremfall lever fortfarande tusentals unga under ett mer vardagligt förtryck i hederns namn. 2003 avsatte regeringen 180 miljoner kronor för att under en fyraårsperiod stärka insatserna mot hedersrelaterat våld.
Men det saknas fortfarande gemensamma riktlinjer för hur skola, socialtjänst och rättsväsende ska hantera problematiken. Förra torsdagen redogjorde berörda myndigheter för Yakim Ertürk, FN:s specialrapportör i frågor om mäns våld mot kvinnor, om hur arbetet med frågan fortlöper.
Vad gäller socialtjänstens och polisens insatser skiljer sig rutinerna över landet. I Göteborg görs det till exempel betydligt fler polisanmälningar än i Stockholm. I Göteborg omhändertas också i princip alla unga kvinnor, som får skyddade boenden enligt Lagen om vård av unga, LVU. I Göteborg finns det dessutom en kommungemensam handbok, medan de olika stadsdelarna och kommunerna i Stockholm har egna rutiner.
Även inom polisen har man valt att organisera arbetet olika. I Malmö har utredningsresurserna samlats i en familjevåldsenhet med specialkompetens. I Stockholm är det bara Söderortspolisen som har ett liknande upplägg. Rikspolisstyrelsen har ännu inte färdigställt någon handbok, men arbetar på att sprida kunskaper neråt i organisationen.
På åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Göteborg leder vice chefsåklagare Annette Olsson en projektgrupp som undersöker hur ett 60-tal förundersökningar med hedersrelaterade inslag hanterats. Ungefär femtio av fallen har lett till fällande dom, men domstolen har inte alltid vägt in i domskälen att det rört sig om hedersrealterat våld.
- Många av fallen leder till kännbara straff, men det är bara i vissa av dem som man anger hedersvåldet i sig som en försvårande omständighet, säger Annette Olsson.
Men få av de faktiska fallen leder till polisanmälan. På Stockholm stads skyddade boende Kruton har endast sju av 30 flickor som lever med skyddad identitet polisanmält de brott de utsatts för.
- Största orsaken är att de inte vill. Antingen är de rädda eller så vill de visa omsorg för den familj de är i konflikt med. Men det handlar också om socialtjänstens och polisens rutiner. Det är uppenbart att man i Göteborg och Malmö har ett mer samlat grepp än här i Stockholm, menar Anders Börjes, verksamhetschef på Kruton.
I Göteborg, där det i princip alltid finns ett omhändertagande enligt LVU i botten när man placerar en ung kvinna i ett skyddat boende, menar man att det stärker rättssäkerheten och ökar anmälningsbenägenheten:
- Med ett LVU vet alla, både den utsatta och familjen, vad som gäller. Är personen under 18 år polisanmäler vi alltid, är hon över 18 försöker vi motivera henne att göra det. Det är viktigt att markera att det handlar om en brottslig handling, inte för att straffa familjen, utan för att avlasta brottsoffret som många gånger själv tar på sig skulden, säger en av dem som arbetar med skyddsplaceringar.
Nu vill företrädare för skyddade boenden i Stockholm, Göteborg och Malmö starta en rådgivningsjour för myndigheter:
- Insatserna borde samordnas så att utsatta individer slipper drabbas av godtycklig behandling och olikhet inför lagen. Om regeringens 180-miljonerssatsning syftar till att enhetligt och rättssäkert hantera det här så har man ännu inte lyckats, konstaterar Hanna Cinthio, verksamhetsansvarig för Fryshusets projekt Elektra i Malmö.